Så, det var jag och mina tre vänner (två av dem var killar, haha!) och jag var den som helst av allt ville se One Direction så de andra gick med på det. Vi kom upp till Stockholm, jag kände redan då hur nerverna i magen satte i gång och jag trodde nästan att jag skulle spy. Mina vänner sa åt mig att lugna ner mig, att det inte var stor chans att jag skulle se dem, men jag ville inte tro på dem utan gick runt med nerver i ca 1 timme, innan jag insåg att nej, jag skulle inte få träffa dem. Vi hade gått Drottninggatan, upp och ner flera varv. Plötsligt springer ett gäng tjejer på cirka 10 st förbi, halvt skrikandes och stannar en bit bakom oss. Jag och min tjejkompis, Nisse, funderade på att gå fram och fråga om de letade efter One Direction, så jag gick fram till dem efter en hel del tvekan.

"Hallå, ursäkta!" sa jag och hela tjejgänget vände sig med förvånade blickar mot mig och jag blev verkligen jättenervös.

"Eh... Letar ni efter 1D?" frågade jag tveksamt och en av tjejerna, en riktigt söt tjej, nickade entusiastiskt.

"Jaa vi letar efter dem, vet ni var de är!?"

Jag skakade på huvudet till svar och hon log mot mig.

"Ni kan få hänga med oss, vi tror att vi snart har hittat dem!" skrattade hon lyckligt och böjde sig över den iPhonen som alla stod hängandes över. Jag och Nisse log mot varandra, och tittade på killarna som stod en bit bort som frågande såg på oss. Jag gjorde tummen upp mot dem och de log tillbaka. Plötsligt började en av tjejerna skrika.

"ÅH GUD, JAG VET VAR DE ÄR, DET DÄR ÄR JU GRAND HOTEL, DE ÄR VID GRAND HOTEL!" vrålade hon och alla tjejer pep av lycka. Alla tjejer började springa allt vad de pallade, och jag och Nisse sprang efter med killarna som gick långsamt bakom och ropade att de skulle komma sen.

Vi rusade från Drottninggatan, över någon bro och massa, förbi kungsan... Och fler och fler tjejer anslöt sig till gruppen medans vi sprang.

Plötsligt ser vi hur massa tjejer står runt ett hus precis bredvid Grand Hotel. Vi springer skrikandes dit, och ja, där var de. Deras bilar stod där, de svarta Mercedesen. De hade varit tvungna att sätta upp avspärrningar för alla tjejer som stod där. Plötsligt började folk skrika på andra sidan bilen och vi såg hur det blixtrade från kamerablixtrar. Så jag och resten av gänget plus Nisse rusade dit. Och jag fick ärligt talat en hjärtattack när jag såg dem, ståendes på balkongen och vinka. Att de ens fanns på riktigt, var helt sjukt.

Jag stod med tårar i ögonen, såg hur Liam glatt kastade ner snöbollar på sina fans, hur Niall sprang runt och vinkade och filmade, hur Harry skrek "Vi älskar dig" och "puss puss!", hur Zayn stod där och bara.... var riktigt jävla vacker.

Men sedan kom Louis ut, och då brast jag och började storböla. Det var verkligen helt sjukt, han bara stod där, med sin mobil, och tittade upp och log mot alla fansen. Niall såg på mig för en sekund och jag trodde att jag skulle kräkas.

Plötsligt sprang alla killarna därifrån. De sprang inte bakvägen, utan en annan väg in i en bil och åkte snabbt iväg till lägenheten i Vasastan som de skulle ha spelningen i.

Mina två killkompisar stod ca 5-10 meter ifrån dem när de hoppade in i bilen, men det fick jag inte reda på förrns sen när vi gick fram till dem och jag stod fortfarande och bölade.

"De gick där" sa ena killen och pekade.

"Han den där blonda killen var först ut" berättade den andra och jag bölade lite till. Nisse hade tyckt att det skulle vara kul att se dem, men när hon väl gjorde det blev hon helt blek, förälskad, och fick feta hjärtklappningen.

Då kommer min kompis Jasmine, som vi väntat på, springandes.

"Bussjäveln stannade där borta, så jag fick springa runt hela sjön hit!" vrålade hon förbannat och pekade på Slussen.

Hon såg hur jag bölade och stannade.

"Är de kvar!?" frågade hon panikslaget, eftersom hon är ett lika stort fan som jag är.

Jag skakade lyckligt och gråtandes på huvudet och hon svor högt och började gråta och ringde sin mamma.

"MAMMA! För i helvete jag missade dem, helvetes jävla skit, fan fan fan, det här är det värsta jag varit med om!"

Hon vände sig till mig och frågade: "När åkte dem?"

"Fem minuter sedan" svarade jag lyckligt och hon svor ännu högre, grät ännu mer.

"DET HÄR ÄR DEN VÄRSTA JÄVLA DAGEN I HELA MITT FUCKING LIV!!!" vrålade Jasmine och grät floder.

"DET HÄR ÄR DEN BÄSTA JÄVLA DAGEN I HELA MITT FUCKING LIV!!!" skrek jag lyckligt och grät.

Nisse och de två killarna tröttnade på oss, och åkte hem. Men jag och Jasmine satt kvar utanför stället från halv fem - fem till typ 18.30, då vi rörde på oss och gick på jakt efter deras lägenhet. Träffade tre jättesöta tjejer som hette Zara, Melissa och Julia tror jag det var som var från Upplands Väsby. Riktigt gulliga tjejer! Jag och Jasmine gick runt, flummade gärnet, jag lycklig och hon skitsur, sjöng One Direction låtar och sedan åkte vi hem runt sju.

___

Men detta var den bästa dagen i hela mitt liv, och jag kommer aldrig gömma den.

Det värsta var dock att många fans inte visade respekt. Avspärrningarna blev nedrivna, fans skrek på dem så de blev hesa (man ville bara ta en grammofån och skrika åt tjejerna att visa respekt och hålla käften) osv. De gjorde så att de inte kunde ta bakdörren eller entrén, utan en ANNAN extradörr. De sprang efter bilen också.

Väldigt respektlösa var många av dem, men det är ingenting med dessa "nya" och "gamla" fans som det spekuleras om på twitter hela tiden. Nejnej, inte alls. Det är klart man blir till sig om man träffar killarna första gången men att skrika som de förmodligen vet att de inte tycker om är klart jobbigt, samt att riva ner avspärrningarna? nej usch. Men det spelar ingen roll om man är ett gammalt eller nytt fan, alla är en del av #1DFamily, och alla är här för samma sak - killarna. Det gäller att vi i familjen hjälps åt, det var flera personer som ljög om var killarna skulle vara för de inte ville att de skulle komma flera dit liksom.

Nej fy för sådant.

Men detta var en gudomlig dag, kommer aldrig ångra att jag åkte. Så. Jävla. Lycklig.

Lovelovelove. xxx