Tre koppar te senare låg jag med huvudet i Liams knä i den mjuka soffan. Han pillade mig i håret, försökte göra flätor men misslyckades gång på gång. Han hade förklarat allt, hur det inte var meningen att såra. Det bara slank ur honom och jag tog det på fel sätt.

”I’m so glad you guys worked it out” suckade Niall lyckligt där han satt bekvämt i sittsäcken med en skål popcorn på morgonen. Jag log mot honom.

”Yeah, so am I” svarade Liam, kysste min panna och fortsatte. ”I’m not glad that you helped her, thought”

Liam blängde på Niall som flinade tillbaka. Jag smekte Liams arm och hans varma blick mötte min.

”Hey, calm down. He just helped me okay? I wanted him to help me” sa jag lugnande och Liam nickade.

Lina kom plötsligt utlunkandes i endast bh och ett par mjukisbyxor. Det såg ut som om precis vaknat efter en tuff natt, och håret stod åt alla håll.  Niall stirrade på henne innan han slog händerna för ögonen och skrek: ”DUDE, put some clothes on!”

Lina stönade.

”Sorry, I just wanted to get me and Harry something to eat”. Hon såg på mig och Liam, sedan på Niall och tillbaka på mig.

”Vad är det som händer här?” frågade hon och jag skakade på huvudet där jag låg, ville inte resa mig.

”Jag kan förklara senare, när vi gått hem” svarade jag. ”Ska inte du och Harry komma upp ur sängen snart? Klockan är ju trots allt tio nu”

Lina skakade flinandes på huvudet och jag kände direkt att jag inte ville veta vad de hade gjort under den gångna natten.

”Can you leave now?” frågade Niall artigt där han satt kvar med händerna framför ögonen.

Lina fnös. ”Niall, I know you’re watching”

Niall tog flinandes bort händerna och Lina suckade, innan hon gick in I köket och kom ut med två mackor, och gick sedan iväg till sovrummet igen.

Jag kände hur mina ögon började falla ihop. Jag var riktigt trött nu, efter alla tårar, vilket även Liam verkade se.

”Sleep, my love. I’ll still be here when you wake up”

Han strök mig över pannan och jag log och tog ett djupt andetag, innan jag lät sömnen komma.

______

:)

Jag darrade. Jag visste inte hur länge jag suttit där, men jag kunde inte röra mig. Det var bara en tidsfråga innan någon skulle öppna ytterdörren igen, eftersom jag inte flyttat mig. Jag satt kvar utanför deras hotelldörr, gråtandes med knäna uppdragna till hakan. Ögonen sved och ömmade av alla tårar som oavbrutet strömmade ner för mina kinder.

Jag är nog inte det Liam drömmer om trots allt, tänkte jag. Men jag är det han ser. Skulle han egentligen se på mig som han gjorde, säga det han sa, om han inte kände det han kände?

Nej, det är inte så. Jag hade ställt mig in på att han bara ville ha Danielle.

Jag rynkade pannan, försökte på stopp på tårarna och snyftningarna. Försökte kontrollera det utan att riktigt lyckas.

Plötsligt hörde jag en gitarr spela, och jag insåg snabbt att det var från deras rum. Någon stod och spelade precis vid dörren. Jag lutade huvudet bakåt mot väggen, slutade snyfta till gitarrens vackra toner.

” I'm broken
Do you hear me
I'm blinded
Cause you are everything I see
I'm dancing, alone
I'm praying
That your heart will just turn around”

Jag brast ut i ännu mer gråt när jag hörde den ljusa stämman. Klart det var Liam. Såklart. Det var så vackert. Texten, gitarren, rösten…

Han visste att jag var här. Han visste att jag inte hade gått därifrån än.

”… I might just die inside

It just don’t feel right

Cause I can’t love you more than this…”

Tårarna fortsatte strömma. Detta var nästan värre än tortyr, att höra honom sjunga detta och mena vartenda ord.

”I never had the words to say

But now I’m asking you to stay

For a little while inside my arms

And as you close your eyes tonight

I pray that you will see the light

That’s shining from the stars above”

Jag tryckte mig mot väggen med ihop pressade ögon, tog kraft i benen och reste mig upp på ostabila fötter. Jag vacklade snyftandes fram till dörren, föll emot den med en duns med fann balansen ännu en gång. Det gjorde så ont. Inte för att jag ramlade till, utan för att han sjunger. Hur han sjunger ut sina känslor i en enda låt.

Plötsligt slutade gitarrspelandet och jag backade ett steg. Liam hade hört att jag dunsat emot ytterdörren, så han öppnade.

De blanka, känslosamma ögonen såg smärtsamt på mig. Jag kunde se att detta inte var lätt för honom, det var som tortyr för honom också, inte bara för mig.

Han menar det verkligen, tänkte jag och grät. Han menar vartenda ord han sjunger.

”Julia…” viskade han tveksamt och tog ett försiktigt steg framåt.

Jag tvekade inte längre. Jag rusade mot honom, kastade mig i hans armar och han tryckte mig emot sig hårt. Jag andades in den söta doften av honom, samtidigt som jag lät tårarna göra mörkare ringar på hans T-shirt. Liam snyftade till bakom min rygg, men släppte inte taget om mig. Han lossade inte ens på greppet lite, utan kramade mig som om att det gällde liv och död – om han släppte mig skulle jag vara borta föralltid.

”I mean it. Every word I sang, I mean it…” började han och jag nickade. Han behövde inte säga mer.

Jag förstod.

_______

Mer uppdatering som ni ser! Kommentera och sprid för mer! :)

Fågelkvitter var det första jag hörde på morgonen. Jag stönade tyst, sträckte på mig innan jag försiktigt öppnade ögonen och möttes av solljus från fönstret, som vi inte dragit för kvällen innan. Jag gnuggade mig trött i ögonen och vred på huvudet. Niall låg inte kvar i sängen längre och han var inte kvar på rummet. Jag satte mig upp, rättade till den stora, gröna hockeytröjan. Jag fick plötsligt ett uns panik. Vad hade hänt igårkväll? Minnet svek mig… Jag tänkte tyst. Liam. Vi bråkade… jag gick ut, hade stött på Niall, som hade ljugit för Liam när jag var i hans rum. Sedan somnade vi bara. Jag suckade lättat när jag mindes allt. En klump i magen på grund av bråket, men lättnaden för att det inte hänt något annat med Niall. Jag reste mig upp från den stora sängen, satte mina bara fötter på det kalla trägolvet och sträckte på mig ännu en gång. Försiktigt tassade jag in i badrummet, såg mig själv i den stora spegeln ovanför handfatet. Håret var väldigt rufsigt, annars såg det ganska okej ut. Jag drog fingrarna genom håret, försökte få det lite mer under kontroll och lyckades till viss del. Jag gick tillbaka till sovrummet, klädde på mig mina mjukisbyxor men behöll Nialls tröja på, innan jag gick fram till dörren och lyssnade. Det var tyst ute i korridoren, jag hörde inget, så jag gläntade försiktigt på dörren och kikade ut. Precis som jag trott var det tomt. Inga av sovrumsdörrarna var öppna och jag konstaterade att de sov. Den sista personen jag skulle vilja stöta på nu vore Liam, eftersom han tror att jag är hemma. Eller att jag har dragit ifrån lägenheten.

Min mage kurrade och jag lade handen på den, innan jag försiktigt smög ut och stängde sovrumsdörren efter mig. Jag tassade långsamt och tyst ut till vardagsrummet för att sedan smyga vidare in i köket. Jag öppnade köksdörren och möttes av en matig lukt. Pannkakor.

”Morning!” kvittrade Niall och log stort mot mig. Han var klädd i endast grå mysbyxor och en röd keps. Jag log snett tillbaka mot honom.

”Hey. Aren’t the other guys awake yet?” frågade jag oroligt och han skakade på huvudet.

”No, I don’t think they’ll wake up anytime soon… Do you even know what time it is?” skrattade han och jag höjde förvånat på ögonbrynen och sökte med blicken efter en klocka. Hoppsan.

”It’s a quarter past seven?! Why are you awake?!”

“Well… I thought you needed some breakfast before you leave… Your stomach kept me awake all night; I think you were hungry when you slept”

Niall blinkade retsamt mot mig och jag flinade medans jag slog mig ner på en av barstolarna som fanns där. Han vände sig om mot spisen igen, fixade och trixade innan han belåtet ställde ner en tallrik med tre pannkakor dränkta i sirap och blåbär. Jag log tacksamt mot honom, började med stor aptit glufsa i mig.

”Wow. I’ve never seen a girl eating like… a man before”

Niall daskade till mig på huvudet och jag lipade mot honom.

”Shut up”

Efter några minuter var jag proppmätt och lutade mig tillbaka i barstolen.

”Thank you Niall. This was really kind of you”

Han log ett snett leende tillbaka mot mig innan han rättade till kepsen.

”Of course. Now, sneak away before Liam sees you”

Jag nickade, hoppade ner från stolen och tassade ut ur köket.

”Julia?”

Helvete. Mitt hjärta stannade till för en sekund, jag kände hur jag blev helt kall.

Framför mig stod Liam, med ett förvirrat och sårat ansiktsuttryck, med rufsigt hår, rödsprängda ögon iklädd boxershorts.

Jag kände hur tårarna ville tränga fram, men jag såg bort från honom.

”I don’t wanna talk to you, Liam” svarade jag och började gå runt honom men han högg tag i min arm.

”Julia, please, listen to me… yesterday, it…”

“didn’t mean anything to you, I know” avbröt jag, slet mig loss och gick snabbt iväg till hallen, tog på mig skorna. Jag hade inte tid att hämta mina saker eller fixa iordning mig. Jag var tvungen att dra direkt, jag kunde inte vara kvar.

”Stop it!” Liam höjde rösten emot mig. ”It ment a lot, okay? You’re not just a girl… You’re a girl I’m in love with”

Jag skakade på huvudet, kände hjärtat bulta och tårarna välla upp i mina ögon.

”Liam please stop it…” viskade jag, tog min mobil från byrån som stod bredvid mig och vände mig om.

”Julia. Please, I love you. I don’t love Danielle, I love you!”

Han nästan skrek nu. Jag lät tårarna falla, jag orkade inte hålla emot dem längre.

”Bye Liam” svarade jag innan jag gick ut, stängde dörren och föll gråtandes ihop mot väggen bredvid dörren.

_____

vad tycker ni?`

Jag vet att det varit kass uppdatering senaste tiden men det ska ändras! Nu går jag snart ut nian, har inga läxor kvar vilket betyder mer bloggning här från min sida!

PUSS PÅ ER!

Glöm inte att kommentera och dela! :)

Liam såg på mig en lång stund, han hade fortfarande inte släppt taget om mig, utan höll fortfarande sina händer på mina höfter. Jag rodnade, och stirrade ner i marken. Fan. Varför hade jag sagt att jag älskade honom? Jag hade ju inte ens känt honom länge. Men han sa ju trots allt att han var kär i mig, visst?

”Julia…” viskade han, och hans grepp om mina höfter hårdnade. Jag vågade inte möta hans blick, men han lyfte på sin hand och lade pekfingret under min haka, tvingade upp mitt ansikte och mina ögon mötte hans.

Han studerade mig, från pannan och ner till hakan, som om jag var en tavla. Han såg väldigt bekymrad ut, tankfull helt enkelt, där han stod.

”I’m sorry” svarade jag tyst och rodnade ännu mer, men Liam skakade på huvudet och gav mig ett osäkert leende.

”Don’t be”

Herregud, det fanns inte ord för hur dum jag kände mig.

”You shouldn’t feel dumb, you just said what you feel, right?” sa Liam och jag nickade mot hans bröst.

“Exactly. And that was exactly what Danielle did, she said she loved my after just two days”

Mina ådror frös till is. Danielle? Vad i helsike hade hon med det här att göra?

Då slog det mig. Jag hade varit blind, dum, korkad, allt. Självklart. Att jag inte vetat detta. Och nu står jag här, som en idiot mitt i ett rum med hans händer omkring mig, som egentligen hoppas på att jag är någon annan.

Jag slet mig bort, och Liam såg förvånat på mig medans jag klädde på mig mysbyxorna och t-shirten igen. Jag kämpade mot tårarna, pressade ihop munnen till ett streck för att inte säga något dumt. Spände hela ansiktet för att inte visa honom mina känslor.

”Julia…?” frågade han nervöst. Han stod som ett frågetecken i rummet, men jag ville inte se honom.

”I’m just a rebound, aren’t I?” fräste jag sårat, kände hur en tår rullade längst kinden men jag torkade envist bort den med handflatan.

Liam drog ett chockat andetag.

”No… Julia, no… I didn’t mean it like that…” började han.

“You did. You’re not over her yet. You want me to be like her, but guess what? I’m not like her! She dumped you, not long ago. You were crushed, of course you’re not over her yet! I’m such a dumb little girl, and you knew that and thought that I’d be perfect! Just perfect for a fucking rebound!”

Jag market inte ens själv att jag börjat skrika ju mer jag pratade. Liams ögon blev större och större ju mer han hörde, och mina tårar sprutade. Jag hade gett upp med att hålla igen dem och mina andra känslor, så jag släppte dem. Ilskan, besvikelsen… Han sårade mig djupt, den stunden.

Liam stod blickstilla med rufsigt hår och en öppen mun, som om han ville säga något men inte fick fram orden.

Jag skakade på huvudet, snyftade och gick ut ur rummet, smällde igen dörren efter mig. Direkt kom Niall utspringande ifrån sitt rum mitt emot Liams, och såg chockat på mig. Han var nyvaken, det kunde man säga. Håret stod åt alla håll, ögonen var halvt öppna och han var klädd i endast boxershorts.

”Julia? What are you doing? What’s happening?” frågade han med en orolig och krasslig morgonröst, trots att det var mitt i natten.

”I’m going home” snyftade jag och sneglade på klockan, som visade halv tre.

”No, not now, you can’t leave alone…” protesterade Niall och såg vilsen ut.

Jag ryckte på axlarna. Vad skulle jag annars göra, liksom?

”Come on. You can sleep in my room”

Niall tog ett stadigt grepp runt mina axlar, föste in mig i hans rum. Det var som om han redan hade förstått vad som hänt, fast i själva verket visste han ingenting. Jag gick lydigt in i hans rum, som var blåmålat och med en dubbelsäng i rummet, precis som Liams.

”I’ll just tell Liam you went home” sa Niall och mina ögon tårades. Inte för att han skulle berätta för Liam, utan mer för att han var så underbar, en sån underbar vän.

Han stängde dörren om mig, och genom väggen hörde jag hur Liam och han pratade.

”Liam, what’s going on? Julia just left, what are you doing?!” frågade Niall högt, han ville förmodligen att jag skulle höra.

”What?! She went home?! NOW?! How could you let her do that, Niall? Anything can happen to her out there!” svarade Liam med irriterad röst.

“That doesn’t matter. She can’t be more hurt than she already is”

Med de orden, lämnade Niall Liam och smög in till mig igen. Jag gick för att sätta mig på sängkanten, och Niall låste dörren och gick efter. Han satte sig ner bredvid mig.

”Now, tell me. What happened?” frågade han och försökte se så lugn ut som möjligt.

Jag snörvlade, skakade på huvudet, och såg ner på mina kalla, darrande händer.

”H-he just used me…”

Niall drog ett djupt andetag.

”He RAPED you?!?!?” halvskrek han och jag hyssjade mot honom.

”No, he didn’t. He’s not over Danielle yet, he’s just using me as a rebound…” förklarade jag tyst och såg ner på mina knäskålar.

Det blev tyst i rummet ett tag, innan Niall öppnade munnen.

”Let me get you something”

Han reste sig, låste upp dörren och gick ut, innan han några minuter senare kom in med ett glas cola och en stor chokladkaka.

Han stängde dörren bakom sig, och vände sig mot mig med ett försiktigt leende.

”My mum always told me, that if a girl were sad, I should bring her chocolate because that’s a girl’s best friend…”

Jag försökte le tillbaka, men gjorde förmodligen bara en ful grimas. Det var så gulligt av honom.

”Thank you Niall, but I don’t think I want to eat anything right now…”

Han nickade förstående, ställde grejerna på ett skrivbord vid dörren och nickade mot sängen.

”We should get some sleep. Do you want to sleep on the floor, share the bed with me or should I sleep on the floor?”

Jag ryckte på axlarna. “We can share, if you don’t mind”

Niall log mot mig, nickade och jag reste mig upp för att ta av mjukisbyxorna och tröjan. Jag drog snabbt av mig tröjan och insåg i det ögonblicket vad jag hade under. Niall såg förvånat på mig, innan han flinade. Han gick fram till sin byrå, plockade fram en ishockey tröja och kastade på mig.

”You might wanna change to this first” sa han och blinkade. Jag log mot honom. Han gjorde mig lite gladare, fick mig att tänka på annat.

Jag gick in i hans badrum som han hade i sitt rum innan jag kom ut med den på tok för stora tröjan och kröp ner i andra änden av sängen.

”Goodnight, Julia. Sweet dreams” sa Niall.

“Night Niall. And thank you for everything.”

Det var för mörkt för att jag skulle kunna se honom, men man kunde nästan känna i luften hur han gav ifrån sig ett leende.

”You’re more than welcome. Night”

____________

KOMMENTERA OCH SPRID FÖR MER!

min twitter är @LouisBabyCarrot och min PERSONLIGA twitter är @VivaLaEbba :)

Puss!

Efter ungefär tio minuter stod jag där med det ljusblå nattlinnet i spets och försökte desperat dra ner det över knäna.

”Skärp dig” klagade Lina och klängde på sig de grå mjukisbyxorna över. Jag suckade och slog ut med armarna.

”Fattar du hur konstigt det här känns?”

Lina höll fast min blick i sin, innan hon öppnade munnen.

”Varför är det konstigt? Du gillar honom, han gillar dig. Det är inget konstigt med det!”

”Nej, men det är olagligt att… ja… Han är arton, Lina!”

”Jag sa aldrig att du skulle ligga med honom” svarade Lina enkelt och höjde pekfingret mot mig med ett belåtet leende på läpparna. Jag stönade, började dra på mig mysbyxorna och linnet över det andra, innan jag vände mig mot spegeln.

Jag gapade mot mig spegelbild. Håret såg ut som ett skatbo, mascaran hade runnit av vattnet som Liam hällt på mig och sugmärket var stort och flammande rött, men även lila.

Jag vände mig mot Lina, pekade menande på mitt skatbo till hår och hon skrattade.

”Jag ville inte säga något” skrattade hon och plockade upp en hårborste ur sin väska och började borsta mitt hår medans jag stod med sminkborttagningen och tvättade bort allt, för att sedan kleta på nytt smink.

Efter ytterligare 20 minuter, när håret var vanligt, sminket på plats, pyjamasarna på, tänderna borstade, så gick vi ut till killarna igen. De log när de såg oss, men den enda som inte var där var Harry. Lina gick iväg för att leta efter honom medans jag slog mig ner i soffan bredvid Niall. Han var svettig efter allt springande, men man såg också hur trött han var. Ögonen var halvt slutna, hans mun lite öppen och han andades långsamt. Hade han inte haft ögonen lite öppna, hade jag trott att han sov.

Jag sneglade på Liam, som låg och zappade på teven efter något vettigt att titta på, men det var svårt att hitta något klockan ett på natten i Sverige.

En högljudd snarkning hördes bakom mig, och jag vände mig förvånat om. I hörnet av rummet satt Zayn, med knäna uppdragna till hakan och pannan på knäna och sov. Lutad mot hans axel satt Louis, även han sov. Jag log lite åt dem, kände hur sömnen började smyga sig på mig. Niall snarkade lätt och lutade sig mot mig, och jag strök håret ur hans panna. Vilket mjukt hår han hade, egentligen. Som en liten bebis. Och har var ju nästan som en, alltid hungrig och glad.

”Julia…”

Jag vände blicken mot Liam, som plötsligt sagt mitt namn och nu såg han på mig med de stora, bruna, trötta ögonen.

”Should we go to bed?” frågade han och jag kände hur det sög till i magen. Aldrig att han skulle få se mig i dessa kläder jag hade under… men jag hade ju inget annat.

Men ändå nickade jag, ställde mig försiktigt upp för att inte väcka Niall, och följde efter Liam in i hans sovrum. Varken Lina eller Harry såg vi på vägen, de hade förmodligen gått och lagt sig redan.

”Uhm, do you wanna sleep in your own bed or would you like to share mine?” frågade Liam nervöst och kliade sig i nacken. Jag rodnade, och ryckte på axlarna.

“It’s better if I, uhm, sleep in your bed. Because then you don’t have to get a bed and stuff…”

Liam nickade instämmande och gick fram till sängen, tog tag i överkastet och drog av det från sängen. Täcket var blått med vita ränder på.

Liam ställde sig vid sängkanten, och drog av sig tröjan. Den solbrände, muskulösa ryggen visades och jag kunde inte låta bli att titta när han stod vänd bort ifrån mig. Han var så… perfekt, på alla sätt och vis. Han började dra av sig byxorna också, och visade upp ett par svarta, löst sittande shorts som han uppenbarligen hade som kallsonger. De såg mer ut som badbyxor.

Liam vände sig plötsligt mot mig, såg på mig, och jag synade hans välbyggda kropp uppifrån och ner.

”Come on” sa han och jag slet blicken från hans magmuskler och insåg att jag också skulle klä av mig.

Jag såg mig nervöst omkring, vilket Liam måste ha märkt.

”Fine. I’ll turn around”

Han vände sig flinandes om, så att han återigen stod med ryggen mot mig. Jag tog snabbt av mig byxorna, sedan linnet, och lät dem ligga i en hög på golvet. Jag såg ner på mig själv, rättade till det lilla nattlinnet och strök luggen ur pannan på mig.

”Hey, by the way…”

Liam vände sig helt utan förvarning om för att säga någonting, utan att tänka sig för, och avbröt sig direkt när han fick syn på mig. Hans mun var halvöppen, ögonen for upp och ner längst min kropp, studerade spetsnattlinnet.

Han såg mig sedan i ögonen, såg hur min nervositet spred sig i hela kroppen, innan han log ett varmt leende och gick fram mot mig. Han lade sina varma händer på mina höfter och drog mig emot sig, innan han lätt kysste mina läppar.

”Julia, you’re only 14…” viskade han och jag nickade med pannan mot hans näsa.

”But I can’t help the fact that I’m falling in love with you”

Hans fortsättning fick mitt hjärta att hoppa over ett slag. Han var kär i mig, en fjortonårig vanlig tjej från Sverige. Hur stor är chansen?

”I love you” slank det ur mig, innan jag ens hann tänka och Liam drog ett djupt andetag.

Attans.

_________

Ohlalaaaaaa ;)

Jag såg mig omkring i köket, men handen över halsen som Liams läppar nyligen lämnat. Jag behövde något att täcka det med, för jag ville verkligen inte visa det nu.

Efter att ha stått och snurrat i köket i flera minuter, insåg jag att det inte fanns någon väg ut. Jag hade ett täckstift i min och Linas väska, men den var i hallen och för att komma dit måste jag gå förbi dem i vardagsrummet. Jag suckade, och förstod att jag bara var tvungen att vara diskret med det, lägga håret över det och så.

Jag gick fram till dörren, stirrade in i det vita träet och drog ett djupt andetag, innan jag öppnade den och möttes av sex par nyfikna ögon. Okej, fem då, Liam visste ju.

Jag vinkade åt dem, flinade och gick snabbt och satte mig bredvid Liam.

”OH MY GOD” vrålade Harry och pekade på mig med öppen mun som var uppdragen i ett leende. Han stirrade på mig med uppspärrade ögon.

Jag såg frågade på honom, innan jag förstod att håret för sugmärket flyttat på sig. Jag lade generad tillbaka håret, dolde märket men det för försent. Harry satt redan och hoppade i soffan.

”You’ve got a hickey!” skrattade han och jag rodnade, sneglade på Liam som flinade lite halvt och rodnade.

”I don’t…” protesterade jag och försökte förvirrat komma på en bortförklaring. Lina såg frågande på mig med ett höjt ögonbryn, men jag låtsades inte om det. ”I fell on the bench” ljög jag.

”And you hit your NECK?” konstaterade Louis och jag blev avslöjad.

Jag viftade med handen, röd som en tomat i ansiktet var jag. Tack till Niall dock, som helt plötsligt tog tag i popcornskålen och kastade den på Harry. Harry skrek till, Lina likaså som satt bredvid. De hade popcorn överallt – i håret, på kläderna, I kläderna…

”Oh no you didn’t…” varnade Harry och tog upp en kudde och kastade på Niall. Niall frustade till av skratt, och kastade samma kudde tillbaka men träffade istället Zayn. Plötsligt hade Tredje Världskriget startat, med kuddar och popcorn som vapen. Vi rusade omkring i hela lägenheten, med popcorn och kuddar. Louis hade tillsammans med Liam rusat iväg och hämtat kannor med vatten, och det blev blött överallt.

Jag rusade in i ett av sovrummen, jag var inte säker på vems det var eftersom det var så mörkt, men jag stängde in mig i en av garderoberna som var en walk-in closet. Jag stod där några minuter, med ett flin på mitt ansikte och andades, hörde hur alla utanför skrek och slogs. Skratt hördes, Linas fnitter blandat med skrik.

Plötsligt öppnades dörren till garderoben, och en skepnad gled in och drog snabbt igen dörren. Det var för mörkt för att se vem det var, men en kall vätska for över mitt huvud och rann ner längst hela min kropp. Jag skrek till och hörde ett skratt. Liam.

Två händer placerades runt min midja och han drog mig intill sig.

”Wet?” frågade han och jag hörde hur det lät. Jag skrattade till och han suckade. ”I didn’t mean THAT way… You dirty minded girl”

Han viskade det sista i mitt öra, och en rysning for i min kropp och gav mig gåshud. Han röst var varm mot min kind, som lätt som en smekning. Jag kände hans doft, han luktade riktigt gott. Lite tropiskt på något sätt.

”Yeah… I’m wet. I mean my clothes are wet because you poured water all over me” påpekade jag och lade min hand på hans axel. Han skrattade, men tystnade fort igen. Jag kunde fortfarande inte se honom. Hans händer drogs längst min midja.

”It’s quite sexy, though… I mean. Your shirt is really tight now…” viskade han och jag rodnade i mörkret.

Liams ansikte närmade sig mitt, hans läppar pressades ännu en gång mot mina, med samma glöd som i köket tidigare, med en längtan. Som om han längtat efter mina läppar.

Jag kysste honom tillbaka, kände hur hjärtat nästan flög ur bröstkorgen. Det pirrade i magen och jag blev helt varm.

Han avslutade kyssen och lutade sig tillbaka utan att släppa taget om mig.

”You wanna change clothes, babe?” frågade han och jag log innan jag nickade. Han svarade inte, och jag insåg att han inte kunde se mig i mörkret.

”Yeah…” svarade jag generat och han tog min hand och drog ut mig ur garderoben.

Där ute möttes vi av Lina och Harry, som stod framför sängen med armarna om varandra. De blundade medans deras läppar möttes, och jag och Liam sneglade flinande på varandra. Han harklade till, och Harry och Lina nästan kastade sig iväg från varandra.

”Stör vi?” frågade jag till Lina och blinkade. Hon rodnade och nickade.

”Tyvärr gör ni det, ja. Men det är lugnt, vi fortsätter när ni gått. Vad har hänt med dig, förresten?” frågade hon och synade mig uppifrån och ner. Hon menade såklart mina dyblöta kläder.

”Han hällde vatten på mig…”

”Åh, kinky” Lina blinkade, och både Liam och Harry vred på huvudet.

”What is kinky?” frågade Liam och jag och Lina skakade på huvudet och skrattade.

”Never mind” svarade hon.

”Du Lina, står väskan kvar i hallen? Jag måste byta om…” sa jag och slog ut med armarna.

”Ja, den är kvar där. Du kan bära in den i badrummet, jag måste också byta om”

Lina pekade på en fläck på klänningen där Niall tydligen spillt läsk när han sprang efter Zayn.

Jag nickade, förklarade för Liam att vi skulle gå och byta om. Han nickade, gav mig en snabb kindpuss innan jag och Lina försvann iväg.

Lina hämtade väskan medans jag gick in i det vitkaklade, lyxiga badrummet. Det tog inte lång tid förens hon kom tillbaka.

”Pyjamas?” frågade hon samtidigt som hon låste dörren om oss och jag nickade.

Hon öppnade väskan, rotade runt i några sekunder och plockade upp mycket kläder.

”Men gud, hur mycket pyjamaser har du med dig, kvinna?!” utbrast jag förskräckt och hon skakade på huvudet med ett flin.

”Detta är mitt, och detta är ditt”

Hon räckte mig en hög, och jag lade ner den på golvet och lyfte upp översta plagget. Det var ett babyblått nattlinne, som slutade halvvägs på låren. Men det var inte ett vanligt sådant. Detta var i spets, som man kunde se igenom, med vitt ludd längst ner på kanten. Över brösten var det spets över ett tjockare babyblått tyg, så man inte skulle se igenom. Mellan brösten satt en vit rosett.

”Lina… Vad i helvete är det här?!” vrålade jag och såg på henne i panik.

Lina ryckte på axlarna och flinade.

”Tyckte vi båda kunde se lite… bra ut”

Hon höll upp ett likadant nattlinne fast ett rosa som hon skulle ha på sig. Jag slog mig för pannan, böjde mig ner och tog upp nästa grej. Ett par matchande trosor.

”LINA! Jag tänker inte ha på mig DINA trosor heller!”

”Chilla, jag har inte använt de där! Allt det där är till din födelsedag, blå är inte min färg” skrattade hon. Jag stönade, böjde mig ner efter nästa plagg. Denna gång var det en vanlig pyjamas. Grå mysbyxor, vitt linne.

”Åh bra, kan jag ta detta istället?” frågade jag lättat men Lina skakade på huvudet.

”Nejnej, det där ska du ha ÖVER det andra. Bara Liam ska få se det sexiga när ni går och lägger er”

Lina blinkade mot mig och jag stirrade på henne.

”LINA. Vi är 14!”

”Och? Jag låg med Micke. Du vet, Micke B i somras?”

”VA?! Vänta, va? Hade du sex med honom?!”

Lina nickade belåtet och började klänga på sig det rosa nattlinnet.

Åh herre.

Hur skulle detta nu gå? Ska jag ligga med Liam? Nej. Jag är 14. Han är 18. Nej.

Det är ju fel.

Egentligen.

Men.

Åh.

_______

Like it? Vad ska Julia göra egentligen? vad ska hon välja? KOMMENTERA! ;)

Efter lite slit satt tillslut alla på golvet och väntade på att filmen skulle börja. Det luktade popcorn i hela lägenheten, eftersom Louis och Zayn fått för sig att poppa tre påsar popcorn, så nu satt de där med fyra skålar som vi skulle äta upp.

Jag och Liam hade fortfarande inte flyttat på oss, utan vi satt kvar vid fåtöljen. Lina satt emellan Niall och Harry, och bredvid Harry satt Zayn och Louis satt bredvid Niall. Man blev nästan lite full i skratt där Lina satt mitt emellan alla killarna.

Niall flinade mot mig.

”Ready?” frågade han och blinkade, och jag skakade trotsigt på huvudet. Zayn räckte mig en kudde, som jag lade i knäet ifall det skulle bli för läskigt.

Liam lutade sig plötsligt närmare mig, viskade i mitt öra.

”It’s okay, I’m here. I’ll keep you safe, babe” viskade han och hans varma andedräkt kittlade min kind. Jag nickade försiktigt och han lutade sig tillbaka igen, lade en arm om mina axlar och jag kände mig redan säkrare.

Filmen gick igång, och det var ingen liten skräckfilm som Niall hade varit. Folk blev söndersågade med motorsågar, uppslitna med kedjor och mycket mer. Jag var tvungen att trycka kudden mot ansiktet flera gånger för att inte skrika, allt blod gjorde mig illamående. Liams arm låg tryggt kvar på mina axlar, kramade mig lite hårdare när jag blev rädd. Jag sneglade på Lina, som satt med händerna för ansiktet men kisade mellan fingrarna och kved.

”Fyfan… fyfan…”

Harry log lite, tog en av hennes händer och kramade den hårt. Hon satte hela andra handen för, kisade fortfarande mellan fingrarna.

Niall satt avslappnat med Louis och kommenterade hela filmen.

”LOOK! Oh my, that’s so fake. That can’t happen, that’s surreal” konstaterade de gång på gång under de läskigaste stunderna i filmen. Jag blängde på dem, de visste egentligen att det inte hjälpte ett dugg.

Tillslut var filmen klar, och eftertexterna rullade. Jag hade varit på gränsen till att gråta, men jag hade inte gjort det tack vare Liam, som gett mig ett leende och strykt min kind vid varje ögonblick jag hoppade till av rädsla.

”So, who’s up for another one?” frågade Harry glatt och klappade händerna som ett litet barn. Jag skakade på huvudet.

”I need a few second sto breathe”

Harry flinade mot mig och nickade, och jag reste mig upp och gick ut i köket för att ta ett glas vatten. Jag öppnade en av de vita luckorna, plockade fram ett glas och började hälla upp vatten. Liam hade verkligen varit underbar mot mig under den här filmen, skyddat mig och allt. Förstår inte hur Danielle kunde släppa honom… Och jag är förvånad hur Liam verkade komma över henne så fort, dessutom.

Jag drack några klunkar av det friska vattnet, innan jag insåg att jag inte skulle få i mig hela, så jag hällde i resten i diskhon. Plötsligt började jag fantisera om mördaren i filmen. Tänk om han skulle dyka upp här, nu. Med en kniv. Hjärtat började banka i min bröstkorg, och jag andades lugnt, försökte lägga band på den stigande paniken.

”You okay?”

Jag skrek till och vände mig förskräckt om, blev riktigt rädd av Liam som plötsligt stod i dörröppningen. Han log mot mig och stängde dörren bakom sig.

”It’s fine, Julia. It’s just me”

Jag suckade av lättnad. Hjärtat bankade fortfarande fort och adrenalinet var halvt på väg.

Liam gick fram till mig där jag stod vid diskbänken, och kom så nära att jag var tvungen att backa tills jag slog i bänken.

Han synade mitt ansikte, strök en rufsig hårslinga ur mitt ansikte. Jag såg blygt ner på mina fötter, men Liam placerade sitt pekfinger under min haka och tvingade upp mitt ansikte så att mina ögon mötte hans. Jag visste inte hur många gånger jag sett in i de där vackra ögonen och smält varje gång.

”You’re beautiful” viskade han och den varma andedräkten slog emot mig. Han släppte inte mina ögon med blicken.

Jag log, rodnade, men kom inte på något smart att säga. Liam log ett snett leende tillbaka, innan hans ansikte närmade sig mitt. Den här gången tänkte jag inte förlora något. Jag mötte snabbt hans varma läppar, som genast pressades mot mina med en längtan jag aldrig känt förut. Mina händer flög upp till hans nacke, och jag stod på tå. Liams händer hamnade på min rygg, innan de långsamt gled ner till mina höfter. Jag rös i beröringen, och kände hur hans varma tunga mötte min. Hans grepp om mina höfter hårdnade, och i en snabb rörelse lyfte han upp mig på köksbänken och ställde sig mellan mina ben, utan att avsluta kyssen. Han kysste mig med iver, lät händerna vandra längst mina höfter och mina lår.

Jag visste att någon snart skulle komma in och fråga vad vill höll på med, så jag tvingade mig själv att avsluta kyssen trots att jag inte alls ville.

”They will wonder what we’re doing” viskade jag anfått och Liam frustade till och log snett mot mig.

”I don’t care”

Han kysste mig snabbt igen, lät läpparna vandra ner på halsen och sedan upp igen. Jag ryste, hela kroppen fick gåshud.

”Liam, we should go back…” sa jag tvekande, ville att han skulle protestera, men istället nickade han.

”You’re right”

Han backade undan ett steg, så att jag kunde hoppa ner från bänken. Han flinade mot mig.

”What?” frågade jag och höjde på ögonbrynet. Hade jag något på kinden…?

”You may wanna cover that up first” sa Liam bara innan han vände sig om och gick ut genom köksdörren. Jag såg frågande efter honom, innan jag plockade upp en sked ur en låda och speglade mig själv. Nej, inget på kinden… Jag synade mig själv, innan jag stönade. På halsen var ett stort, blodrött sugmärke efter honom.

___________

Vad tyckte ni om det där? ;)

Lovelovelove xx

Jag och Lina gick långsamt in i vardagsrummet, men kunde inte låta bli att skratta när vi fick syn på se glada killarna. Louis och Harry hade på sig varsin One Piece, Louis var grå och Harrys var beigeaktig.

”I know, we look like huge babies, but… We think this is god damn cool” flinade Louis och blinkade emot oss och Harry nickade instämmande. Niall garvade lite, och satte sig framför teven för att sätta i en av DVD-skivorna.

Liam satt i en av de svarta fåtöljerna och log mot mig. Han var så snygg, trots att han hade på sig gråa mjukisbyxor och en ganska tight, vit T-shirt. Jag log tillbaka, eller försökte, men förmodligen gjorde jag någon halvskum grimas som inte var speciellt charmig. Jag var bara så nervös för skräckfilmer.

”You guys look gorgeous tonight” sa Harry menande, men tittade bara på Lina när han sa det. Lina sken upp, rodnade en aning innan hon gick och satte sig bredvid Harry, tätt intill.

Harry hade ju såklart rätt, Lina såg riktigt snygg ut i sin bruna, halvlånga klänning med silvriga smycken till. Jag sneglade ner på mina egna tråkiga kläder. Gult linne och ljusa jeansshorts. Inte mycket att jubla för.

”I totally agree with you Harry” instämde Liam plötsligt, och såg på mig och log. Jag kände mig plötsligt inte som en potatis längre, utan jag flinade stolt och såg mig omkring. Platserna var upptagna, soffan var full för jag visste att Niall skulle sätta sig där.

Liam måste ha sett min förvirring om sittplatser, så han hoppade ner på golvet och lutade sig mot fåtöljen, innan han klappade med handen bredvid sig. Jag gick lydigt och satte mig bredvid, och log lite generat.

”We should lay tons of pillows on the floor and sit there instead!” utropade Niall som matat in en skiva I DVD:n. Jag fruktade min död.

Gänget i soffan nickade, och rusade in i sovrummen efter kuddar. Jag och Liam satt tysta kvar, nära varandra. Jag kunde känna hans lår emot mitt, hur värmen spred sig upp i min kropp. Hans ena hand strök mig längst nedre delen av ryggen, innan den lade sig bekvämt på min höft. Jag rös till av välbehag, och Liam såg frågande på mig. Jag besvarade blicken med ett litet leende. Han log tillbaka, blottade nästan alla tänder, och såg mig djupt in i ögonen. Han kunde se igenom mig, han kunde se precis vad jag tänkte och kände just då. Jag rodnade. Jag hoppas han inte tränger sig in i min hjärna just nu, tänkte jag och rodnade.

Liams lade plötsligt sin högra hand på min kind, och lät tummen smeka mina kindben. Jag kunde inte låta bli, utan blundade av den sköna smekningen. Hans hand var så lätt, varm och mjuk. Han lät fingrarna vandra ner mot min käke, ner för min hals, innan han lade handen i min nacke. Hans ansikte närmade sig mitt, och jag lutade mig fram. Läpparna möttes i en lätt beröring som knappt märktes, det var som att det kittlade till i läppen, men för mig var det som en blixt igenom kroppen.

”Guys, come on, we haven’t even started…” klagade Louis när han och resten av gänget kom tillbaka med ett tiotal kuddar.

Liam och jag lutade oss tillbaka snabbt, rodnade och sneglade på varandra. Värmen från hans läppar dröjde sig kvar på mina.

Lina flinade och blinkade mot mig, innan hon hjälpte Niall med att sprida ut kuddarna på golvet.

___________

Kanske blir lite mer "sexy" moments, eller vad säger ni om det? Skulle ni gilla det? ;)

KOMMENTERA! xx

Eftermiddagen gick fort, nästan läskigt fort. Killarna hade signerat det de skulle, kom tillbaka för några interljuver, sedan var det dags att gå. Killarna hade kört hem Diana, och hon såg fruktansvärt lycklig ut när hon fick hoppa in i deras svarta Van. Niall hade tillochmed frågat henne om hennes nummer, som hon självklart gett honom, utan att svimma vilket gjorde både mig och Lina förvånade.

Medans killarna körde hem henne, gick jag och Lina en 20 minuters promenad hem till Lina för att hämta sovkläder med mer.

Jag satt på hennes breda, rosa säng och såg mig omkring i det vita rum som jag varit i så ofta. Allt var så… gulligt. Det gick i alla nyanser mellan rosa och vitt, fullt med spets och nallebjörnar. Jag fattade inte vad det var med Lina och nallebjörnar, men ända sedan hon var liten samlade hon på dem.

”Du får låna den här till imorgon” sa Lina plötsligt och vände sig ifrån den vita byrån. Hon höll upp en mintgrön skjorta, ganska genomskinlig. Jag tvekade.

”Det är inte riktigt… min stil”

”Äsch, lägg av nu!”

Lina gick fram till hennes väska och lade ner tröjan, eftersom vi bestämt oss för att dela.

”Pyjamas, har du packat ner det?” frågade jag och Lina flinade hemlighetsfullt mot mig och nickade.

”Okej, vad har du gjort?”

Jag kände paniken komma krypandes. Nu hade hon hittat på något dumt igen, det såg jag så väl på de spralliga ögonen och det där leendet.

”Nej nej, inget alls” sa hon avfärdande och viftade med handen, innan hon vände sig mot byrån och rotade igen.

Hela 30 minuter senare, var väskan färdigpackad med tandborstar, pyjamaser, kläder till morgondagen och småsaker man egentligen inte behövde. Jag och Lina flinade stolt mot varandra, innan jag plockade upp mobilen för att ringa mamma.

Jag knappade in hennes nummer och ringde, det gick fram flera signaler innan hon svarade.

”Hej älskling, jag tänkte precis ringa dig” sa mamma direkt när hon svarade och jag log.

”Hej mamma. Jag tänkte bara säga att jag sover hos Lina ikväll” sa jag och hörde mamma suckade.

”Jag som hade beställt hem sushi…”

Jag tvekade för några sekunder. Mammas röst lät så sorgsen och fick mig att få fruktansvärda skuldkänslor. Men jag pressade bort skuldkänslorna.

”Ledsen mamma, kan vi inte ta det en annan gång? Du kan väl ringa Agneta?”

Agneta var mammas bästa vän sedan högstadiet, och de hade hållit ihop i vått och torrt.

”Ja, det har du rätt i”

Mamma lät med ens gladare, och jag var snabb med att säga förlåt igen och lägga på. Jag ville inte riskera att få mer skuldkänslor.

”Nu sticker vi!” sa jag till Lina medans jag pressade ner mobilen i den redan fulla väskan.

Vi började gå mot hotellet, som låg bara en kvart ifrån Linas hus. Ja, en kvart om man gick i normal takt, så att säga. Jag och Lina gick så långsamt som möjligt, för att diskutera planer för kvällen.

”Men seriöst Lina” sa jag och slog ut med armarna. ”Jag kommer dö om vi tittar på skräckfilm, du vet hur paranoid jag är!”

Lina skrattade och dunkade mig vänskapligt i ryggen.

”Det ordnar sig. Men du får sitta bredvid Liam och jag bredvid Harry ikväll, okej?”

Jag nickade bara till svar, kände hur ett pirr i magen uppstod när hon nämnde Liams namn.

När vi tillslut gick in i hotellentrén så var den tom på fans, alla trodde att killarna hade åkt hem, men vi visste att de var kvar. Vi tog hissen upp, båda var nervösa och stod och fnittrade som idioter hela vägen. Hade någon sett oss skulle de tro att vi var galna, eftersom vi inte var säkra på vad vi skrattade åt.

Vi gick fnissandes iväg genom den fula korridoren, tvekade en lång stund innan vi knackade på dörren. Det tog bara två sekunder innan den slets upp, det var som om de hade stått och lyssnat vid dörren.

I dörrhålet stod Zayn. Han log mot oss, denna gång ett väldigt snällt leende som jag inte sett förut. Jag log tillbaka, och visste att Lina gjorde detsamma. Vi steg in i hallen, tog av oss jackorna och dumpade väskan på golvet bredvid byrån. Återigen, låg det kalsonger på den, ett par andra denna gång dock.

Niall kom utrusande i köket med två filmer i händerna.

”You ready?” frågade han glatt och viftade med de två värsta skräckfilmerna jag visste.

Jag stirrade panikslaget på Lina, som förlåtande och medlidande såg tillbaka på mig.
Detta var inte alls bra.

___________

FÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅT FÖR SVERIGES SÄMSTA UPPDATERING.

Har helt enkelt haft så mycket annat för mig osv. Men nu är jag tillbaka, för det är påsklov! whoopwhoop! :)

Vad tycker ni? Vilka är det som läser fortfarande? Kommentera gärna! xx

”Why not?” Louis sken upp och började räkna på fingrarna.

”We can watch horror movies, eat sweets, chill, cook pasta…”

Jag tvekade. Jag visste inte om min mamma skulle tillåta att jag sov hos fem killar jag känt i ett dygn. Lina kunde redan, det var solklart. Hennes mamma är aldrig hemma, hon är alltid på jobbet och hennes pappa dog när hon var några månader gammal i ett krig i Dubai. Hon är ofta ensam, vilket gör att jag och hon alltid sover hemma hos henne om vi ska sova hos någon.

”But I don’t know if my mum would like that…” började jag men Lina avbröt mig snabbt.

”Of course she will, because she’ll think that you’re sleeping at my house!” sa hon och log genialiskt och Harry sken upp.

“Yes, exactly!”

Jag rynkade på pannan. Jag ville ju verkligen sova hos dem, de var väldigt roliga och på det sättet övertygande. Dessutom, Liams hand som fortfarande låg på mitt lår gjorde det hela ännu mer övertygande. Jag ville verkligen.

”But I have no clothes…” sa jag och suckade. Jag behövde ju pyjamas och kläder till imorgon.

”You can borrow some of mine! We can go to my house after this and get some clothes”

Lina höjde på ett ögonbryn, och jag förstod att hon trodde att jag försökte säga att jag inte ville sova hos dem.

”You’re right… Okay, let’s do it!” jag log och killarna log tillbaka, till och med Zayn som hade tagit av sig hörlurarna för ett ögonblick.

Sedan kom jag på en grej som Louis hade räknat upp.

”One thing… No horror movies, please. I’m so scared of those movies…” erkände jag och rodnade. Louis garvade åt mig, och Niall stämde in.

”There’s nothing to be scared of, it’s all fake” flinade Niall och Liam nickade bakom mig.

“I know, but still, it scares me. I hate horror movies” suckade jag.

Niall och Louis protesterade, de skulle prompt se sina skräckfilmer och började prata om vilka som var de läskigaste och bästa.

Plötsligt kom Paul in i rummet.

”Boys, it’s time. Go out there, and have fun” sa han och jag reste mig automatiskt från Liams knä. Killarna ställde sig upp, rättade till kläderna och började gå ut. Liam log mot mig, innan han försvann runt hörnet där dörren mot signeringen fanns.

”Ni tjejer är de lyckligaste någonsin, ni måste vara det” suckade Diana och kastade sig ner i soffan, utmattat. ”Ni är de enda svenska tjejerna som kommit så nära dem, någonsin. Ingen har fått en kyss, ingen har fått sitta i någons knä… bara ni”

Jag och Lina flinade mot varandra. Jo, visst var vi lyckligt lottade.

Men jag var trots det orolig för kvällen, hur allt skulle bli. Mörker, skräckfilm och Liam.

Åh hjälp.

________

KOMMENTERA! :) x

”Why not?” Louis sken upp och började räkna på fingrarna.

”We can watch horror movies, eat sweets, chill, cook pasta…”

Jag tvekade. Jag visste inte om min mamma skulle tillåta att jag sov hos fem killar jag känt i ett dygn. Lina kunde redan, det var solklart. Hennes mamma är aldrig hemma, hon är alltid på jobbet och hennes pappa dog när hon var några månader gammal i ett krig i Dubai. Hon är ofta ensam, vilket gör att jag och hon alltid sover hemma hos henne om vi ska sova hos någon.

”But I don’t know if my mum would like that…” började jag men Lina avbröt mig snabbt.

”Of course she will, because she’ll think that you’re sleeping at my house!” sa hon och log genialiskt och Harry sken upp.

“Yes, exactly!”

Jag rynkade på pannan. Jag ville ju verkligen sova hos dem, de var väldigt roliga och på det sättet övertygande. Dessutom, Liams hand som fortfarande låg på mitt lår gjorde det hela ännu mer övertygande. Jag ville verkligen.

”But I have no clothes…” sa jag och suckade. Jag behövde ju pyjamas och kläder till imorgon.

”You can borrow some of mine! We can go to my house after this and get some clothes”

Lina höjde på ett ögonbryn, och jag förstod att hon trodde att jag försökte säga att jag inte ville sova hos dem.

”You’re right… Okay, let’s do it!” jag log och killarna log tillbaka, till och med Zayn som hade tagit av sig hörlurarna för ett ögonblick.

Sedan kom jag på en grej som Louis hade räknat upp.

”One thing… No horror movies, please. I’m so scared of those movies…” erkände jag och rodnade. Louis garvade åt mig, och Niall stämde in.

”There’s nothing to be scared of, it’s all fake” flinade Niall och Liam nickade bakom mig.

“I know, but still, it scares me. I hate horror movies” suckade jag.

Niall och Louis protesterade, de skulle prompt se sina skräckfilmer och började prata om vilka som var de läskigaste och bästa.

Plötsligt kom Paul in i rummet.

”Boys, it’s time. Go out there, and have fun” sa han och jag reste mig automatiskt från Liams knä. Killarna ställde sig upp, rättade till kläderna och började gå ut. Liam log mot mig, innan han försvann runt hörnet där dörren mot signeringen fanns.

”Ni tjejer är de lyckligaste någonsin, ni måste vara det” suckade Diana och kastade sig ner i soffan, utmattat. ”Ni är de enda svenska tjejerna som kommit så nära dem, någonsin. Ingen har fått en kyss, ingen har fått sitta i någons knä… bara ni”

Jag och Lina flinade mot varandra. Jo, visst var vi lyckligt lottade.

Men jag var trots det orolig för kvällen, hur allt skulle bli. Mörker, skräckfilm och Liam.

Åh hjälp.

________

KOMMENTERA! :) x

Det tog en liten stund till innan Diana var färdig inne på toan, hon behövde samla sig innan hon gick ut och träffade Niall.

Tillslut gick vi i alla fall ut till de andra, och killarna satt ner i den fula soffan och väntade på oss. Liam gav mitt ett brett leende när hans blick mötte min, och jag såg i ögonvrån hur Diana tog ett djupt andetag och Niall sken upp.

”Hey, are you okay babe?” frågade Niall och sträckte fram handen mot Diana. Diana gick tyst fram och tog hans hand och nickade nervöst. Hon kunde inte slappna av speciellt mycket, men det var bättre än förut. Jag tittade frågande på Liam. Hade han sagt till Niall att Diana ville flirta med honom, eller hade han inte sagt något? Eller var Niall bara med på noterna; han kanske ville bli flirtad med. Liam mötte min blick, flinade och klappade med händerna i sitt knä. Jag tvekade. Jag tyckte personligen att jag vägde några kilon för mycket, så tänk om jag skulle vara jättetung så att han inte orkade mig. Jag rodnade nästan av bara tanken och jag kände Liams frågande blick. Jag tryckte envist bort tanken i mitt huvud. Nej, det stämmer inte. Han vill ju faktiskt att jag ska sitta i hans knä.

Jag lunkade försiktigt bort till Liam och satte mig i hans knä. Han verkade inte göra några som helst tecken på att jag var tung, vilket gjorde mig lite förvånad.

Lina stod kvar på golvet och såg på sitt armbandsur innan hon svor högt.

”Vad är det?” frågade jag förvånat och Lina suckade irriterat.

”Min danskurs börjar om tio minuter! Jag kommer aldrig att hinna!” klagade hon och Harry bröt in.

”What?”

”My dance lesson is starting in 10 minutes and I’ll miss it” upprepade sig Lina och Harry flinade åt henne innan han svarade.

”You can dance for me”

Louis och Niall brast ut i ett stort gapskratt och Lina stirrade med öppen mun på Harry. Som om hon inte väntat sig en sådan där kommentar från honom.

”You’re such a dirty minded boy” konstaterade Lina och suckade dramatiskt. Harry flinade nöjt och såg på Louis som skakade på huvudet och flinade tillbaka mot honom.

Zayn satt i hörnet av soffan och lyssnade på musik, verkade liksom vilja vara ifred. Jag sneglade på honom, och han såg snabbt på mig men lät blicken lika fort vandra ner till iPoden han höll i handen. Han ville verkligen inte prata, inte med någon av oss. Det märktes väldigt tydligt.

”So, Diana… How old are you?” frågade Niall och Diana slog sig ner på golvet framför soffan.

”I’m 16” svarade hon glatt och log mot Niall som var snabb på att besvara leendet. När de satt så nära varandra, passade de så bra ihop. De var verkligen urgulliga tillsammans!

”So do…” började Niall fråga men Louis avbröt honom.

”Do you have a boyfriend?” frågade han snabbt och flinade mot Niall, som smällde in en armbåge i hans midja. Louis skrattade förtjust och Niall suckade irriterat.

Diana skrattade till innan hon skakade på huvudet och Harry slog till Niall på huvudet.

”GET IN!”

Niall stirrade med en blick som verkade betyda tyst-eller-jag-dödar-dig mot Harry, men han brydde sig inte utan flinade belåtet.

Jag skrattade åt dem och kände hur Liams hand smög sig upp på mitt lår, och värmen från handen tog sig snabbt igenom klänningen som jag fortfarande hade på mig.

”Lina, vad är klockan?” frågade jag plötsligt och vände huvudet på Lina som nu satt på soffans armstöd. Hon kikade på armbandsuret.

”Klockan är snart 6, vadå då?”

Harry och Louis frustade till och Lina suckade.

”Guys, for real…”

Jag nickade fundersamt. Dagen hade verkligen sniglat sig förbi men ändå gått väldigt fort… Och det var någonting som jag läste i tidningen imorse som jag skulle komma ihåg men jag vet inte vad det var…

”Oh damn it!” skrek jag plötsligt och kände hur Liams ben under mig hoppade till av förvåning.

”Julia…?” Niall såg frågande på mig.

”The bus” klagade jag och slog mig själv i huvudet. ”I can’t get home later because there’s no bus… they stopped all the traffic in my area at 4 pm…”

“You can stay at my house?” sa Lina och log och jag log tacksamt mot henne, men Harry skakade bestämt på huvudet.

”You guys are staying with us”

“What?!”

Lina och jag såg på varandra, och Diana såg mellan oss med ett avundsjukt men förvånat ansiktsuttryck. Sova hemma hos dem? Själva?

__________

FORTSÄTTNING FÖLJER! ;) x

Plötsligt kom resten av bandet plus Lina, och när de öppnade dörren hörde man ännu en gång alla skrikande fans som gjort att man nästan blev hörselskadad.

Diana flög upp från soffan.

”OH MY GOD!” skrek hon och killarna stannade upp och stirrade på henne.

”Liam… Who’s this? And what is she doing here?” frågade Harry fundersamt och såg på Liam. Liam förklarade kortfattat och Harrys ansiktsuttryck mjuknade.

Diana hade dock börjat flippa ur.

”Oh my god, Niall, I LOVE YOU” pep hon och Niall flinade och rättade till sin lila OBEY – keps.

”I love you too babe” sa han och gick fram till henne och gav henne en kram. Dianas ögon glittrade.

”Niall är din favorit, va?” frågade Lina och gick fram och skakade hand med Diana. Hon nickade till svar.

”Skoja inte. Jag är så himla kär i honom… Åh”

Hennes ögon tårades ännu en gång och hon gav mig en stor kram.

”Tack, tack så mycket för det här”

Jag log, kände hur det växte i hjärtat. Jag blev så glad av att göra andra människor glada, speciellt sådant här. Jag kramade henne tillbaka hårt, och det kändes så rätt trots att jag inte kände henne. Vi tog ett steg tillbaka, flinade mot varandra. Niall stod bredvid Diana, och lade en stöttande arm runt hennes axlar. Hon såg drömmande på honom och man kunde tro att hon skulle kasta sig över honom vilken sekund som helst.

”So, are you staying? Because that would be fun!” sa Niall och log mot henne. Diana nickade och försökte lugnt le tillbaka, utan något bra resultat. Det blev mer en grimas, och med allt utkladdat smink såg det rätt lustigt ut.

Niall drog med tummen under hennes ögon, tog bort det värsta av den svarta mascarageggan.

”I should go and re-do my make-up” mumlade Diana nervöst medans hon bet sig i läppen, och Niall skakade envist på huvudet. Jag och Lina såg förvirrat på varandra en sekund, innan vi vände blickarna tillbaka på Niall.

”No make-up. You’re beautiful without make-up too”

Diana smälte, det såg man. Jag var helt säker på att hennes ben skulle ge vika, men hon dallrade bara till men föll inte. Hon fnissade nervöst och en rosaaktig färg spred sig över hennes ljusa kinder.

Plötsligt kände jag en varm hand på min korsrygg, och jag vände på huvudet. Liam stod bakom mig och såg rakt in i mina ögon med ett leende på läpparna. Jag log tillbaka mot honom och han gav mig en snabb kyss på hjässan. Jag kände värmen från hans läppar ända in i huvudet. Kan man få fjärilar i huvudet?

”Följer ni med till toan?” frågade Diana och vände sig mot mig och Lina. Vi nickade, och Liam tog bort sin hand och lät mig gå iväg med tjejerna till toan.

Det var ett stort badrum, onödigt stort och lyxigt med bubbelbad, dusch och bastu. Två handfat, spegelvägg, vitt kakel med röda figurer här och där.

Diana gick raka vägen fram till spegeln och suckade.

”Herregud, vad jag ser ut!”

Hon tog upp sin svarta handväska hon haft på armen hela tiden, och rotade fram en rosa sminkväska. I den hade hon sminkborttagning, som hon skonsamt tvättade ansiktet med. Jag ställde mig lutad mot väggen till vänster om Diana, medans Lina fällde ner locket på toastolen och satte sig ner. Det var en jobbig tystnad, men när Diana sköljt av det vita skummet i ansiktet och torkat sig, vände hon sig mot mig. Hon var verkligen jättesöt. Hennes blå ögon såg ännu större ut utan smink, och de svarta ögonfransarna som ramade in dem visade sig egentligen vara blonda. Några fräknar hade hon också lyckats gömma under några lager puder, men de hade nu kommit fram.

”Hur möttes du och Liam?” frågade hon och lade huvudet på sned. Jag såg hur Lina kikade fram bakom Diana, med en lika undrande blick. Hur kunde vi ha träffats och blivit så bra ihop?

”Öh…” började jag, kändes som en riktigt bra början. Toppen Julia, tänkte jag innan jag fortsatte:

”Han sprang in i mig, hade sönder min mobil, han sprang in i mig senare igen, gjorde att jag missade bussen, köpte en ny mobil till mig, umgicks med mig några timmar… Sedan flöt det bara på liksom…”

”Sedan blev ni kära?”

Diana suckade avundsjukt och jag rynkade pannan. Kära och kära… vi fattade tycke för varandra, kan man helt klart säga. Men kär? Jag tror inte jag kände honom tillräckligt väl för att säga att jag var helt kär i honom.

”Önskar att det där hände mig och Harry” suckade Lina och stöttade huvudet i handflatan.

”Men du fick kyssa honom!” påpekade jag och Diana vände sig gapande mot Lina.

”KYSSTE Harry dig?!”

Lina flinade och rodnade, men såg ändå väldigt stolt ut.

”Ja, det gjorde han. Han bjöd på en riktig hångelstund, faktiskt…”

Diana gjorde ifrån sig ett exhalterat pip och vände sig mot spegeln igen och plockade upp en hårborste för att kamma igenom det toviga blonda hårsvallet.

”Jag vill verkligen att Niall ska tycka om mig… men det finns så många andra tjejer i världen som är mycket snyggare, sötare än mig”

Diana såg olyckligt på sig själv i spegeln.

Snacka om att jag kände igen mig.

”Hörru, kolla på mig. Hej, jag är en vanlig svensk brud från ingenstans, men ändå fick jag träffa Liam och se vad som har hänt sedan dess! Jag har inget speciellt utseende, ser normal ut, nästan jobbigt normal, men ändå hände detta mig”

Jag log mot henne medans jag pratade, såg hur hoppet i hennes ögon växte.

”Du har rätt” svarade Diana och Lina flinade mot henne. ”Jag kan om jag vill” fortsatte hon och gjorde en high-five med Lina.

Jag plockade flinandes upp min iPhone ur fickan, tog fram Liams nummer och skickade ett sms till honom.

”Warning. Diana loves Niall and she’s going to flirt with him. Tell him that, so he won’t get a chock”

Messet skickades iväg med en pling och ett svar kom tillbaka lika fort igen.

”Good to know. I’ll tell him that, babe x”

Jag log fånigt mot mobilskärmen.

Babe.

______________________

Vad tycker ni ska hända? Förslag? :) x

”S-sorry, I thought I said that… Or atleast made that clear…” började Liam och jag visste inte om jag skulle gråta, skratta eller någonting.

Jag hade känslor för honom. Det var inget jag tvivlade på. Men hur var det, kände jag honom tillräckligt för att kunna dejta honom? Han är ju från England, hur sjutton ska det ändå funka?

”Julia?”

Liam såg oroligt på mig med de tindrande ögonen. Jag drog ett djupt andetag för att svara, när chauffören plötsligt bromsade in.

”We’re here” hojtade han och Liam öppnade automatiskt bildörren, slängde en uräktande blick till mig och gick ut ur bilen. Jag gick efter honom, och möttes av hundratals tjejer som skrek i falsett. Jag kisade i det starka solljuset. Det var sen eftermiddag, men solen sken starkt på den blå himmelen.

Liam gick genom en gång som de byggt upp mot ingången till ett stort, grått gammalt hus. Fansen skrek efter honom, kastade sig mot honom. En tjej trycktes mot staketet, hennes mage var intryckt i den hårda metallen och jag kunde se hur hon blev blek i ansiktet. Hennes ögon fladdrade omkring.

”Liam!” vrålade jag och han vände sig i dörröppningen och såg förvånat på mig. Jag pekade på tjejen, och han tvärvände och rusade mot henne. Hon såg förundrande på honom ett ögonblick, medans han lugnt men snabbt tog tag runt hennes rygg och lyfte henne över staketet. Vakterna bakom honom lade händer på hans axlar för att försöka få honom att backa och lyfta ner fanet, men han vände irriterat på huvudet och väste något ohörbart mot dem. Vakterna backade undan, och Liam satte ner tjejen. De andra fansens armar var överallt, försökte röra honom.

Tjejen som Liam nu satt ner på marken, stod på stadiga ben och såg sig omkring. Hon var rädd. Hon såg på mig med en hjälplös blick, och jag gick fram mot henne, lade armen runt hennes axlar och stöttade henne med in i den gråa stenbyggnaden. Hennes blonda hår hade blivit ganska tovigt, hennes mascara låg utkletat runt de ljusblå ögonen efter alla tårar, och kinderna var röda. Hon var fortfarande blek och kändes varm.

Jag stöttade henne in efter Liam som omtänksamt höll upp den bruna ekdörren för oss så vi kunde gå in. Bakom oss hörde vi hur den andra bilen stannade, men vi stängde dörren och skriken därute blev som kvävda. Man kunde bara höra lite av skriken, men det var inget man tänkte på. Det nästan ringde i öronen.

Jag stöttade tjejen fram till en mossgrön soffa som stod placerad mitt i rummet, där det förmodligen var tänkt att killarna skulle sitta och göra lite intervjuer senare. Hon såg sig förvirrat omkring, innan hennes blick fastnade på Liam som stod snett bakom mig.

”Oh my god” viskade hon och satte sina skakiga händer framför munnen. Hon verkade ha insett var hon befann sig.

Jag satte mig på huk nedanför henne, för att se att hon var okej. Hon var förmodligen några år äldre än mig, kanske 16 eller 17. Men ändå slet hon blicken från Liam och såg på mig med tårfyllda ögon.

”T-thank you s-so much…” snyftade hon och jag log mot henne.

”Ingen fara” svarade jag och hon lyfte förvånat på ögonbrynen.

”Är du svensk? Vi som stod därute var helt hundra procent säkra på att du var Liams flickvän, men eftersom han har Danielle så…”

Jag vred på huvudet när tjejen sa Danielles namn, och såg hur Liams ansikte förvreds i en obegriplig grimas. Han förstod inte svenska, men namn kunde han helt klart uppfatta.

”Jag… öh… Danielle och Liam är inte tillsammans längre” förklarade jag kort och hon såg chockad ut.

”Vad hände därute?” fortsatte jag istället och tjejen suckade.

”Borde jag förklara på engelska så att Liam förstår också?” hon pausade innan hon uttalade hans namn. Jag nickade och hon började prata.

”I was standing there, I’ve been outside this house for 5 hours now, and I had no water, and when you guys showed, all the girls started to run and push each other… I was telling them to stop, because the fence really hurt, but they didn’t… I thought I was going to faint but then you saw me”

Hon såg tacksamt på mig medans en tår rann ner för hennes kind. Jag såg i ögonvrån hur Liam tog några steg fram och satte sig på huk bredvid mig och lade handen på min axel.

”What’s your name, babe?” frågade Liam tjejen och hon såg förälskat på honom.

”Diana” viskade hon och Liam log mot henne.

”Diana. What do you say about staying with us for a few hours?”

Diana stirrade på Liam, som flinade mot henne. Hans leende var jättesött, och hans kinder rynkades av det stora leendet. Tänderna blänkte vitt och kunde nästan blända någon.

”Oh my god… Can I? Really? YES PLEASE!”

Hon slängde sig fram och gav Liam en stor kram. Han skrattade och kramade henne tillbaka.

Jag log. Han gjorde verkligen mycket för sina fans, likaså de andra.

________

Mer imorgon! :)

GLÖM INTE ATT SPRIDA OCH KOMMENTERA DENNA BLOGG! Puss xx

Hissdörrarna öppnades, och gälla skrik hördes i hela entrén. Ett femtiotal tjejer skrek deras namn, försökte desperat få en skymt av dem. Kamerablixtarna var överallt och jag kände mig illamående, förvirrad och malplacerad, men Liam släppte inte min hand utan höll den i ett stadigt grepp där jag gick bakom honom genom den skrikande folkmassan.

”Liam! Liam!” vrålade en tjej precis vid mitt öra. ”Is that your girlfriend?! What happened to Danielle?!” skrek hon vidare och jag vred bort huvudet, ville inte höra. Jag visste fortfarande hur mycket det smärtade Liam, även mig. Det hade gjort så ont att se honom så ledsen, och jag ville inte göra det igen. Det var hemskt.

Trycket från folkmassan ökade, och man blev kastad fram och tillbaka. Det var inte en speciellt trevlig upplevelse.

Efter cirka fem minuter, kom vi ut från hotellet och Liam började springa med mig efter sig. Vi rusade fram till en bil och han lät mig hoppa in före honom, men de andra kom inte utan Liam stängde snabbt dörren och chauffören började köra. Det var en riktigt flashig bil, med tonade rutor och svarta skinnsäten. Man såg inte heller föraren, då det var en svart skärm emellan.

”But what about the others?” frågade jag oroligt.

“They are in a car behind us” svarade Liam lugnt och log mot mig. Jag pustade ut.

”How can you guys deal with that everyday?” frågade jag och Liam ryckte på axlarna.

“It’s amazing, our fans are really dedicated”

Liam lade en hand på mitt knä och jag kände hur värmen spred sig i hela benet. Det var en riktigt skön känsla, dock.

”Julia, I need to tell you something” sa han plötsligt och såg rakt in i mina ögon med en allvarlig min. Jag lade automatiskt huvudet lite på snett men kunde inte slita blicken från hans ögon. Jag nickade, som ett tecken på att han skulle fortsätta prata.

”Do you think… that this will work?” frågade han nervöst och jag höjde frågande på ögonbrynen.

”This...?”

Jag förstod inte hur han menade, och jag såg hur han slet med att försöka kunna förklara det på ett någorlunda förståeligt sätt.

”We… Us. Like… I can feel it, Julia. We’ve got something, something special…”

Liam drog handen genom sitt hår och jag rodnade. Han menade alltså att vi hade något speciellt… På DET sättet… Jag visste inte. Ärligt talat, jag hade ingen aning om det kommer funka.

”If you mean our… like… relationship?” frågade jag och såg på hans hand, som fortfarande låg kvar på mitt knä. Han nickade och jag drog ett djupt andetag.

”I know, we don’t have a relationship like that right now, because I just told you that I want to date you, but…” började Liam men jag avbröt honom.

“D-date me?!”

Liam rodnade snabbt, en illröd färg spred sig över hans kinder. Herregud. Han ville dejta mig. Han ville…

Åh gud.

Vad sjutton skulle jag svara?!

____

Detta är ett tidsinställt inlägg då jag just nu är i Idre!

Kommer hem torsdag kväll, så vi får se när jag uppdaterar igen!

Puss på er, sluta inte läsa eller kommentera! :) xx

Frågorna och konsekvenserna flöt på, men roligast var det när vi tvingade Louis att ge Zayn ett sugmärke och Zayn protesterade för fullt. Tillslut hade vi fått tvinga ner Zayn på golvet för att Louis skulle kunna ge honom sugmärket på halsen, som hade blivit stort och illrött.

”Damn you, Tomo. This will take weeks to get off!” klagade Zayn och gned sig om halsen. Louis skrattade skadeglatt åt honom.

Plötligt öppnade Lina munnen.

“Aren’t you guys supposed to be somewhere? Like, a signing or something?”

Hon höjde på sitt vänstra ögonbryn och såg på killarna. Liam släppte tillslut greppet om min midja och flög upp ur soffan.

”We’re supposed to be at a signing in 30 minutes!” vrålade han och rusade iväg mot sovrummet för att byta sina mjukisbyxor mot något finare. Det tog bara sekunder, innan alla killarna försvann ur rummet för att byta om.

”Det gick fort” påpekade Lina förvånat. ”Jag var helt hundra på att killar var långsamma!”

Jag ryckte flinande på axlarna, en lång och bred man plötsligt klev in i vardagsrummet. Han var klädd i kostym, hörsnäcka och såg väldigt… farlig ut.

”What are you girls doing here?” frågade han allvarligt med en mörk röst. Honom skulle man inte vilja möta i en tom gränd.

”Uhm, we got invited…” sa jag tyst och rodnade.

”Right, that’s what all the girls says” skrattade han utan humor och började gå fram mot oss. Jag förstod genast att det var deras livvakt.

”Hey, it’s fine, it’s fine!”

Niall kom utspringande med en röd tröja halvt dragen över huvudet och ställde sig framför vakten. ”They’re with us” sa han och drog ner tröjan över den blottade magen.

Vakten fnös till.

”Fine. You guys remember that you’ve got a signing in like 20 minutes?”

Niall nickade lite grann. “Uhm, we kinda forgot… But we will hurry!”

Lina och jag sneglade på varandra, visste inte om vi kunde slappna av eller inte. Vakten

Stirrade fortfarande lite föraktfullt på oss, även fast Niall sagt att det var okej.

Det tog inte lång tid innan resten av killarna blev klara, och började packa lite saker i en gemenskam väska. Jag och Lina stod helt bortkomna mitt i vardagsrummet och jag visste inte vad vi skulle göra. Skulle vi åka med dem? Ska vi gå hem? Ska vi lämna dem ifred..?

”Uhm, if you’d like, you can come with us” sa Liam och log, precis som om han just läst mina tankar. Jag såg på Lina, som sken upp och nickade ivrigt. Hennes ögon var fästa på Harry och hans ögon på henne. De två passade inte alls varandra till utseendet, men till sättet att vara så var de perfekta för varandra. Som handen i handsken.

”Yeah, that would be fun” svarade jag och log tillbaka. Liams djupa ögon glittrade av lycka mot mig och kinderna rynkades en aning runt hans leende läppar. Så. Söt. Jag rodnade lite, och såg ner på mina fötter.

”Come on, you flirty boy. We’re late!” klagade Louis och petade Liam på axeln. Liam nickade och gick ut i hallen för att ta på sig sina skor, innan vi alla gick ut ur hotellrummet. Jag blev nervös direkt. Hur skulle fansen utanför ta det? Att två helt vanliga tjejer som gick med killarna, två svenska tjejer dessutom. Lina verkade vara helt okej med hur hon skulle uppföra sig, men jag hade panik. Vad skulle jag säga? Tänk om de blev sura på mig?

Vi gick in i hissen och dörrarna stängdes. Hissen började röra sig neråt långsamt, och plötsligt stod Liam bredvid mig. Han såg på mig, verkade kunna se rakt igenom min själ. Jag kände mig väldigt blottad, och förstod att han såg att jag var nervös. Han fattade snabbt tag i min hand, flätade ihop våra fingrar och kramade den hårt. Helt ärligt, så kände jag hur fjärilarna i magen fick ett tuppryck, innan de dog och föll ihop i botten av min mage.

Liam log stöttande mot mig och jag kände mig direkt bättre till mods, och log tillbaka. Sedan sneglade jag på Lina, som glatt stod och pratade med Harry.

Hur sjutton kunde hon vara så lugn?!

____

Mer imorgon! :) x

Lina satt fastfrusen i den svarta soffan medans Harry lunkade fram mot henne. Han böjde sig ner, tills hans ansikte var i jämnhöjd med hennes. Han log prövande mot henne, innan han lutade sig framåt och lät sina läppar nudda hennes.

Jag såg hur Lina nästan sprack, hur hon helt klart njöt. Det pirrade till i min mage av lycka, jag blev så glad över att se henne så lycklig!

Efter ungefär 20 sekunders non-stop hångel, avslutade Harry det hela men lät sin hand vila mot hennes kind några sekunder extra, medans han såg in i hennes ögon med ett charmigt leende på läpparna. Harry sträckte sedan på sig, och satte sig bredvid Zayn som tagit över sittsäcken. Harry såg väldigt nöjd med över sig själv, som fått Lina att se så chockad, omtumlad och lycklig ut.

”Harry, your go” sa Louis och pekade på Harry. Han gned sig om hakan, innan han pekade på mig. Jag höjde förvånat på ögonbrynen, var inte alls beredd på det.

”Truth or dare, Julia?”

Jag tvekade. Jag var rädd för vad de skulle välja om jag sa konsekvens, men jag var också rädd för de frågor de skulle kunna ställa. Jag sneglade på Lina, som nickade mot mig att köra igång, och jag flinade lite åt hennes illröda ansikte.

Jag vände blicken mot Harry igen som entusiastiskt såg på mig.

”Truth” sa jag efter en extra stunds tänkande.

”YES!” utbrast Louis och kastade sig mot Harry och började viska i hans öra.

Harrys leende blev större och större ju längre Louis viskade. Efter några sekunder vad han dock klar, och gick och satte sig i samma ställning i den svarta fåtöljen igen. Harry flinade.

”If you had to date anyone of us, who would it be? And no, you can’t say Lina!”

Harry hötte med fingret mot mig och jag suckade med en spelad besvikelse.

Sedan blev jag orolig. Jag visste precis vem jag ville dejta. Eller om jag var tvungen att dejta någon menar jag. Det är ju inte så att jag inte vill dejta honom, men det är ju inte så att jag vill… liksom.

”Uhm…” sa jag för att spara tid och såg på var och en av killarna.

Niall satt och pillade bort någonting från sitt pekfinger som verkade väldigt intressant, Louis satt skräddare och såg på mig, Zayn tittade fundersamt på Niall och verkade undra vad han höll på med, Harry flinade fortfarande mot mig och Liam satt kvar med den stödjande handen rund min midja. Jag var tvungen att erkänna att det faktiskt hjälpte lite, jag var inte lika nervös som jag skulle ha varit om inte han hade hållit sådär.

”Okay, so if I have to choose…” började jag försiktigt och tvekade. ”… I’d probably date Liam”

”AW, why not me?” frågade Niall med spelad sorg och jag skrattade generat.

”Because I like…” jag hindrade mig själv. Aldrig att jag tänkte säga det där. Aldrig, nej nej. Det var inte jag som pratade.

”Because I’ve known him longer than you guys” sa jag istället och räddade situationen. De alla nickade fundersamt och jag pustade lättat ut.

___________

KOMMENTERAAAAH :)

Vi satte oss ner i soffan igen, någon decimeter längre ifrån varandra än förut. Det var riktigt jobbigt tystnad mellan oss, och man kunde på sin höjd höra en knappnål falla.

”POTATO!”

Nialls röst hördes plötsligt från ett av sovrummen och jag kunde inte låta bli att brista i skratt.

”VAS HAPPENIN’ POTATO?!” vrålade Zayn och jag skrattade ännu mer. Liam började skratta med mig.

”I LIKE POTATOS!” skrek Louis och jag kände hur jag skrattade så att tårarna började strömma. Liam garvade bredvid mig, och jag älskade att han såg ut som en kramgo nallebjörn i ansiktet när han skrattade sådär mycket.

”CALM DOWN!” skrek Zayn till Louis och jag dog inombords. Hur kunde jag bli så säker på mig själv och umgås med dem på det sättet, som om vi känt varandra i över tio år? Fast i och för sig, de var som gamla vänner som man aldrig tröttnar på.

Jag tog mig samman efter skrattattacken, hörde hur de garvade fruktansvärt mycket inne i ett av sovrummen. Jag flinade mot Liam som gav mig ett stort flin tillbaka.

Vi satt i soffan väldigt länge, sa ingenting utan lyssnade på de skrikande killarna. Lina och Harry kom hem från att ha varit och köpt mat med två stora plastpåsar.

”Hi guys” hälsade Harry vänligt och gick in i köket med påsarna. Lina såg efter honom, och man kunde se hur hon nästan dreglade.

”Asså, Julia. Den där killen är så jävla snygg” suckade hon och satte sig i soffan bredvid mig. Jag kände Liams frågade blick från sidan men jag orkade inte förklara, så jag skrattade lite lätt åt henne och sedan var det inte mer med det. Harry kom tillbaka, slog sig ner i sittsäcken i rummet och stönade.

”My feet hurt so bad” klagade han och viftade lite på tårna i de gråa tubsockorna. Liam gjorde ett retfullt skratt och Harry blängde lekfullt på honom.

Niall, Louis och Zayn kom in i rummet. Niall och Louis knölade ner sig i soffan, trots att det blev trångt, och Zayn satte sig flinandes i Harrys knä. Harry skrattade, och Zayn satte ett finger i hans kind och vände sig mot oss andra.

”Look at these dimples” sa han fascinerat och Harry slog bort hans hand.

”Have you ever played truth or dare?” frågade Niall plötsligt och vände sig mot mig och Lina. Vi såg på varandra, innan vi nickade till svar. Sanning och konsekvens, jodå. Den hade man kört flera gånger, men inte med killar…

”Let’s do it!” sa Louis exalterad och satte sig skräddare i fåtöljen istället. ”Zayn, you go first!”

”Hm, okay” Zayn grubblade ett tag, innan han vände sig mot Harry.

”Harry, truth or dare?”

Harry flinade, när han svarade: ”Dare”

”Oh, you cool boy” retades Louis och Harry räckte ut tungan åt honom.

”Give Lina a snog” flinade Zayn och Harry höjde på ögonbrynen och såg på Lina.

Lina såg förstelnad ut, men nickade vagt.

”Sure…” sa Harry tveksamt och började röra sig mot Lina.

_____

Sämsta uppdateringen, men har så sjukt mycket prov och sådant just nu... Kommer inte uppdatera speciellt mycket, men jag ska verkligen försöka!

Hoppas ni fortfarande läser... Puss! x

Lina hade blivit mycket bekväm i situationen med killarna, konstigt nog. Istället för att vara världens fangirl, satt hon nu mycket avslappnad på mattan och skrattade åt något Louis sa. Det verkade nästan som om hon känt dem i större delen av sitt liv. Jag såg på de andra killarna. Harry halvlåg nu ner i soffan efter att Lina lämnat sin plats, Niall satt i fåtöljen och sov, Louis satt i en röd sittsäck som stod ganska malplacerad mitt på golvet, och Zayn låg på soffans ryggstöd. Liam satt i soffans högra hörn och lutade sig bakåt, och jag satt framför honom. Han hade fortfarande inte flyttat på sin arm, utan hade fortfarande ett stadigt grepp om min höft, trots att det säkert gått en timme. Jag hatade att behöva erkänna att jag gillade det. Nej, jag gillade det inte, jag älskade det.

”Guys, we should do something” sa Zayn plötsligt och jag vände på huvudet. Han hade på något sätt fått tag i en limegrön tennisboll, som han nu låg och kastade ovanför sig i brist på annat att göra. Lina nickade bestämt och Niall snarkade till där han halvlåg.

”I know one thing we can do” inflikade Louis och nickade flinande mot Niall. Harry flög glatt upp från soffan, gick fram till Louis och viskade något i hans öra. Louis ögon blev större under tiden som Harry viskade, och han flinade glatt. De smög ut i köket, och kom tillbaka någon minut senare med sprutgrädde. De smög sig fram till Niall, som sov så sött med en halvöppen mun. De såg flinande på varandra ett ögonblick, och jag kunde se hur Lina höll för munnen och försökte dölja ett högt skratt. Då tog de av locket på grädden, satte änden i Nialls mun och tryckte hårt på knappen. Hans mun fylldes av grädde på bara någon sekund, och han satte sig snabbt upp och började hosta. Grädde flög runt i rummet, Lina fick i håret och på sin blåa topp, och Harry fick på sina jeans och sin t-shirt. Niall frustade till och började skratta emellan hostattackerna.

”Oh I’m so sorry!” sa han när han fick syn på Lina som hade vita fläckar i håret och på kläderna.

”Don’t worry, it wasn’t your fault!” sa Lina och såg menande på Harry som flinade oskyldigt.

”You can’t wear those clothes! Come here, you can borrow some of mine!” sa Harry och jag höjde frågande på ögonbrynen. Värst vad han blev en gentleman!

Lina såg även hon förvånat på Harry, innan hon såg på mig med stora ögon som om hon frågade om han var allvarlig, och om hon fick för mig. Jag nickade menande åt henne att gå iväg, och hon ställde sig lydigt upp och följde efter Harry mot hans sovrum.

”I need to change too…” klagade Niall och slog till Louis på överarmen. Louis skrattade åt honom, innan Niall torkade sig runt munnen och kletade av på Louis tröja. Louis stirrade på honom, och sedan ner på sin tröja igen.

”Niall, what are you doing?! Now I need to change too!”

Niall skrattade hånfullt och började springa mot sovrummet för att byta om, med Louis efter sig som jagade honom. Zayn suckade och ställde sig upp från ryggstödet där han legat, och började själv lunka iväg mot sitt eget sovrum, utan att säga ett ord, och plötsligt var det bara jag och Liam kvar i vardagsrummet.

Jag vände mig försiktigt mot honom, och överrumplades över hur nära hans ansikte plötsligt var mitt. Jag rodnade, men brydde mig inte om att vända bort ansiktet den här gången. Det var som om han kunde se rakt igenom mig med de där underbara ögonen. Hans varma andeträckt kittlade min näsa och kind och han gav mig ett litet leende.

Jag log smått tillbaka, och han började luta sig närmre mig. Han placerade sin hand i min korsrygg, innan han lyfte den andra handen och satte ett finger under min haka och på så sätt tvingade upp mitt ansikte mot hans.

Liam lutade sig framåt ännu mer, jag kunde till och med känna värmen från hans ansikte, när plötsligt Louis kom in i rummet.

”AH OH MY GOD, LIAM, WHAT THE HELL?!” vrålade han och Liam och jag flög upp ur soffan på samma gång och vände oss på Louis.

Han stirrade mellan oss och skakade flinande på huvudet.

”I was just joking. I was going to tell you that Lina and Harry went to get some food. Niall’s hungry again” suckade han och jag blev förvånad över att jag inte ens hört att de hade gått. Eller att de inte hade sett oss heller för den delen.

Liam nickade generat och flinade, innan Louis vände på klacken och viftade med handen över axeln.

”Keep doing what you were doing, I won’t disturb you”

Jag sneglade på Liam som sneglade på mig, och det blev en väldigt pinsam tystnad.

____________

Ledsen för sen uppdatering, har haft annat för mig :)

Puss!

Ungefär en halvtimme senare satt vi varma i soffan och var helt slutkörda efter kuddkriget. Jag satt ännu en gång bredvid Liam i den stora soffan, och Lina satt bredvid mig och bredvid henne satt Harry. Jag kunde se på hennes ansikte att hon inte skulle byta det mot något i världen.

”So, how come you guys met?” frågade Lina och såg på var och en av oss. Jag flinade och förklarade att Liam gjort att jag missat bussen, att jag sedan fått en ny mobil, umgåtts med honom i två timmar, blivit utbjuden och så. Linas ögon blev bara större och större ju mer jag berättade. När jag tillslut var färdigt, suckade Lina och lutade sig bakåt.

”You are so lucky!” klagade hon och kastade huvudet bakåt.

”But you are with us now?” sa Niall försiktigt och Lina nickade lyckligt. Jag tittade på Harry för ett ögonblick, såg hur han inte kunde slita ögonen från Lina. Han hade ett urgulligt men samtidigt fånigt leende på läpparna, och han stirrade på hennes läppar medans hon pratade. Plötsligt lyfte han en hand, och började leka med det långa morotsfärgade håret. Lina tystnade, och såg förvånat ner på Harrys händer som snurrade håret runt fingrarna.

”Your hair is amazing…” mumlade han förundrat och studerade håret. Lina fnissade nervöst och fick en rosa charmig färg på sina bleka, fräkniga kinder.

”Oh, thank you...”

”Is that your natural colour?” frågade Zayn och Lina nickade. Killarna såg förvånat på henne, och alla började studera hennes hår.

Plötsligt kände jag en arm runt min midja, och jag vände på huvudet och möttes av Liams glittriga, bruna ögon. Han log mot mig, på ett sätt som han inte riktigt hade gjort förut. Jag log frågande tillbaka, och han drog mig närmre sig. Värmen från hans kropp spred sig som eld och metall i min kropp. Jag kände hur jag rodnade, och drog ner lite av mig hår som ett skynke för ansiktet. Jag ville inte att han skulle se hur röd jag var.

Liam skrattade till, så tyst att de andra inte hörde, innan han tog sitt pekfinger och placerade håret bakom örat istället.

Jag såg på honom, tänkte inte på hur röd jag var i ansiktet fortfarande. Han var vacker, det måste jag erkänna. Riktigt, jävla vacker var han.

Han blinkade mot mig och jag fnittrade till som en liten skolflicka lite för högt, innan jag slog handen för munnen och Louis började gapskratta.

”Julia, what kind of laugh was that?!” skrattade han och Niall stämde in.

Jag kände Linas blick, hon visste precis vad det var för skratt. Det var mitt jag-vet-inte-varför-jag-skrattar-men-du-är-gullig-skratt.

Jag log smått, och lutade mig bakåt, hade helt glömt bort att Liam var där, och lade mig med huvudet på hans bröstkorg. Jag ville inte sätta mig upp igen, det skulle bara bli pinsamt, så jag låtsades som om det var med flit.

Inte för att jag inte gillade det, men…

Nej. Nej, Julia. Skärp dig.

___________

Kort del ikväll, men jag har asmycket läxor just nu så nästa del kommer inte förens på fredag!

Ledsen för det tjejer!

Puss xx