“Så du vet den där tröjan inne på H&M? Jag MÅSTE ha den” suckade Lina drömmande och jag suckade åt henne. Alltid höll hon på såhär. Hon skulle alltid dra med mig till stan, när hon inte ens hade pengar själv. Det slutade alltid med att hon gick runt och trånade efter de snyggaste kläderna som hon inte hade råd med och jag fick stå ut med hennes tjat hur länge som helst.

”Julia, lyssnar du ens?” Lina petade mig i sidan och jag skrek till.

”AJ! Varför gjorde du så för?” fräste jag halvsurt och hon fnissade medans hon drog sin hand genom det morotsfärgade långa håret.

Lina var snygg, det var hon helt klart. Det där håret till de lysande gröna ögonen och fräknarna, den bleka huden och det perfekta ansiktet som var sådär sött och sexigt på samma gång.

Jag fick syn på min egen reflektion i en av glasrutorna på Dressman och grimaserade åt vad jag såg. Brunrött hår, halvlockigt tjockt hår, normal kropp, blågröna ögon, lite fräknar. Egentligen var jag ju inte ful heller, det visste jag. Men jag var inte… speciell på det sättet, om man säger så. Jag var precis som alla andra, inte ett dugg intressant. Såg precis likadan ut som ungefär 60 procent av alla människor på denna jord. Jag suckade dystert.

”Upp med hakan” sa Lina glatt och satte ett pekfinger under min käke medans vi gick. ”Jag insåg precis att jag faktiskt har en hundring i väskan, så jag ska springa och köpa tröjan. Ska du med eller ville du gå in på någon annan affär?”

Jag tvekade en sekund. Jag var faktiskt väldigt törstig. Och hungrig.

”Jag går och köper något att dricka, sedan kan vi väl mötas på Taco Palace?” frågade jag hoppfullt. Jag visste att Lina inte var ett så stort fan av tacos, men eftersom jag hade offrat mig på att käka cheeseburgare på McDonald’s så mycket nu, var det hennes tur att offra sig för mig.

Lina nickade, och gick åt ett annat håll, mot H&M. Jag såg efter henne en stund, innan jag vände på klacken och började snabbt gå mot Hemköp som lång ungefär 500 meter bort.

Jag kände hur det började vibrera i fickan, och tog upp mobilen. Mamma hade messat mig.

”Åker till mormor. Ha en bra dag, puss”

Jag började knappa in ett svar medans jag gick, men jag hann inte skriva mycket innan jag gick in i något, och mobilen flög ur händerna på mig, jag föll baklänges och landade med rumpan på asfalten med en hård smäll. Mobilen flög i luften och landade en meter åt höger från mig. Jag sträckte mig efter den, fick tag i den och försökte förgäves få liv i den nu stendöda Nokian.

”HELVETE” vrålade jag och stirrade ursinnigt upp på killen framför mig.

Han såg på mig med oroliga bruna ögon medans han nervöst drog en hand genom det halvlockiga korta håret.

Han hade på sig en blå rutig skjorta och beigea chinos med ett par vita Supras på fötterna.

”Sorry, are you alright?” frågade han nervöst och jag stirrade surt på honom.

”I’m fine” ljög jag och killen sträckte fram en hand mot mig och hjälpte mig upp. Jag kände hur det värkte i hela rumpan av den hårda smällen, men jag satte på en sur min för att inte visa det.

”I’m so sorry” försökte killen och jag viftade avfärdande med handen.

”Whatever” svarade jag, kanske lite för drygt.

Han såg på mig för några sekunder innan han gav ifrån sig det finaste leendet jag sett i hela mitt liv. Jag kände hur jag gapade, men stängde snabbt munnen igen.

”Liam” log han och sträckte ännu en gång fram sin hand.

”Julia” svarade jag generat och skakade den.