Liam pratade. Orden nästan rann ur hans mun när han berättade, och ibland blandade han ihop meningarna eller hakade upp sig, snubblade på orden.

Danielle hade ringt honom för några timmar sedan, frågat om allt var bra och det vanliga. Liam hade såklart inte förstått att något var fel, utan han hade varit lika glad som vanligt. Då släppte hon bomben.

”I can’t do this anymore, Liam” hade hon sagt och Liam hade såklart frågat vad hon menade. ”You’re always away, busy, and so am I. We don’t have time for each other anymore. Besides…”

Hon hade dragit ut lite på orden innan hon sa det. ”I’ve met somebody else”.

Liam hade inte fått fram ett ord. Han hade bara stirrat på telefonen i sin hand, hört Danielles mumlande förlåt och att hon verkligen ville ha honom som vän, innan han lade på, rakt i örat på henne. Sedan dess hade han bara gråtit, inte gjort någonting, inte brytt sig eller något.

Jag såg på Liam, som tog en paus. Han såg sorgset på mig.

”I don’t know about this, Julia” suckade han och begravde ansiktet i händerna. ”You’re only 14, you might not even understand anything of this”

Jag stirrade på honom, kände hur orden träffade som ett knytnävsslag i magen.

”Excuse me?!” utbrast jag och ställde mig upp. ”I might be 14, yes, but I’m not just a child, Liam! I’ve been throught this kind of things too, okay? You’re not the only one!”

Liam såg på mig en stund, och tog min hand. Han sänkte huvudet och placerade pannan på min handrygg.

”I’m sorry. I don’t wanna loose you too. Sorry, Julia. I didn’t mean it that way…”

Jag kände hur jag smälte en aning. Jag ville inte såra honom mer än vad Danielle hade gjort, det ville jag verkligen inte göra.

”It’s okay, Liam. Promise” sa jag istället och lekte med hans hår. Han tittade upp på mig med de nötbruna ögonen.

”Thank you”

Jag log mot honom och han ställde sig upp och sträckte ut armarna och omfamnade mig i en stor björnkram.

Plötsligt kom ett par extra armar runt oss, bakom mig. Jag såg mig förvånat över axeln och möttes av Louis flin.

”This is adorable” suckade han med ett spelat drömmande ansiktsuttryck och jag skrattade. Niall kom in i rummet och var med i gruppkramen. Harry och Zayn kom in tillsammans i rummet, de såg nervösa ut som om de dolde något. Men de omfamnade oss också, och vi stod där allihopa i en stor gruppkram.

Och det kändes väldigt bra.

___

BLIR SÅ GLAD ATT NI FORTFARANDE LÄSER, TJEJER! Tack så jättemycket!

Puss xx