Liam såg på mig en lång stund, han hade fortfarande inte släppt taget om mig, utan höll fortfarande sina händer på mina höfter. Jag rodnade, och stirrade ner i marken. Fan. Varför hade jag sagt att jag älskade honom? Jag hade ju inte ens känt honom länge. Men han sa ju trots allt att han var kär i mig, visst?

”Julia…” viskade han, och hans grepp om mina höfter hårdnade. Jag vågade inte möta hans blick, men han lyfte på sin hand och lade pekfingret under min haka, tvingade upp mitt ansikte och mina ögon mötte hans.

Han studerade mig, från pannan och ner till hakan, som om jag var en tavla. Han såg väldigt bekymrad ut, tankfull helt enkelt, där han stod.

”I’m sorry” svarade jag tyst och rodnade ännu mer, men Liam skakade på huvudet och gav mig ett osäkert leende.

”Don’t be”

Herregud, det fanns inte ord för hur dum jag kände mig.

”You shouldn’t feel dumb, you just said what you feel, right?” sa Liam och jag nickade mot hans bröst.

“Exactly. And that was exactly what Danielle did, she said she loved my after just two days”

Mina ådror frös till is. Danielle? Vad i helsike hade hon med det här att göra?

Då slog det mig. Jag hade varit blind, dum, korkad, allt. Självklart. Att jag inte vetat detta. Och nu står jag här, som en idiot mitt i ett rum med hans händer omkring mig, som egentligen hoppas på att jag är någon annan.

Jag slet mig bort, och Liam såg förvånat på mig medans jag klädde på mig mysbyxorna och t-shirten igen. Jag kämpade mot tårarna, pressade ihop munnen till ett streck för att inte säga något dumt. Spände hela ansiktet för att inte visa honom mina känslor.

”Julia…?” frågade han nervöst. Han stod som ett frågetecken i rummet, men jag ville inte se honom.

”I’m just a rebound, aren’t I?” fräste jag sårat, kände hur en tår rullade längst kinden men jag torkade envist bort den med handflatan.

Liam drog ett chockat andetag.

”No… Julia, no… I didn’t mean it like that…” började han.

“You did. You’re not over her yet. You want me to be like her, but guess what? I’m not like her! She dumped you, not long ago. You were crushed, of course you’re not over her yet! I’m such a dumb little girl, and you knew that and thought that I’d be perfect! Just perfect for a fucking rebound!”

Jag market inte ens själv att jag börjat skrika ju mer jag pratade. Liams ögon blev större och större ju mer han hörde, och mina tårar sprutade. Jag hade gett upp med att hålla igen dem och mina andra känslor, så jag släppte dem. Ilskan, besvikelsen… Han sårade mig djupt, den stunden.

Liam stod blickstilla med rufsigt hår och en öppen mun, som om han ville säga något men inte fick fram orden.

Jag skakade på huvudet, snyftade och gick ut ur rummet, smällde igen dörren efter mig. Direkt kom Niall utspringande ifrån sitt rum mitt emot Liams, och såg chockat på mig. Han var nyvaken, det kunde man säga. Håret stod åt alla håll, ögonen var halvt öppna och han var klädd i endast boxershorts.

”Julia? What are you doing? What’s happening?” frågade han med en orolig och krasslig morgonröst, trots att det var mitt i natten.

”I’m going home” snyftade jag och sneglade på klockan, som visade halv tre.

”No, not now, you can’t leave alone…” protesterade Niall och såg vilsen ut.

Jag ryckte på axlarna. Vad skulle jag annars göra, liksom?

”Come on. You can sleep in my room”

Niall tog ett stadigt grepp runt mina axlar, föste in mig i hans rum. Det var som om han redan hade förstått vad som hänt, fast i själva verket visste han ingenting. Jag gick lydigt in i hans rum, som var blåmålat och med en dubbelsäng i rummet, precis som Liams.

”I’ll just tell Liam you went home” sa Niall och mina ögon tårades. Inte för att han skulle berätta för Liam, utan mer för att han var så underbar, en sån underbar vän.

Han stängde dörren om mig, och genom väggen hörde jag hur Liam och han pratade.

”Liam, what’s going on? Julia just left, what are you doing?!” frågade Niall högt, han ville förmodligen att jag skulle höra.

”What?! She went home?! NOW?! How could you let her do that, Niall? Anything can happen to her out there!” svarade Liam med irriterad röst.

“That doesn’t matter. She can’t be more hurt than she already is”

Med de orden, lämnade Niall Liam och smög in till mig igen. Jag gick för att sätta mig på sängkanten, och Niall låste dörren och gick efter. Han satte sig ner bredvid mig.

”Now, tell me. What happened?” frågade han och försökte se så lugn ut som möjligt.

Jag snörvlade, skakade på huvudet, och såg ner på mina kalla, darrande händer.

”H-he just used me…”

Niall drog ett djupt andetag.

”He RAPED you?!?!?” halvskrek han och jag hyssjade mot honom.

”No, he didn’t. He’s not over Danielle yet, he’s just using me as a rebound…” förklarade jag tyst och såg ner på mina knäskålar.

Det blev tyst i rummet ett tag, innan Niall öppnade munnen.

”Let me get you something”

Han reste sig, låste upp dörren och gick ut, innan han några minuter senare kom in med ett glas cola och en stor chokladkaka.

Han stängde dörren bakom sig, och vände sig mot mig med ett försiktigt leende.

”My mum always told me, that if a girl were sad, I should bring her chocolate because that’s a girl’s best friend…”

Jag försökte le tillbaka, men gjorde förmodligen bara en ful grimas. Det var så gulligt av honom.

”Thank you Niall, but I don’t think I want to eat anything right now…”

Han nickade förstående, ställde grejerna på ett skrivbord vid dörren och nickade mot sängen.

”We should get some sleep. Do you want to sleep on the floor, share the bed with me or should I sleep on the floor?”

Jag ryckte på axlarna. “We can share, if you don’t mind”

Niall log mot mig, nickade och jag reste mig upp för att ta av mjukisbyxorna och tröjan. Jag drog snabbt av mig tröjan och insåg i det ögonblicket vad jag hade under. Niall såg förvånat på mig, innan han flinade. Han gick fram till sin byrå, plockade fram en ishockey tröja och kastade på mig.

”You might wanna change to this first” sa han och blinkade. Jag log mot honom. Han gjorde mig lite gladare, fick mig att tänka på annat.

Jag gick in i hans badrum som han hade i sitt rum innan jag kom ut med den på tok för stora tröjan och kröp ner i andra änden av sängen.

”Goodnight, Julia. Sweet dreams” sa Niall.

“Night Niall. And thank you for everything.”

Det var för mörkt för att jag skulle kunna se honom, men man kunde nästan känna i luften hur han gav ifrån sig ett leende.

”You’re more than welcome. Night”

____________

KOMMENTERA OCH SPRID FÖR MER!

min twitter är @LouisBabyCarrot och min PERSONLIGA twitter är @VivaLaEbba :)

Puss!