Harry sprang allt vad han orkade. Han kunde inte låta Niall vara kvar där inne, det gick inte. Trots att han hörde Lisa skrika på honom bakom ryggen, så tvingade han sig själv att fortsätta, hur ont i hjärtat det än gjorde, så var han tvungen. Aldrig att han skulle lämna en av sina bästa vänner vara kvar och försvinna.

"Niall!" skrek Harry medans han sprang mot hörnet. Han rusade in i en halvgömd korridor, som börjat rasera i ena änden. Den var vit, fylld med dammet från de raserande massorna.

"Harry!"

Han hörde Nialls röst bortifrån det raserade området. Harry började springa dit, fortfarande skrikandes efter Niall. Då fick han syn på honom. Hans ben var försvunna in bland rasmassorna, han satt fast. Från magen och uppåt var han fri, försökte förgäves och trött kravla sig ut ur de tunga stenblocken som kommit från korridorens tak utan att lyckats.

Harry gick ner på knä framför honom, började dra i hans armar och försökte få loss honom.

"Det är ingen idé, Harry" viskade Niall loch Harry såg på hans smutsiga ansikte. Han hade fått ett sår längst vänstra kinden, och ögonen var blanka men känslolösa.

"Jag lämnar dig inte" väste Harry till svar, som om han var rädd för att om han pratade högre skulle mer rasa.

Niall skakade på huvudet och log torrt.

"Lika bra att du gör det. Jag sitter fast helt, du kommer aldrig få ut mig"

Harry stirrade på honom.

"Vad säger du!? Jag ska få ut dig, du kommer komma bort därifrån! Säg inte sådär, säg aldrig sådär, snälla..."

Harry kände hur det blev blött under ögonen och på hans kind. Niall smekte bort en av tårarna som rann ner för Harrys kinder, innan han själv började gråta.

"Vi behöver dig, jag behöver dig. Amanda behöver dig" hulkade Harry men brydde sig inte om att torka tårarna längre. Han tog tag i Nialls hand. "Snälla, Niall. Snälla. Jag lämnar dig inte här"

Niall såg på Harry med tårade ögon innan han nickade svagt. Han tog ett stadigt grepp om Harrys axlar med överarmarna, och Harry lade armarna runt hans rygg och började dra ut honom. Niall stönade av smärta, och Harry kände hur det värkte i armarna. Svetten började rinna längst ryggen och paniken började komma krypandes. Han satt verkligen fast. Harry släppte ner Niall på golvet, gick fram och började riva bort stenblocken från Niall. När han i panik dragit bort flera stycken, gjorde han ett nytt försök med Niall.

Plötsligt gled han ur sitt hål i rasmassorna, men Niall kunde inte stödja på sina ben. De var helt krossade av de stora blocken. Harry lyfte upp Niall i sina armar, och märkte att Niall grät.

"Det här händer bara inte" snyftade Niall mot hans bröst och Harry började gå på svaga ben genom korridoren, samma väg som han kom.

"Det kommer bli bra, du är loss nu. Nu måste vi bara ut härifrån" viskade Harry mot hans öra och Niall nickade tyst.

De han bara komma ut ur korridoren, innan ett stort knak hördes från taket. De såg förvånat upp och såg det de fruktat från början. Harry kände hur det krampade i hans armar, men han började ändå springa. Men ändå lyckades de inte undvika det fallade taket. Niall skrek täckte huvudet med sina smutsiga armar. Harry blundade när han sprang och taket föll in med en stor smäll.

__________

Är ni snälla kanske ni får en del till ikväll som kanske är sista delen :) xx