Amanda grät där hon satt på asfalten och stirrade på de rykande betongmassorna som återstod av gallerian. Hon skulle aldrig få se Niall igen. Hon hann inte ens berätta vad hon kände för honom.

Tårarna strömmade ner för hennes kinder. Niall med det blonda håret, den där rösten, ögonen, och det fantastiska leendet. Killen hon var kär i. Och Harry, den gulliga killen med världens finaste hår, Lisas hemliga kärlek. Båda var borta. Hon hade inte ens hunnit säga farväl.

Människorna som stod bakom gänget hade inte gått, utan stod kvar och var bara tysta. Ingen kunde släppa den gamla gallerian med blicken. Amanda tvingade sig själv att se bort från gallerian. Det gjorde bara mer och mer ont ju mer hon såg på den, så hon stirrade ner i marken, såg hur hennes tårar bildade mörka cirklar på asfalten.

Plötsligt hördes höjljudda andetag bakom henne, och hon vände sig irriterat om, sur på att de stört henne.

Alla stirrade med stora ögon och öppna munnar på gallerian, och hon hörde en viska: "Det är omöjligt"

Amanda vände blicken mot gallerian igen.

Mitt i de rykande högarna, reste sig Harry på svaga ben. Hans ansikte var fullt med blod, och blåmärken fanns överallt på hans kropp. I sin famn hade han Niall, som låg orörlig och lika blodig som Harry var. Ambulanspersonalen sprang mot dem, tog emot Niall och rusade iväg med honom till ambulansen. Amanda stirrade på Harry, som såg på gänget med trötta ögon. Lisa rusade fram mot honom, hoppade över stora betongblock och stannade någon halvmeter framför honom.

"Harry..." grät Lisa och Harry tog hennes hand.

"Jag älskar dig" viskade han och tog ett prövande steg emot henne och kramade henne. Lisa fick blod på hela sin tröja, men hon brydde sig inte. Harry levde, det var allt som betydde något.

Amanda rusade emot Niall som nu låg på en sjukhusbår, orörlig. Amanda tog hans såriga hand och höll den hårt. Han öppnade plötsligt ögonen och såg på henne.

"Amanda" mumlade han och log svagt och Amanda stirrade på honom med tårar i ögoneon.

"Jag är här, Niall. Jag kommer inte gå"

"Bra"

Han slöt ögonen igen, kramade om hennes hand så hårt han kunde, vilket inte var hårt alls, innan ambulanspersonalen rullade in honom i bilen. Amanda krävde att få följa med, och hoppade även hon in.

Lisa stöttade Harry genom betongmassorna, och ledde honom mot den andra ambulansen. Hon hjälpte honom ner på en bår, och hoppade in i ambulansen före honom.

Hanna stod orörlig kvar där hon stått från början och stirrade. På hennes högra sida stod Liam, och på andra sidan Louis. Bakom dem stod Frida och Zayn, båda chockade och kramade om varandra medans de grät.

"Harry..." viskade Louis och det gjorde ont i Hanna när han sa det.

Hon vände sig mot Liam som redan såg på henne.

"Liam..." började hon men blev avbruten av honom.

"Jag älskar dig" sa han snabbt och smekte hennes kind. Hon kände hur tårar trängde sig upp ur ögonen när hon insåg hur det egentligen låg till.

"Liam..." fortsatte hon och såg ner i marken men tvingade sig själv att lyfta blicken igen. "... Jag älskar dig med".

Han log stelt mot henne och kysste hennes panna, innan hon vände sig mot Louis.

Hon gick fram till honom och lade en hand på hans axel.

"Du älskar honom, inte sant?" frågade Hanna tyst och han nickade.

"Ja. Det har jag alltid gjort" viskade han tillbaka och en tår rann ner för hans kind. "Men han har ju Lisa"

Hanna tog hans hand och kramade om den, medans Liam tog ett stadigt grepp och hennes midja bakifrån.

"Ja. Men han kommer alltid älska dig med. Inte på det sättet, men du kommer ändå att vara en viktig person i hans liv"

Louis log, och nickade.

"Ja, du har rätt. Nu är jag bara glad att de kommer klara sig"

Hanna och Louis log mot varandra, och gav varandra en kram. Liam kramade om dem båda, och plötsligt kom även Zayn och Frida och deltog i gruppkramen.

Allt skulle bli bra, det visste de. Alla skulle bli bra.

Detta var hur allt slutade. Men för dem var det inte slutet. De skulle fortsätta vara tillsammans och älska varandra.

Föralltid.

_______________________________________

DET VAR SISTA DELEN AV DENNA NOVELL, vad tyckte ni? :) xx

/ E xx

Harry sprang allt vad han orkade. Han kunde inte låta Niall vara kvar där inne, det gick inte. Trots att han hörde Lisa skrika på honom bakom ryggen, så tvingade han sig själv att fortsätta, hur ont i hjärtat det än gjorde, så var han tvungen. Aldrig att han skulle lämna en av sina bästa vänner vara kvar och försvinna.

"Niall!" skrek Harry medans han sprang mot hörnet. Han rusade in i en halvgömd korridor, som börjat rasera i ena änden. Den var vit, fylld med dammet från de raserande massorna.

"Harry!"

Han hörde Nialls röst bortifrån det raserade området. Harry började springa dit, fortfarande skrikandes efter Niall. Då fick han syn på honom. Hans ben var försvunna in bland rasmassorna, han satt fast. Från magen och uppåt var han fri, försökte förgäves och trött kravla sig ut ur de tunga stenblocken som kommit från korridorens tak utan att lyckats.

Harry gick ner på knä framför honom, började dra i hans armar och försökte få loss honom.

"Det är ingen idé, Harry" viskade Niall loch Harry såg på hans smutsiga ansikte. Han hade fått ett sår längst vänstra kinden, och ögonen var blanka men känslolösa.

"Jag lämnar dig inte" väste Harry till svar, som om han var rädd för att om han pratade högre skulle mer rasa.

Niall skakade på huvudet och log torrt.

"Lika bra att du gör det. Jag sitter fast helt, du kommer aldrig få ut mig"

Harry stirrade på honom.

"Vad säger du!? Jag ska få ut dig, du kommer komma bort därifrån! Säg inte sådär, säg aldrig sådär, snälla..."

Harry kände hur det blev blött under ögonen och på hans kind. Niall smekte bort en av tårarna som rann ner för Harrys kinder, innan han själv började gråta.

"Vi behöver dig, jag behöver dig. Amanda behöver dig" hulkade Harry men brydde sig inte om att torka tårarna längre. Han tog tag i Nialls hand. "Snälla, Niall. Snälla. Jag lämnar dig inte här"

Niall såg på Harry med tårade ögon innan han nickade svagt. Han tog ett stadigt grepp om Harrys axlar med överarmarna, och Harry lade armarna runt hans rygg och började dra ut honom. Niall stönade av smärta, och Harry kände hur det värkte i armarna. Svetten började rinna längst ryggen och paniken började komma krypandes. Han satt verkligen fast. Harry släppte ner Niall på golvet, gick fram och började riva bort stenblocken från Niall. När han i panik dragit bort flera stycken, gjorde han ett nytt försök med Niall.

Plötsligt gled han ur sitt hål i rasmassorna, men Niall kunde inte stödja på sina ben. De var helt krossade av de stora blocken. Harry lyfte upp Niall i sina armar, och märkte att Niall grät.

"Det här händer bara inte" snyftade Niall mot hans bröst och Harry började gå på svaga ben genom korridoren, samma väg som han kom.

"Det kommer bli bra, du är loss nu. Nu måste vi bara ut härifrån" viskade Harry mot hans öra och Niall nickade tyst.

De han bara komma ut ur korridoren, innan ett stort knak hördes från taket. De såg förvånat upp och såg det de fruktat från början. Harry kände hur det krampade i hans armar, men han började ändå springa. Men ändå lyckades de inte undvika det fallade taket. Niall skrek täckte huvudet med sina smutsiga armar. Harry blundade när han sprang och taket föll in med en stor smäll.

__________

Är ni snälla kanske ni får en del till ikväll som kanske är sista delen :) xx

Lisa vände sig om när hon hörde det oroväckande ljudet ifrån gallerian. Hon hade inte kommit långt alls, hon hade faktiskt suttit på en bänk utanför och hoppats på att Harry skulle komma ut efter henne. Men det gjorde han inte, såklart inte. Varför skulle han ens göra det?

Lisa såg hur sprickan spred sig i glaset, hur glaset sprack, hon hörde alla hjärtskärande skrik när det regnade ner glas över deras små huvuden. Hon skrek, hon skrek så mycket att det kändes som om strupen skulle gå av. Men hon kunde inte röra sig, hur mycket hon än ville springa in i byggnaden och dra ut sina vänner därifrån. Hon tog gråtandes upp mobilen ur fickan med darrande händer, ringde larmsignalen, försökte hulkande förklara vad som pågick innan hon lade på. Sedan drog hon ett djupt andetag. Och sprang.

Lisa sprang så benen gjorde ont, förbi flocken av människor som rusade ut, hon banade sig igenom dem snabbt med tårarna sprutandes. Och ställde sig i mitten av massa glassplitter, struntade i att glasskärvor skar sig in i fötterna. Hon såg sig omkring, och fick syn på hur de sprang. Alla utom Liam, Hanna, Louis och Harry. Harry...

Lisa rusade mot trapporna, sprang upp för dem och sprang allt vad hon hade för att komma ikapp sina vänner. Hon skrek på dem, dock var Amanda den enda som hörde. Hon vände sig förvånat om, och fick ett lättat ansiktsuttryck när hon fick syn på Lisa. Hon sprang emot henne, mötte henne med en kram. De stod där, Amanda och Lisa, och kramade om varandra. Sedan tog de varandras händer, log mot varandra och sprang med gänget.

"Jag såg senast Harry och Louis på Hoolister!" ropade Lisa och alla tvärstannade och såg på henne.

"Dåså! Spring dit då!" vrålade Niall och rusade före alla andra.

Det tog någon minut bara, innan vi stod vid butikens entré. Och som vi trodde, stod Harry och Louis därinne med många andra som var för rädda att gå ut.

"Ni måste ut härifrån" sa Zayn och försökte låta lugn men misslyckades. Alla såg på varandra, innan de började rusa ut ifrån butiken och mot huvudentrén för att komma ut till alla andra kunder. Harry, Louis, Frida, Zayn, Lisa, Niall och Amanda stod kvar. Harry såg på Lisa, det visste hon. Men hon ville inte möta hans blick. Inte än.

"Hanna och Liam?" frågade Frida och såg mellan Louis och Harry. Harry såg på Louis, och Louis såg på Harry innan de båda ryckte på axlarna.

"Var är Niall då?" frågade Harry tveksamt och såg på Amanda. Amanda tittade oförstående på honom, innan hon vände sig om och upptäckte att Niall var borta.

"Niall!" skrek hon ut i den tomma gallerian. Det ekade, och man märkte att den skulle rasa vilken sekund som helst.

"Vi måste ut härifrån" väste Louis, men Harry skakade på huvudet.

"Jag går inte utan Niall" sa han envist.

"Och vi går inte utan Hanna och Liam heller" inflikade Lisa. Harry såg på henne, och hon tog mod till sig att möta de underbaraste ögonen som exsisterade.

"DÄR ÄR DE!"

Gänget vände sig om, där Hanna och Liam kom rusade hand i hand, med jord på kläderna och damm i ansiktet.

De gav alla i gänget en varsin kram.

"Ett av hörnen har börjat rasa, vi måste ut nu!" sa Liam allvarligt.

"Vart är Niall?" frågade Harry stressat och Liam sneglade på Hanna som ryckte på axlarna.

"Han kom till oss, sa åt oss vilket håll vi skulle åt. Jag trodde han sprang efter oss..." mumlade Hanna oroligt.

"Vart stod ni?" viskade Amanda tyst.

Liam pekade mot hörnet som rasade, och fortfarande höll på.

"Niall!" vrålade Harry och började springa mot stället som rasade in.

"Nej, Harry!" skrek Lisa och gänget började stressat springa ut från gallerian, drog med sig Lisa som gjorde försök att slita sig loss. Hon forstatte skrika efter Harry, men han försvann och gänget drog med henne ut genom entrédörrarna. Lisa grät, alla grät.

Hur skulle det gå för Harry, och för Niall?

Då hände det. Plötsligt rasade hela alltet. Taket knakade till, och föll ner på femte våningen, som föll ner på fjärde och ända ner till första. Det ryckte om den kvarstående högen bråte som stod kvar, och Amanda började skrika ett hjärtskärande skrik och grät.

"Nej, nej, nej nej nej NEJ!" skrek hon så högt att man fick en smärta i hela kroppen.

En man från brandkåren kom fram till oss, och man hörde hur alla andra kunder mumlade bakom oss att vi hade varit kvar där inne.

"Är någon kvar där inne?" frågade brandmannen fundersamt och såg mot högen. Lisa nickade chockat och han suckade.

"Inte en chans att de är kvar nu" sa han tyst och gick iväg.

Lisa sjönk ner på knä bredvid Amanda. Han var borta.

Louis lade en hand på Lisas axel, och Lisa såg på honom. Hans ansikte var förvritet i smärta som han försökte dölja men misslyckades. Lisa kramade hans ben där hon satt, och han klappade henne försiktigt på huvudet.

Han var borta. De var borta.

____________________________________________________

MER KOMMER IMORGON :) xx

/E x

Zayn släppte taget om Frida, avslutade kyssen och lutade sig bakåt och såg på henne. Hon rodnade och han backade nervöst ett steg och satte handen i nacken medans han såg ner på sina röda skor.

"Förlåt, det var inte meningen att..."

Frida skakade på huvudet, fort.

"N-nej" stammade hon nervöst och Zayn lyfte blicken från marken och såg på henne, rakt in i hennes ögon. De bruna ögonen trängde liksom igenom henne, och Frida kände hur fjärilarna i magen hotade med att komma upp, men hon svalde hårt och tvingade ner dem, medans hon stod och såg in i de där vackra ögonen. De stod säkert där i flera minuter, kanske tjugo minuter, innan Zayn plötsligt släppte Fridas blick och snabbt bytte tröja.

"Vi går" sa han tyst och gick ut ur provhytten, fram till kassan och ut genom dörren. Frida sprang efter honom, gick så fort hon kunde eftersom han gick riktigt fort. Han högg tag i hennes hand när hon var snett bakom honom, och han vred på huvudet och log mot henne. Frida log tillbaka och kände hur det brände mellan hennes och hans hand.

Plötsligt hördes en hög smäll, och det tjöt i ögonen. Frida och Zayn stannade upp och vände sig förskräckt om.

"Va i...?" viskade Zayn och flera smällar hördes.

___

Amandaa och Niall gick ut ur butiken. Niall visslade oberört och var lika normal och glad som vanligt, medans Amanda som gick bredvid var fundersam. Han hade hållt med om att hon var hans flickvän. Vad betyder det? Är vi tillsammans? Amanda ville verkligen veta, så hon inte skulle gå omkring och tro något som kanske inte var sant. Men ärligt talat, så var hon på tok för blyg för att fråga trots att hon var väldigt nyfiken.

"Så, flickvän var det va?" retades Amanda och hoppades att det frågande, hoppfulla tonläget inte skulle höras.

Niall såg på henne en sekund, skrattade och rufsade om henne i håret innan han fortsatte vissla. Jaha, så var det med det, tänkte Amanda och suckade för sig själv.

"Kolla, där är Zayn och Frida!"

Niall pekade över våningen. Gallerian var som korridorer längst kanterna, och i mitten var det ett stort hål så att man såg ner ändå på första våningen. Han höjde handen för att vinka, när en högljudd smäll hördes. Amanda såg hur Zayn och Frida chockat vände sig om, och hon gjorde likadant. Det rykte lite vid ett av fönstrerna på andra våningen, vilket var tre våningar ner. Hon såg hur en spricka började vandra i den stora glasväggen, som utgjorde en hel långsida av gallerian. Den knakade och brakade, innan en ännu högre smäll hördes som tvingade henne att hålla för öronen. Glaset kollapsade, och glassplitter regnade ner över mer än halva gallerian.

"Spring!" skrek Niall och drog med Amanda bakåt. Hanna kunde inte släppa glaset med blicken, och såg i ögonvrån hur Zayn gjorde likadant med Frida och hon började springa.

"Vart är Liam och Hanna?! Och Lisa? Och Harry och Louis?!" skrek Amanda mot Niall som tvärstannade.

"De är kvar häruppe!" skrek han tillbaka, försökte överrösta alla andra skrikande människor som gapade om att byggnaden skulle falla. Larmet i taget gick, som betydde att vi snabbt skulle utrymma byggnaden.

"Jag går inte utan dem!" vrålade Amanda och stod trotsigt kvar när Zayn och Frida kom fram till dem.

"De andra är kvar häruppe!" förklarade Niall och Zayn och Frida såg chockat mellan oss.

"Vi måste hitta dem!" ropade Zayn och började springa iväg från oss.

"Zayn!" skrek Frida och han vände sig om. "Du får inte följa med, det är för farligt!" ropade han tillbaka och sprang vidare.

Frida stirrade ursinnigt efter honom. "Hur klen tror han att jag är egenligen?!" vrålade hon och rusade efter. Amanda och Niall började hand i hand springa efter de båda, i hopp om att de andra var okej.

___

:) xxx

Lisa ryckte till på bänken av att en kvinna med barnvagn råkade stöta till henne.

"Oj, förlåt!" utbrast kvinnan generat och satte sig bredvid henne. "Ingen fara" svarade Lisa och gnuggade sig i ögonen. Hon kände sig helt seg. Hon tittade på sitt röda lilla armbandsur, och insåg att hon sovit i lite mer än en halvtimme. Hon reste sig sakta upp för att inte bli yr, och började vingla iväg till någon affär som hon trodde att hon skulle kunna tycka om, och tänkte att hade hon tur kunde hon stöta på Harry.

Lisa började gå emot Hoolister butiken som låg en bit bort, fast hon gjorde ett stopp på vägen och köpte något att dricka. Hon var väldigt hungrig, så hon tog gåendes upp mobilen och knappade in ett sms till hela gänget som hon plingade iväg.

Hon svängde runt ett hörn, där butiken låg. Hon tänkte efter. Hon kunde ju faktiskt gå in och köpa en tröja till Harry, inte för att visa att hon älskade honom utan bara för att vara snäll, liksom.

Lisa gick in i butiken och började kika runt. Men det tog inte alls lång tid innan hon tappade hakan.

Framför henne, ungefär ett tjugotal meter, stod Harry och Louis. Hon såg hur Louis såg på Harry, hur han närmade sig honom, hur Harry satte upp händerna i ett försök att få honom att backa, innan Louis kysste honom. Bara sådär.

Lisa tappade hakan, kände hur ögonen började tårades. Hon såg hur Harry knuffade bort Louis, stirrade på honom. Sedan vände han sig om för att gå, och fick syn på henne.

"Lisa..." började Harry säga men Lisa vände tvärt på klacken och rusade ut från butiken med tårar rinnandes längst kinderna. Hon hörde Harry ropa på henne, men hon tänkte inte vänta. Hon sprang, ut från varuhuset, bort från Harry, Louis, allt. Lisa ville inget mer än att komma hem.

__

"Klar?" ropade Niall utifrån medans Amanda stod i omklädningsrummet, fortfarande på Victoria's Secret. Hon kom ut, med behån i handen.

"Ja, och jag tror faktiskt jag köper den. Men det ser så konstigt ut att inte ha ett par matchande trosor" svarade hon generat och Niall flinade och visade något han höll i handen.

I handen hade han ett par leopardfärgade spetstrosor med en svart rosett fram. Amanda skrattade åt honom och trosorna.

"Du tror att jag tänker ta på mig de där?" skrattade hon och han flinade mot henne.

"Ja, det hoppas jag. Det skulle vara kul att se när..."

Han tystnade tvärt och rodnade. Amanda gapade lite åt honom, ruskade på huvudet och log. Niall försade sig alltid, hon visste inte hur han lyckades, men gulligt var det. Fast frågan var hur han tänkte?

Niall räckte fram trosorna mot Amanda, och hon tvekade, innan hon suckades tog trosorna och började gå mot kassan. Niall gick bakom henne, stolt över sig själv.

Väl framme vid kassorna, möttes de av en blonderad tjej med något för stora bröst till den smala midjan och lite för rosa läppstift. Hon såg mellan Niall och Amanda, innan hon log med de förmodligen plastikopererade läpparna.

"Vad gulligt!" fnissade hon medans hon knappade in priserna i den lilla kassaapparaten. Amanda såg frågande på henne och kassörskan suckade.

"Amen... Pojkvän som får välja ut sin flickväns underkläder, skitgulligt ju! Asså min kille skulle aldrig gå in här!" sa hon och log. Amanda rodnade och sneglade på Niall som blev ännu rödare. Båda hade en tendens att rodna nära varandra.

"Asså vi..." började Amanda men Niall avbröt henne.

"Javisst är jag snäll" skrattade han och Amanda stirrade på honom.

Vänta lite nu... Va? Flickvän?

__________________________________

Tack för att ni läser! Mer kommer förmodligen imorgon! Hoppas föressten ni alla är med i NRJ tävlingen och hoppas någon av er vinner! Håller tummarna för er :)

Ni har väl förresten inte glömt bort min frågestund?

Länken har ni HÄR!

PUSSEN, E xx

Lisa sparkade med foten på en av de småstenar som låg på golvet som följt med utifrån. Hon hade tråkigt, det kunde hon erkänna. Mest för att hon inte fick gå med Harry, men även för att hon blev lämnad. Eller egentligen så blev hon inte lämnad, hon gick ju själv, men hon ville ändå att någon skulle ha följt med henne.

Lisa satte sig på en av bänkarna som fanns utplacerade i mitten av hela köpcentret. Hon var trött, även fast de bara varit där i ungefär en timme. Hon slöt ögonen och lutade sig bakåt. En liten tupplur bara, det kunde ju inte skada någon. Det var alltid skönt.

__

Liam plockade fram en orange tröja och räckte upp den mot Hanna, med ett glatt leende. Hanna såg tvekandes på honom, innan hon skakade på huvudet med ett flin. Hans mungipor gick neråt och han blängde på henne, innan han kastade tröjan på henne och föste in henne i en av provhytterna.

"Du prövar den!" sa Liam bestämt och höll för dörren till omklädningsrummet så att Hanna inte kunde komma ut.

"Okej, okej! Jag SKA" skrattade Hanna tillbaka och började klänga av sig sin egna tröja och satte på sig den oranga som han valt ut. Hon bankade hårt på dörren när hon var klar, och han öppnade dörren och stirrade på henne.

"Wow, du ser fantastisk ut" mumlade han och rodnade. Hanna rodnade också, fnissade och snurrade runt ett varv innan hon såg sig i spegeln. Den satt faktiskt rätt bra, tröjan. Axelbandslös, figursydd och väldigt enkel. Hon tittade på prislappen och skrattade.

"På tok för dyr!" sa hon och stängde dörren om sig igen. Hon hörde hur Liam skrattade utanför och hon log mot sig själv i spegeln. Hon var ganska nöjd med vad hon såg ändå. Och Liam var rätt söt också. Hon rodnade lite för sig själv när hon tänkte på det, hon var ju väldigt kär i Louis, men ändå... Liam var ju... jättegullig, verkligen.

"Kan jag få tröjan?"

Dörren öppnades precis när Hanna hade dragit av sig sin tröja, och stod där i endast bh när Liam gick in. Han stirrade på henne, hon stirrade på honom och båda blev generade. Hanna fnissade och Liam såg flinandes ner i golvet.

"Eh, ledsen... Kan jag få din tröja?" Han sträckte ut armen mot henne för att ta den ur hennes hand, men råkade oavsiktligt snudda vid hennes bröst. Hanna fnittrade ännu mer, och Liam blev knallröd som en tomat i ansiktet innan han flinade, tog tröjan och gick ut.

Hanna stod kvar när han stängt dörren, röd i ansiktet men fortfarande flinandes, och tog på sig sin egen tröja.

Hon gick ut ur omklädningsrummet så fort hon var klar, och råkade gå rakt på Liam som stått precis utanför.

"Oj, förlåt!" ursäktade sig Hanna och stirrade på Liam, vars ansikte var lite för nära nu. Hon försökte backa lite, men han följde efter, greppade tag om hennes midja.

"Liam, vad...?"

Hon hann inte säga mera, förens han pressade sina mjuka läppar hårt mot hennes.

_______________________________________

LALALAAAAA

/E xx

Frida gick och pratade med Lisa medans Zayn gick någon meter framför dem. Hon var nervös, helt klart, men hon ville absolut inte visa det. Frida hade ju ingen aning om hur Zayn kände för henne.

"Men här måste vi gå in!" utbrast Zayn plötsligt och pekade in mot en herraffär full med skjortor, mörka kläder och jackor. Lisa och Frida såg på varandra och ryckte på axlarna. Sedan följde de efter Zayn in i butiken och han började direkt plocka bland de high school inspirerade jackorna. Frida stod snett bakom honom med armarna i kors över bröstet och lät blicken svepa runt i lokalen. Den var inte speciellt märkvärdig. Stengolv, vita väggar med några tavlor här och där som visade upp nästa kollektion.

"Du, Frida, kan du hjälpa mig?" frågade Zayn och såg rakt in i mina ögon med sina nästan svarta ögon, inramade med täta ögonfransar. Jag tappade nästan andan, han var så vacker. Jag nickade stumt och han fortsatte som om inget hade hänt:

"Den här eller den här?"

Han visade upp två tröjor, en röd med tryck och en grå med likadant tryck. Jag pekade på den gråa, utan att säga något och Zayn funderade ett tag och granskade den grå tröjan.

"Ja, den är snyggare" instämde han och lade tillbaka den röda.

"Kan vi gå snart?" klagade Lisa. "Jag är jättehungrig!"

Frida viftade avvärjande med handen mot Lisa och såg på Zayn som plockade på sig tröjan och började gå mot omklädningsrummen. Han vinkade åt Frida och ville att hon skulle följa med, så hon började långsamt gå ditåt.

"Jag går iväg och gör ett ärende!" ropade Lisa och gick ut ur affären.

Frida nickade och stannade utanför omklädningsrummet där Zayn var. Han drog upp draperiet och visade sig i tröjan, som plötsligt blev ännu snyggare bara för att världens snyggaste hade på sig den.

"Riktigt snygg" mumlade Frida och såg ner på sina gympaskor.

Plötsligt kände hon två händer som greppade tag i hennes armar, och drog in henne i omklädningsrummet. Zayn drog för draperiet och tryckte upp henne mot väggen. Frida blev rädd, hon visste inte vad hon skulle tro när Zayn stod några centimeter från henne och stirrade in i hennes ögon. Hennes hjärtat bultade innanför bröstkorgen så hårt att hon trodde revbenen skulle gå av.

Zayn närmade sig henne ännu mer, och Frida kunde känna hans andedräkt kittla mot näsan. Han kupade sina mjuka händer runt hennes ansikte, smekte kinderna med tummarna, innan han lutade sig frammåt och kysste henne passionerat.

____________________________________

LALALALALALA LIKE A BAWS :D

/E xx

Frida var förvånad över hur killarna ens orkade bära dem hela vägen till gallerian, som låg cirka 15 minuter bort från Hannas hus. Zayn släppte ner henne på gallerians parkering och de andra killarna gjorde likadant. Frida drog generat ner sin tröja som åkt upp över naveln, medans hon såg sig omkring. Parkeringen var fullare än fullast, framför det stora huset som till mestadels var gjort av glas. Hon visste inte hur många gånger hon hade varit här förut, förmodligen allt för många och spenderat för mycket pengar.

"Kom igen nu, det drar kallt!" klagade Niall och värmde låret. Harry såg fundersamt på honom.

"Hur kan det dra kallt när det är en helt svettig dag?"

"Jag vet inte, det bara... gör det" svarade Niall och såg förvirrat runt om sig. Frida skrattade åt dem, alltid var de så knasiga!

Gänget började gå in i gallerian, in genom entrén och ställde sig vid den stora fontänen som stod mitt på golvet i det stora köpcentret.

"Vi delar på oss" föreslog Liam och alla nickade gillandes.

"Jag och Louis går hitåt, Amanda och Niall kan gå ditåt, Liam och Hanna kan gå frammåt och Frida, Zayn och Lisa, ni kan gå dit bort" sa Harry snabbt och pekade runt om sig.

Lisa kände besvikelsen i magen växa. Hon hade så gärna viljat gå med Harry själv, bara de två. Louis däremot, sken upp som en sol när han fick höra att Harry och han skulle gå.

Frida stirrade ut honom. Hon hade länge vetat att Louis inte var straight, hon var den enda som faktiskt visste, den enda som han sagt det till. Men han visste också att Frida var väldigt kär i Harry, och hon visste att han var det också.

Louis log triumferande mot henne och hon log bittert tillbaka.

Gänget splittrade sig och gick åt de hållen som Harry nogrant pekat ut.

__

Amanda och Niall gick tyst bredvid varandra, tillräckligt nära för att känna värmen från den andra personen. Amanda drog nervöst handen genom det bruna håret och kände hur Niall sneglade på henne.

De började med att gå in på en affär som sålde de byxor som Niall lyckats spräcka. Han visste precis vilka han skulle ha, vilken storlek och allt, så han gick före Amanda. Niall gick vant fram till en av de mörka ekhyllorna, plockade ner ett par beiga chinos, och gick vidare till kassan i andra änden av rummet. Amanda såg sig omkring. Väggarna var svarta som kol, och på golvet var det en mossgrön heltäckningsmatta. Allt i rummet gick i mörka nyanser, förutom kläderna, som av någon helt skum anledning var ljusa.

Niall väckte henne hur hennes tankar.

"Behöver du köpa något?" frågade han och log mot henne.

Amandra rodnade när hon kom på det.

"Faktiskt..." Hon tvekade. "... Jag skulle behöva en ny bh"

Niall stirrade på henne innan han sänkte blicken och rodnade.

"Jaha... Okej, jag kan vänta här" sa han tveksamt och Amanda skakade på huvudet.

"Nej, följ med. Jag behöver smakråd"

Amandra chockade sig själv när hon sa det sista. Hur blev hon så... så... flirtig på just den kommentaren? Niall såg uppskattande på henne för ett ögonblick innan han rodnade igen. Han var så gullig!

De började gå mot affären på andra sidan, Victoria's Secret. Så fort de gick in i den ljusrosa butiken, fylld med spetsbehåar och trosor, blev Niall ännu en gång blossande röd om kinderna.

"Jag tror jag har kommit fel..." sa han tyst. "Väldigt fel"

Amanda skrattade och skakade på huvudet innan hon tog mot till sig och fattade tag i hans hand och drog in honom längre in i butiken.

Hon gick runt och tittade på alla behåar, medans Niall stod mitt i rummet och visste inte riktigt vad han skulle göra.

"Den här då?" frågade Amanda för mer än femte gången och höll upp en leopardmönstrad bh. Niall granskade den, innan han gjorde tummen upp.

"Pröva den!" beordade han och pekade in mot omklädningsrummen.

Amanda skrattade åt honom och hon gick in i en av provhytterna med behån i handen.

____

Hanna var besviken. Hon hade så gärna velat gå tillsammans med Louis, hon visste ju att något skulle kunna hända mellan dem, om han bara såg hur hon kände för honom.

Hon gick långsamt mot en affär där de sålde väldigt neutrala kläder. Liam gick bredvid henne, lite för nära än vad hon var komfortabel med. Hanna skulle precis gå in i butiken när Liam grabbade tag om hennes arm.

"Hanna, seriöst? De har bara svarta och vita kläder här" påpekade Liam och Hanna ryckte på axlarna och svarade:

"Det är ju min stil"

Liam skakade ogillande på huvudet och började dra henne bort från butiken. Hanna protesterade.

"Men hallå, släpp mig?!"

Liam skrattade utan att göra som hon sa, och fortsatte dra henne tills han stannade framför en affär som var långt ifrån Hannas stil.

"Det här" sa Liam, "det här är något för dig"

Hanna gapade. Hon kunde inte se en svart eller vit färg någonstans. Det gick mellan allt i nyanserna grönt till gult, orange till rött och blått till lila. Hon skakade ogillande på huvudet och Liam suckade och föste in henne i affären.

"Du kan väl iallafall pröva!"

Hanna suckade, och insåg att det lika gärna var att ge upp. Liam skulle inte ge sig i första taget.

____________________________________________

Hoppas ni gillar't! Skriver KANSKE mer imorgon, för jag ska på disneysaken imorgon och kanske inte har tid! :) xxx

/E x

Lisa gick långsamt fram på gatan tillsammans med resten av gänget, vandrade mot gallerian. Det var en varm dag, och alla tjejerna hade bestämt sig för att ta korta shorts och något snyggt linne. Hanna hade dessutom valt en stråhatt som passade perfekt till det guldblonda håret. Amanda hade ett snyggt randigt linne, Frida hade en söt topp som var väldigt urringad i ryggen. Lisa själv, hade med stor omsorg valt kläder och bestämt sig för en axelbandslös röd topp. Bredvid Lisa gick Harry, nära, nästan så deras händer snuddade varandra. Lisa bet sig i läppen och sneglade på Harry, som gick med ett brett leende på läpparna när han kisade mot den hettande solen. Han lockiga, bruna hår glänste i ljuset och Lisa fick en varm, kittlande känsla i magen. Han var otroligt vacker.

Plötsligt hörde de någon som tjöt till bakom dem, och de vände sig båda om, förskräckta. Lisa skrattade.

Amanda låg slängd över Nialls axel, och skrek högt medans hon skrattade och bankade på hans rygg med knytnävarna. Niall flinade stolt medans han gick gatan fram, med Amanda på axeln och spräckta byxor.

"Släpp ner mig!" tjöt Amanda och garvade och Louis gick fram till dem.

"Min tur!" vrålade Louis glatt och Niall slängde över henne på Louis axel istället. Lisa såg hur hon rodnade innan Amanda började skratta där med och sprattla med benen.

___________

Frida skrattade så tårarna rann när Niall och Louis turades om att bära Hanna över deras axlar. Plötsligt kände hon ett grepp bakifrån och hon vände sig förskräckt om. Där stod Liam, flinandes med händerna på hennes midja. Hon såg oförstående på honom, innan han dök ner och slängde henne över hans axel också. Frida skrek och skrattade med Hanna, som nu låg på Nialls axel. De tjöt ihop, medans killarna garvade.

"Jag vill också pröva!" ropade Harry och gjorde samma sak med Lisa. Lisa skrek till när Harry höll på att välta när han lyfte henne, innan han blev stabil och började gå tillsammans med Niall och Liam, med var sin tjej över axlarna.

Zayn skrattade åt dem, innan han gick fram till Liam. "Min tur nu!" skrattade han och Liam kastade Frida över Zayns axel.

Frida rodnade mycket och fick en hettande känsla där Zayn höll handen - på hennes korsrygg. Hon var helt säker på att hon skulle få brännmärken.

______________________________________

HAHA mer imorgon :DDD xx

/E x

Amanda tittade på Hanna som fick en röd färg i hela ansiktet när en skrattande Louis klev av henne. Hon log, innan hon sneglade på Niall. Niall skrattade, och sneglade lite tillbaka på Amanda. Han log och blinkade mot henne, innan Harry drog in Niall i rummet. Amanda fick en varm känsla i magen när hon såg på honom. I flera månader hade hon varit kär i Niall, han var så... Perfekt. Han var söt, rolig, gullig och ett riktigt pojkvänsmaterial. Han skulle inte göra en fluga förnär.

Amanda såg hur Harry gick fram till Louis och tog tag i hans hängslen, drog ut dem och släppte dem så det snärtade till på Louis bröstkorg. Han skrek till, rodnade och började skratta nervöst. Harry skrattade så han höll på att storkna, vilket Niall också gjorde.

"Ledsen kompis" skrattade Harry och gav honom en kram. Louis rodnade ännu mer.

Amanda kände sig plötsligt väldigt utstirrad, och hon såg sim omkring. Niall såg rakt på henne, med de blågröna ögonen som trängde genom henne, de kunde se rakt igenom. Hon kände hur hon rodnade, ville se bort från ögonen men kunde inte. Niall log mot henne, ett stort brett leende och han drog handen genom sitt blonda hår. Hon kände sig egentligen knäsvag, vilket hon alltid gjorde i hans närhet.

_____

Lisa stirrade på Niall, och sedan på Amanda. Vad höll de på med? Det var så sjukt uppenbart att de gillade varandra. Lisa fick en impuls att gå fram till Amanda och säga till henne att bjuda honom på dejt, men såklart ångrade hon sig. Hon visste ju själv hur mycket hon tyckte om Niall själv, även fast hon var så kär i Harry. Hon såg på Harry som satt bredvid Frida på Hannas säng och skrattade med henne. Hans vita leende kunde lysa upp vilken dag som helst och hans ögon fick diamanter att se fula ut.

Lisa funderade. Hon borde ju släppa taget om någon, vilket borde vara Niall, eftersom hon vet att hon inte kan få honom alls. Han var ju så fruktansvärt kär i Amanda, hade hon fått höra under hela tältningen med Liam och Frida förra helgen, när han låg och sa hur vacker hon var, hur hennes leende såg ut i hans ögon, hur hennes hår doftade.

Men Lisa älskade honom, det gjorde hon verkligen. Men ändå älskade hon Harry också.

_____

Frida skrattade med Harry.

"Så vadå, menar du att han bara beställde den och gick?" skrattade jag och höjde på ögonbrynen åt Liam. Liam såg surt på Harry, men med ett lekfullt leende i mungiporna.

"Ja! Han gick in på McDonalds, beställde, och gick utan att ens ta maten!" Harry kiknade av skratt.

"Okej, men jag fick bråttom hit ju!" påpekade Liam och skrattade med Harry.

"Varför så bråttom hit?" frågade Hanna och log mot honom. Liam skrattade nervöst och drog sig lite i håret innan han svarade.

"Nej men, eh... Jag ville ju vara med er..."

Hanna skrattade åt det Liam sa, men Fridas blick fladdrade iväg åt ett annat håll, närmare bestämt mot Zayn som stod lutad mot väggen och såg ut genom fönstret. Han tänkte mycket, det visste hon. Nästan allderles för mycket, ibland.

"Ska vi dra till köpcentret?" frågade Niall plötsligt och alla blickar vändes mot honom. Han rodnade.

Alla nickade, och reste sig upp innan Louis öppnade munnen.

"Vänta, Niall, du har aldrig frågat det förut... Varför vill du gå dit nu?" frågade Louis misstänksamt och fick den där härliga lilla rynkan mellan ögonbrynen igen som Hanna älskade.

Niall rodnade ännu mer och log generat.

"Asså... Jag typ... Spräckte brallorna..." svarade han och visade upp insidan av låret, där ett stort hål gick i chinosen från knävecket ända upp till skrevet.

Vi skrattade så vi grät åt stackars Niall, som generat stod och höll för hålet så gott han kunde, innan vi kom överens om att Niall behövde ett par byxor. Så vi alla började vandra mot köpcentret.

_______________________________________________

Har noll insperation idag, uh... Hoppas det blir bättre imorgon! Puss xx

Hanna satt på sängen och såg på Louis. Han var så vacker. Hon hade känt honom sedan barnsben, men det var nu på senare tid som hon insett hur vacker han egentligen var. Det var galet. Hanna hade aldrig tänkt honom på det sättet. Han hade alltid varit den där fåniga, skumma killen som man hade riktigt roligt med. Men den dagen när hon plötsligt fick fjärilar i magen när hon såg honom, då visste hon. Det hade aldrig varit menat att de skulle vara vänner, det var menat att de skulle vara något mer. Det hade alltid varit så, det hade alltid legat något emellan dem som inte funnits mellan andra kill- och tjejbästisar.

Louis satt ihoptryckt i kuddhörnet med en tjejtidning i knäet som han flinande läste. Han älskade att läsa alla konstiga tjejgrejer, och skratta åt dem. Hans ögon blev stora.

"Hanna, är det sant att en tjej verkligen älskar när killen leker med hennes hår?" frågade han förvånat och fick en lustig rynka mellan ögonbrynen när han mötte hennes blick. Det kittlade i magen på Hanna och hon rodnade innan hon nickade.

Louis gned sig om hakan, funderandes. Han var så söt, det var sjukt.

"Föressten, jag lovade Lisa att vi skulle ringa henne när vi hade käkat" sa Hanna plötsligt och Louis skrattade och ställde sig upp.

"Du, det var två och en halv timme sedan" garvade han och gick fram till henne och petade henne i magen.

"Aj!" skrek hon och skrattade.

"Bäst du ringer då" sa Louis och blinkade åt henne. Han halade upp sin Blackberry ur fickan och räckte den till Hanna, som tog emot den och knappade in Lisas nummer.

Signaler gick, innan hon svarade.

"Lisa?"

"Hej Lisa, det är Hanna. Du kan komma nu" sa Hanna och såg på Louis som flinade mot henne.

"Det var då på tiden!" skrattade Lisa men blev allvarlig. "Är det lugnt om Niall och Amanda kommer också? De är här nu"

"Jadå" svarade Hanna och log för sig själv. "Ring Hanna, Liam, Frida och Zayn också!"

"Men blir det inte fullt hus då?" frågade Lisa tveksamt. Hanna suckade.

"Nej, ring dem bara så kommer alla hit!"

De la på, och Hanna studerade Louis medans han tittade på alla hennes posters.

"The Wanted... Nej men kom igen Hanna, NICKELBACK av alla band?" stönade Louis och slog sig skämtsamt på pannan. Hanna tog upp en kudde och kastade den på honom. Kudden träffade huvudet och gjorde att hans frisyr rufsades till och han stirrade på Hanna med en förvirrad blick.

"Nä nu!" vrålade han och anföll henne med kudden hon kastat. Hanna tjöt av skratt medans hon sprang och försökte ta skydd i rummet. Louis kastade sig över henne så att hon ramlade ner på rygg i sängen och han satte sig på hennes mage.

Hanna kunde plötsligt inte andas. Han var så vacker, hon visste inte vad hon skulle ta sig till. Hon var rädd att han hörde hennes hjärta banka hårt emot bröstkorgen, men det gjorde han såklart inte.

Louis såg flinande på henne.

"Gotcha" skrattade han och rufsade henne i håret.

Hon flinade mot honom.

Dörren öppnades plötsligt och där stod Lisa med resten av gänget.

"Öh, stör vi något?" frågade Lisa försiktigt och fnissade. Hanna rodnade och Louis skrattade innan han klev av henne.

_______________________________________________________________

Vad tycks? :) xx