Lisa vände sig om när hon hörde det oroväckande ljudet ifrån gallerian. Hon hade inte kommit långt alls, hon hade faktiskt suttit på en bänk utanför och hoppats på att Harry skulle komma ut efter henne. Men det gjorde han inte, såklart inte. Varför skulle han ens göra det?

Lisa såg hur sprickan spred sig i glaset, hur glaset sprack, hon hörde alla hjärtskärande skrik när det regnade ner glas över deras små huvuden. Hon skrek, hon skrek så mycket att det kändes som om strupen skulle gå av. Men hon kunde inte röra sig, hur mycket hon än ville springa in i byggnaden och dra ut sina vänner därifrån. Hon tog gråtandes upp mobilen ur fickan med darrande händer, ringde larmsignalen, försökte hulkande förklara vad som pågick innan hon lade på. Sedan drog hon ett djupt andetag. Och sprang.

Lisa sprang så benen gjorde ont, förbi flocken av människor som rusade ut, hon banade sig igenom dem snabbt med tårarna sprutandes. Och ställde sig i mitten av massa glassplitter, struntade i att glasskärvor skar sig in i fötterna. Hon såg sig omkring, och fick syn på hur de sprang. Alla utom Liam, Hanna, Louis och Harry. Harry...

Lisa rusade mot trapporna, sprang upp för dem och sprang allt vad hon hade för att komma ikapp sina vänner. Hon skrek på dem, dock var Amanda den enda som hörde. Hon vände sig förvånat om, och fick ett lättat ansiktsuttryck när hon fick syn på Lisa. Hon sprang emot henne, mötte henne med en kram. De stod där, Amanda och Lisa, och kramade om varandra. Sedan tog de varandras händer, log mot varandra och sprang med gänget.

"Jag såg senast Harry och Louis på Hoolister!" ropade Lisa och alla tvärstannade och såg på henne.

"Dåså! Spring dit då!" vrålade Niall och rusade före alla andra.

Det tog någon minut bara, innan vi stod vid butikens entré. Och som vi trodde, stod Harry och Louis därinne med många andra som var för rädda att gå ut.

"Ni måste ut härifrån" sa Zayn och försökte låta lugn men misslyckades. Alla såg på varandra, innan de började rusa ut ifrån butiken och mot huvudentrén för att komma ut till alla andra kunder. Harry, Louis, Frida, Zayn, Lisa, Niall och Amanda stod kvar. Harry såg på Lisa, det visste hon. Men hon ville inte möta hans blick. Inte än.

"Hanna och Liam?" frågade Frida och såg mellan Louis och Harry. Harry såg på Louis, och Louis såg på Harry innan de båda ryckte på axlarna.

"Var är Niall då?" frågade Harry tveksamt och såg på Amanda. Amanda tittade oförstående på honom, innan hon vände sig om och upptäckte att Niall var borta.

"Niall!" skrek hon ut i den tomma gallerian. Det ekade, och man märkte att den skulle rasa vilken sekund som helst.

"Vi måste ut härifrån" väste Louis, men Harry skakade på huvudet.

"Jag går inte utan Niall" sa han envist.

"Och vi går inte utan Hanna och Liam heller" inflikade Lisa. Harry såg på henne, och hon tog mod till sig att möta de underbaraste ögonen som exsisterade.

"DÄR ÄR DE!"

Gänget vände sig om, där Hanna och Liam kom rusade hand i hand, med jord på kläderna och damm i ansiktet.

De gav alla i gänget en varsin kram.

"Ett av hörnen har börjat rasa, vi måste ut nu!" sa Liam allvarligt.

"Vart är Niall?" frågade Harry stressat och Liam sneglade på Hanna som ryckte på axlarna.

"Han kom till oss, sa åt oss vilket håll vi skulle åt. Jag trodde han sprang efter oss..." mumlade Hanna oroligt.

"Vart stod ni?" viskade Amanda tyst.

Liam pekade mot hörnet som rasade, och fortfarande höll på.

"Niall!" vrålade Harry och började springa mot stället som rasade in.

"Nej, Harry!" skrek Lisa och gänget började stressat springa ut från gallerian, drog med sig Lisa som gjorde försök att slita sig loss. Hon forstatte skrika efter Harry, men han försvann och gänget drog med henne ut genom entrédörrarna. Lisa grät, alla grät.

Hur skulle det gå för Harry, och för Niall?

Då hände det. Plötsligt rasade hela alltet. Taket knakade till, och föll ner på femte våningen, som föll ner på fjärde och ända ner till första. Det ryckte om den kvarstående högen bråte som stod kvar, och Amanda började skrika ett hjärtskärande skrik och grät.

"Nej, nej, nej nej nej NEJ!" skrek hon så högt att man fick en smärta i hela kroppen.

En man från brandkåren kom fram till oss, och man hörde hur alla andra kunder mumlade bakom oss att vi hade varit kvar där inne.

"Är någon kvar där inne?" frågade brandmannen fundersamt och såg mot högen. Lisa nickade chockat och han suckade.

"Inte en chans att de är kvar nu" sa han tyst och gick iväg.

Lisa sjönk ner på knä bredvid Amanda. Han var borta.

Louis lade en hand på Lisas axel, och Lisa såg på honom. Hans ansikte var förvritet i smärta som han försökte dölja men misslyckades. Lisa kramade hans ben där hon satt, och han klappade henne försiktigt på huvudet.

Han var borta. De var borta.

____________________________________________________

MER KOMMER IMORGON :) xx

/E x