A Romance With Harry - DEL 10

Zayns perspektiv, 1 dag senare:

Jag satt ihoptryckt i en av fotöljerna på vårat hotellrum. Kunde inte tänka klart. I soffan bredvid mig satt Niall, även han ihoptryckt. Han stirrade framför sig, Niall som alltid brukade vara så glad. Liam hade stannat över natten hos Louis, eftersom läkarna bara tillät en av oss stanna.

Harry hade försvunnit upp på sitt rum direkt när vi kom hem igår, och han hade ännu inte kommit tillbaka. Jag och Niall hade försiktigt gått upp till honom och gett honom mat, men han lämnade det alltid. Han åt inte.

Plötsligt hörde vi fotsteg i trappan, och vi såg upp. Harry, som var röd i ögonen och rödflammig i hela ansiktet kom ner. Han släppte aldrig taget om mobilen.

"Harry... Do you want something to eat?" frågade Niall försiktigt.

Harry stirrade på honom.

"Are you out of your mind?! Our best friend is in the hospital, and all you think about now is food? Niall you are so stupid, how can you even think about food in this moment?!" skrek Harry medans tårarna sprutade. "Screw you, screw all of you!"

Harry kastade sin mobil, rakt på Niall så den träffade hans bröstkorg med en hård smäll. Nialls ögon tårades, innan han bröt ihop och grät. Han satt i fosterställning nu, och tårarna forsade ner för hans kinder.

Jag visste att Niall var väldigt känslig, det hade han alltid varit. Harry visste det också, men han kunde inte tänka.

Harry blev stående ett tag, stirrade på Niall och sedan på sin hand. Sedan skrek han vildsint och sprang upp på sitt rum och smällde igen dörren.

"W-what have I done?" hulkade Niall och jag satte mig bredvid honom och lade en arm om honom.

"You didn't do anything, Nialler. Don't cry. Harry is just really upset at the moment" svarade jag tröstande. Jag insåg att jag lät som en mamma åt honom, det gjorde jag ofta.

Niall kunde inte sluta gråta. Jag tog upp Harrys mobil, kunde inte mer än hoppas.

Jodå, där var det.

Jag gick ut rummet och in i köket innan jag ringde. En signal, två signaler.

"Harry?" svarade rösten i andra änden.

"Zayn" sa jag och kände hur spänt det blev. "I need you to tell Alva to come here"

"Why?"

"He's really upset. And I need her to cheer him up" svarade jag bittert.

"I'm coming too" svarade hon och lade på.

Jag kände hur käkarna spändes men jag tvingade mig själv att lugna ner mig. Det skulle vara var bådas bästa.

Det tog inte mer än 10 minuter innan Alva och Emma knackade på dörren. Jag hann bara öppna innan Alva rusade in som en stormvind, och när jag vände mig om mot soffan satt hon redan i Nialls knä och kramade om honom medans han grät.

Jag vände mig tillbaka till Emma, som mötte min blick. Plötsligt blev hon väldigt kaxig.

"If you ever kiss me again" väste hon och satte ett pekfinger med fransk manikyr på min bröstkorg. "I swear that you will regret it"

Jag nickade stumt. Inte trodde jag att hon kunde låta så... arg. Hotande. Men fruktansvärt, hemskt sexig.

Jag stod kvar i hallen och såg på Emma medans hon gick mot Niall och frågade honom något. Han pekade mot övervåningen, och Emma nickade innan hon började gå upp för trappan.

Alva satt och smekte Nialls kind, och Niall satt och blundade medans tårarna rann ner för hans kinder.

Vad skulle då jag göra?

_______________________________________________________________________

FORTSÄTTNING IMORGON!

/E xx

JÄTTEBRA!!!! längtar som tusan till nästa del! Jag har startat en egen blogg med one direction fanfictions! Har tyvärr inte skrivit något längre än, men ska göra det i morgon :D titta gärna in: www.onedirectionfanstory.blogg.se

gaaaaaah, jag dör! börjar snart gråta, vad har hänt med louis?! och snääällla säg att alla blir glada snart, klarar inte av att ens läsa att mina pojkar är ledsna :(

Bara tanken på att Niall gråter får mig att gråta och jag bara krama om honom. Men JÄTTE bra. Längtar tills nästa del! Xx

Kan du inte skriva mer snart? har längtat hela dagen! <33333