Jag och Alva bestämde oss för att springa iväg till kiosken mitt emot sjukhuset för att köpa något att dricka åt alla innan de stängde. Vi hade stressat skrivit ner allt på en papperslapp, eftersom Zayn och Liam kom när vi skulle gå och de också ville ha något. En cappuchino åt Harry, svart kaffe till Zayn, sött te till Liam och Niall ville ha en cola. Vi själva skulle köpa choklad.

Vi gick ut genom entrén. De svala vindarna gjorde så att håret susade omkring huvudet på mig, och fick ögonen att tåras.

"Jag fattar inte att det här händer" sa Alva tyst och drömmande. "Att vi träffar de vi ser upp till mest i hela världen, och du och Harry... Och jag och Niall..."

Hon blundade och vände upp ansiktet mot den värmande kvällssolen medans vi gick. Jag nickade instämmande och såg över gatan innan vi gick över.

"Jag trodde aldrig det här. Det sjuka är att det känns som om vi känt dem i flera år, inte bara i några dagar, hur länge har vi känt dem?" frågade jag och chockades.

"Hm, låt mig tänka..." svarade Alva fundersamt och vi ställde oss i den långa kön till kiosken. "Jag tror det har gått lite mer än en vecka nu"

Jag stirrade. Bara en vecka. Herregud, en vecka och jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskat Harry. Och om man tittar på Niall och Alva, så känner de nog samma sak.

Plötsligt vibrerade det till i min byxficka av mobilen, och jag tog upp den.

En kall kår gick långsamt upp för min ryggrad när jag läste smset från Harry.

"Alva. Vi måste gå, nu" sa jag snabbt och hårt och hon stirrade på mig, innan hon ryckte mobilen från min hand och läste. Alva vände sedan upp blicken och stirrade på mig.

"SPRING!" vrålade hon och vi lämnade kön när vi nästan var längst fram, och började springa mot sjukhuset igen.

In genom dörrarna, innan vi blev stoppade av alla fansen som fortfarande stod kvar i lobbyn.

"Åh, är ni deras flickvänner?!" hörde vi många tjejer skrika. Tillslut blev Alva fruktansvärt stressad och helt illröd i ansiktet.

"VI SKA RÄDDA LOUIS LIV, LÅT OSS KOMMA FÖRBI TACK!!" skrek hon åt tjejerna och jag stirrade på henne. Det såg urkul ut när tjejerna först blev vita i ansiktet, gjorde en gång åt oss som vi sprang igenom, innan de började mumla tyst och gråta.

Jag tänkte tillbaka på smset jag hade fått av Harry, och det gjorde ont i mig när jag läste det och repetrade i huvudet. Tanken på det hela gjorde mig illamående.

________________________________________________________________

LALALALALALALAAA

/E xx