Jag och Alva sprang så att benen gjorde ont. När vi fick syn på Harry som oroligt vankade av och an, sprang vi fram till honom och krävde en förklaring.

"Something happend. I'm not sure what it is, but if he doesn't get a kidney soon..." han svalde innan han fortsatte. "... if he doesn't, we will loose him."

Mina ögon tårades och jag kramade Harry. Han smekte mig över håret, och ner på min rygg. Jag visste att stunden var inne, jag skulle gå in i operationssalen när som helst.

"I love you" viskade Harry och kysste mig ömt. Jag började gråta och hulkade fram att jag älskade honom också. Alva stod bakom oss och bölade, och vi bjöd in henne i en stor gruppkram.

"Älskar dig, knäppis" snyftade hon och gav mig en enskild kram. "Jag älskar dig med, bajshög" log jag och grät lite. "Lova att ringa mamma och berätta" sa jag till henne och hon nickade.

Vi log åt varandra, innan jag sa hejdå till dem och gick in i operationssalen, vilket var sorligt. Jag gillade vanligtvis inte hejdå, men speciellt inte sådant här hejdå när man inte ens vet hur det kommer sluta. Det var ljust därinne, och de hade redan börjat förbereda med verktyg och allt möjligt. Jag tvingade mig själv att inte titta på sakerna som låg där, det skulle bara få mig att ångra mig.

"Jag skulle vilja be dig att gå in där och byta om till denna" sa samma manliga läkare som tidigare undersökt mig. Han hade en stor, grön rock på sig med matchande munskydd och hatt. Jag nickade lydigt, tog det blå plagget han höll i och gick in på toan och bytte om. Det var lite pinsamt att inte ha trosor på sig, speciellt eftersom den var öppen i rumpan. Jag rodnade när jag gick ut från toan, men läkaren verkade inte bry sig. Han gjorde en gest mot en bårliknande sak som var täckt med något vitt skyddande papper, och jag lade mig där. Narkosläkaren, en äldre dam som stått i hörnet under tiden, var snabb och stoppade en nål i min arm och gav mig smärtstillande. Hon sövde mig också.

Sedan svartnade allting.