Jag puttade iväg Zayn ifrån mig och stirrade på honom. Han såg hjälplös ut, som en vilsen hundvalp. Blanka bruna, nästan svarta ögon, röda kinder, men han släppte inte min blick. Han hade heller inte släppt taget om mina axlar, så han drog mig in i ännu än kyss. Jag kämpade med att slita mig loss, men Zayns grepp om mig hårdnade och jag insåg att jag behövde spela med för att han skulle låta mig gå.

Så jag drog handen genom hans hår, och kysste honom tillbaka. Jag drog honom nära mig och jag kände hur Zayn slappnade av lite och lossade greppet om mig.

Då hörde jag en plötslig andning, som lät förvånad, chockad, och sårad. Jag såg åt min högra sida.

Harry stirrade på mig. Påsen han hade hållit i handen, dunsade till marken och han stirrade mellan mig och Zayn.

Zayn stirrade på Harry och sedan på mig. Själv kunde jag inte släppa Harry med blicken.

Jag såg hur hans vackra ögon tårades, och det gjorde ont i hela mig.

"Harry..." började jag men Harry tystade mig.

"Don't say anything. Not you, and not you." viskade han och pekade på mig och Zayn. "Zayn. Go home. Now. I need to talk to Emma"

Hans röst sprack när han sa mitt namn, och han stirrade ner i sanden. Jag ville bara springa fram till honom, krama honom, säga att det inte var jag, att det var Zayn. Men jag kunde inte. Jag stod som fastfrusen i marken.

Zayn började gå ifrån mig, förbi Harry. Jag såg hur Harry stirrade på honom när han gick förbi, och jag förstod att det skulle bli krig mellan dem ett tag.

Harry började gå fram mot mig, men stannade någon meter framför.

"I didn't..." började jag men Harry avbröt mig igen.

"No, Em. I was stupid, I shouldn't have kissed you in the first place. I should have known that you were interested in Zayn, not me. I just wish you had told me that"

Han såg äntligen upp mot mig, med tårar i ögonen.

"Harry. It wasn't me. Okay? Zayn kissed me, I didn't kiss him!" svarade jag och insåg att jag halvskrek. Men jag brydde mig inte.

"Right, he kissed you. But you DID kiss him back, I saw that". Harrys röst var rasslig.

"I kissed him back so he could let go of me!" skrek jag och tårarna började spruta.

"Em, listen to me. I love you. I do. I hate to say it after just a couple of hours, but since the first time I saw you, I was sold. I know, it's dumb, it's so weird. But it's the truth"

Jag stirrade på honom. Jag kunde bara inte fatta att han sa det där.

"Harry..." jag svalde. Jag ville inte säga något dumt. Så jag pressade fram ett leende. "you're right. It is kind of weird."

Harry smålog halvhjärtat åt mig, och jag blev genast lite gladare.

"And I hate to say that I love you too" viskade jag sedan.

Harry såg på mig, med en blandning av chock och tvivel i sina ögon. Innan han tog ett steg fram, lade sin hand mot min kind.

"Emma. Promise me that you're telling the truth?"

Harry såg allvarligt på mig och jag nickade direkt.

"Of course, Harry. I would never lie to you."

Han böjde sig sakta ner, och precis innan hans läppar nuddade mina, blev vi avbrutna.

"NÅGON, RING EN AMBULANS!" skrek en man som sprang upp mot oss.

Jag kände hur jag fick gåshud och kalla kårar. Vad hade hänt?

Jag sa till Harry vad mannen sagt, och vi sprang ner, hand i hand till festen igen. Vi tvärstannade plötsligt och bara stirrade. Harry tappade greppet om min hand och jag såg chockat på honom. Han var vit i ansiktet, när han föll på knä.

"No... No, no no!"

Harry kröp fram i panik, och försökte väcka honom.

"Louis!" skrek han.

Jag stod där, kände hur saker och ting försvann, svartnade framför ögonen.

Sedan såg jag inget mer.

_________________________________________________________________________________________

ENJOY!

Kommentera, dela, sprid, ja allt!

Puss <3<3