A Romance With Harry - SISTA DELEN

Harrys perspektiv:

Louis rullade ut ur rummet och in i köket, så tyst som han bara kunde. Det var inte alls menat att bli sur på honom, det är bara så att han var en... punkt i det hela.

Jag stirrade på kuvertet i min hand som jag långsamt försökte öppna med mitt pekfinger. Jag ville inte alls riskera att ta sönder något. Jag fick tillslut upp kuvertet och vände upp och ner på det i mitt knä. Ut ur det ramlade först någonting hårt och silvrigt, innan en papperslapp föll ut. En doft smällde plötsligt emot mig, och jag visste direkt vad det var. Det var hennes doft, hennes parfym, den var överallt i kuvertet. Jag andades in den, mindes tillbaka hur hennes leende var, hennes skratt, hennes ögon. Hela hon var fantastisk, och det är hon än.

Jag lade ner kuvertet bredvid mig med skakiga händer innan jag försiktigt plockade upp det silvriga föremålet. Det var ett armband, med massa berlocker på. Jag mindes det som om det var igår. Hon hade haft på sig det på festen, jag hade frågat henne vad det var för något och hon hade svarat att hon hade haft det sedan hon var tre år. Hon hade fått det av sin mormor, sa hon.

Jag kände hur tårar började rinna ner för mina kinder, men jag torkade bort dem innan jag lade ner armbandet på mitt högra knä. Jag tog tag i brevet istället, och öppnade det. Hennes vackra, snirkliga handstil vräkte sig över hela pappret och jag började läsa.

" Dear Harry.

Where should I start? I guess by telling the truth. I hope I'm not gone when you read this. Or well, if I'm not, you would never read this letter, I would never give it to you. But now, if you are reading this, I guess I am gone.

Honestly, I'm scared. The operation is in a few hours, and I'm really scared. People I don't know, are going to put a knife in me and... no, I just can't think about it. Makes me sick.

I never wanted to do this from the beginning. I was too scared to die, I didn't want to give him my kidney. My brain said no, my heart said yes. I know Louis mean a lot to you, and I figured that you would be broken without him. I rather die and save Louis.

If you're reading this, don't be sad. I don't want you to be sad. I want you to be happy with my choice. I saved someone we both love, and I know it was worth it. Move on, Harry. But keep in mine, I'll always watch you from above, I won't let anything happen to you.

I love you Harry, don't ever forget me.

Love, Emma. "

Jag skakade nu, bokstäverna blev suddiga av tårarna som fyllde mina ögon. Jag kände fortfarande lukten av hennes parfym.

Längst ner på brevet satt ett foto på henne och mig. Vi hade tagit det på sjukhuset, eller Niall hade fotat oss två. Hon hade armbandet på sig.

Men jag var inte ledsen längre. Emma visste allt hon gjort, och jag visste att hon såg mig, hon vakade över mig.

Jag ropade på killarna och Alva, som kom nedspringande i chock när jag skrikit lite för högt efter dem.

Jag log mot dem, och såg hur Louis kom utrullande ur köket.

"She gave you her bracelet" viskade Alva och log rört.

Jag nickade, kände en tår rinna längst kinden.

"I love you all. I love you" sa jag och log, innan jag omfamnade alla i en stor gruppkram.

Då visste jag att allt skulle bli bra tillslut. Allt skulle ordna sig, nu när jag visste att jag hade Emma vid min sida. Hennes närhet var som vinden. Jag kunde inte se att hon var där, men jag kunde känna att hon såg mig.

Jag log för mig själv, fortfarande med armarna runt mina vänner.

Allt skulle bli okej nu.

_____________________________________________________________________

SLUT PÅ DEN!!! Vad tyckte ni? :) xx

/ E x

Åhh nej. Nej fyfan vad hemskt. Här sitter jag och bölar.... Men skit bra!!! <333333333333

Jag älskar sorgliga berättelser. jätte bra :') <333

Åh, så bra. Gud känner mig så mesig som sitter och gråter men jag har levt mig in i novellen så sjukt mycket! Längtar till nästa!:)

Den är så himla braa! Du är fantastisk på att skriva! Man vill bara höra mer! Bra att det kommer en till isånnfall! <3

Antingen är det bara jag som är riktigt känslig eller så är du gryyym på att skriva... jag började gråta, tårarna ville inte sluta komma efter det där brevet. herregud författare? ja det tycker jag en riktigt bra en ! <3