Fanfic – Natiie Hawa and Harry Styles

I walked through the crowded restaurant with my mum. IKEA was really full today, even though the sun was shining outside like never before. Why the heck did all these people wanted to go to IKEA on a day like this? I thought and took a deep breath. Oh well. I couldn’t do anything about it.

All of sudden, I realized I was alone. My mum, who was really excited over being there, was gone. I started to spin around like crazy, searching for her. Where is she? I thought with a bit of panic in my chest. After the spinning, I got a little dizzy and tripped, and fell. I couldn’t really help it, and I hadn’t anything to hold on to, so I fell straight down in a man’s knee, who was sitting down by one of the tables, trying to enjoy his meal. I blinked, kind of confused, and looked at him. He smiled, a beautiful smile with dimples, and raised one of his dark eyebrows. He looked surprised, but not mad.

“Uhm… Sorry” I whispered and tried to stand up but kept falling. The guy helped me, by having his warm hand on my back and pushing me. Suddenly I stood up straight and I was too embarrassed to look at him, so I stared down at my white converse.

“Are you okay?” he asked with a raspy, deep voice and I sneak peeked on him. He tried to catch my look without success. I couldn’t deny it. He was gorgeous. The brown, curly hair. The green eyes, the worried face expression, the thin lips and those dimples. He honestly took my breath away.

“Yeah… Yeah I’m good” I said, hoping I didn’t sound too nervous. I ran one hand through my brown hair and fixed my necklace.  The guy nod and gave me a huge, white smile and I melted. What am I doing? I thought to myself.

“I’m Harry, by the way” the guy said and gave me his hand. I shook it and answered with a smile. “Hi. I’m Nathalie, or call me Natie”

Harry nod and smiled, once again.

“It was nice to meet you, Harry, but I really gotta go” I said and his smile disappeared.

“Oh… Well, I hope I’ll meet you again” he answered and I gave him a quick smile, before I walked away to find my mum. Where the hell is she?

“Hey, pumpkin!”

I turned around; saw my mum sitting by a table with a random lady. I walked up to them, looked at the lady and then on my mum.

“Hey, where did you go? I couldn’t find you” I said and my mum smiled.

“I found my friend Veronica, we work together… I tried to call you, but you didn’t answer your phone…”

I raised one of my tattooed eyebrows and felt in my pocket. It was empty. My phone was gone!

“Shit… I think I dropped it...” I said. Mum sighs, before she opened her mouth again.

“Go and look by the beds on plan 3, you tried a lot of beds over there and it might have fell out?”

I nod, she was probably right. I started to walk, and after a couple of minutes I felt like someone was watching me. I took a look over my shoulder, didn’t see anything rare, so I kept walking. I still had that weird feeling when I got to plan 3, but I convinced myself that I was just thinking too much.

I walked around; searched through every bed I’d tried. I just couldn’t find it.

“Looking for something?” said a known voice behind me. I turned around, and stared at Harry.

“Hey. Have you seen my phone?” I asked him, while searching through a bed.

All of sudden, he came closer. He placed his hands on my hips, whispered in my ear.

“Maybe I have”

The touch gave me goosebumps, but I shook him off me and kept looking. I met his gaze. “Seriously, Harry. Have you seen it? Because I need it.”

He smiled back at me, put his hand in his pocket and showed me my black iPhone.

“That’s mine!” I said and smiled, relieved. I reached out my hand, but he didn’t give it to me.

“You need to deserve it.” He said with a teasing smile on his face. I stared at him. Was he out of his mind?

“What? No, seriously. That’s mine” I said, started to feel a little nervous.

Harry didn’t say anything. He just walked up to me, until he stood so close that I could feel his breath. He held the phone behind his back.

“You heard me”

He stared my down with those big eyes and I didn’t know what to do.

“Get out of my way. Keep the god damn phone then” I said, pushed him so I could move. I started to walk away but he wouldn’t let me. In a second, he took my hand and pulled me back.

“That’s not what I meant” he smiled, still with a teasing smile though. His face came closer to mine, and our noses touched. I played along, ignored those little annoying butterflies in my stomach. We got even closer, until my lips only touched his a little. He closed his eyes, and I had my chance. Without kissing him, I grabbed my phone in his hand, pushed him away and ran. I ran so fast, but he was faster than me. I tried to hide behind one of the beds, but I couldn’t. Harry was there in a minute, placed his hand on my shoulder and whispered: “Found you”.

I started to run again, but it wasn’t the same anymore. We both ran, but now it was like a game. And I liked it. But unfortunately I wasn’t in the best shape, and after like 20 minutes I had to sit down behind a sofa. I knew harry would find me, but I didn’t care anymore.

“This game is too easy” Harry said behind me and I was too tired to even turn around. I sigh. He didn’t seem to be tired at all.

“What do you want?” I asked, a bit frustrated. He sat down next down to me and tried to look me in the eyes.

“I’m tired of always chasing hot girls” he said and gave me a crooked smile. I looked doubtfully at him.

“Wait.. Do you think I’m hot?”

“Of course I do, silly” he answered with a little giggle. I smiled and blushed. Oh my. I can’t believe I’m actually blushing, I thought.

“I know I don’t even know you… But I feel like I need to know you” he whispered with that sexy, raspy voice. He turned his face to mine, and looked me straight in the eyes. I melted, once again. He was the first guy who took my breath away.

“I know what you mean…” I said, without letting go of his gaze. I didn’t even know what I was saying. It just felt so… Right.

Harry smiled at me, and I smiled back. His face came closer, and I didn’t even wanna wait, so I kind of attacked him with a kiss. His soft lips against mine, his hand on my back, his warm tongue in my mouth… It was just perfect.

“NATIE… Where are that girl?!”

I finished the kiss fast, realized my mum was searching for me.

“I gotta go” I whispered so she couldn’t hear me. Harry nod, smiled, gave me a soft kiss on my cheek before he said “check your contacts”.

He stood up, and walked away, and I just sat there, by the bed like a happy retard.

“Oh, there you are! You found your phone?” asked my mum and smiled. I nod, smiled back and stood up. Checked my contacts as Harry told me.

I had a new contact. It said “Harry Styles – call me sexy”. I blushed. Yep. I would definitely call him.

 

_____

 

Ledsen annars för dålig update, jobbar just nu :(

Tre koppar te senare låg jag med huvudet i Liams knä i den mjuka soffan. Han pillade mig i håret, försökte göra flätor men misslyckades gång på gång. Han hade förklarat allt, hur det inte var meningen att såra. Det bara slank ur honom och jag tog det på fel sätt.

”I’m so glad you guys worked it out” suckade Niall lyckligt där han satt bekvämt i sittsäcken med en skål popcorn på morgonen. Jag log mot honom.

”Yeah, so am I” svarade Liam, kysste min panna och fortsatte. ”I’m not glad that you helped her, thought”

Liam blängde på Niall som flinade tillbaka. Jag smekte Liams arm och hans varma blick mötte min.

”Hey, calm down. He just helped me okay? I wanted him to help me” sa jag lugnande och Liam nickade.

Lina kom plötsligt utlunkandes i endast bh och ett par mjukisbyxor. Det såg ut som om precis vaknat efter en tuff natt, och håret stod åt alla håll.  Niall stirrade på henne innan han slog händerna för ögonen och skrek: ”DUDE, put some clothes on!”

Lina stönade.

”Sorry, I just wanted to get me and Harry something to eat”. Hon såg på mig och Liam, sedan på Niall och tillbaka på mig.

”Vad är det som händer här?” frågade hon och jag skakade på huvudet där jag låg, ville inte resa mig.

”Jag kan förklara senare, när vi gått hem” svarade jag. ”Ska inte du och Harry komma upp ur sängen snart? Klockan är ju trots allt tio nu”

Lina skakade flinandes på huvudet och jag kände direkt att jag inte ville veta vad de hade gjort under den gångna natten.

”Can you leave now?” frågade Niall artigt där han satt kvar med händerna framför ögonen.

Lina fnös. ”Niall, I know you’re watching”

Niall tog flinandes bort händerna och Lina suckade, innan hon gick in I köket och kom ut med två mackor, och gick sedan iväg till sovrummet igen.

Jag kände hur mina ögon började falla ihop. Jag var riktigt trött nu, efter alla tårar, vilket även Liam verkade se.

”Sleep, my love. I’ll still be here when you wake up”

Han strök mig över pannan och jag log och tog ett djupt andetag, innan jag lät sömnen komma.

______

 

:)

Ta er gärna tid att titta på denna som jag snabbt slängde ihop! den blev ej jättebra men aja :)

PUSS!

nej har inte glömt er, jag håller på och skriver faktiskt ;)

Jag darrade. Jag visste inte hur länge jag suttit där, men jag kunde inte röra mig. Det var bara en tidsfråga innan någon skulle öppna ytterdörren igen, eftersom jag inte flyttat mig. Jag satt kvar utanför deras hotelldörr, gråtandes med knäna uppdragna till hakan. Ögonen sved och ömmade av alla tårar som oavbrutet strömmade ner för mina kinder.

Jag är nog inte det Liam drömmer om trots allt, tänkte jag. Men jag är det han ser. Skulle han egentligen se på mig som han gjorde, säga det han sa, om han inte kände det han kände?

Nej, det är inte så. Jag hade ställt mig in på att han bara ville ha Danielle.

Jag rynkade pannan, försökte på stopp på tårarna och snyftningarna. Försökte kontrollera det utan att riktigt lyckas.

Plötsligt hörde jag en gitarr spela, och jag insåg snabbt att det var från deras rum. Någon stod och spelade precis vid dörren. Jag lutade huvudet bakåt mot väggen, slutade snyfta till gitarrens vackra toner.

 

” I'm broken
Do you hear me
I'm blinded
Cause you are everything I see
I'm dancing, alone
I'm praying
That your heart will just turn around”

Jag brast ut i ännu mer gråt när jag hörde den ljusa stämman. Klart det var Liam. Såklart. Det var så vackert. Texten, gitarren, rösten…

Han visste att jag var här. Han visste att jag inte hade gått därifrån än.

 

”… I might just die inside

It just don’t feel right

Cause I can’t love you more than this…”

Tårarna fortsatte strömma. Detta var nästan värre än tortyr, att höra honom sjunga detta och mena vartenda ord.

 

”I never had the words to say

But now I’m asking you to stay

For a little while inside my arms

And as you close your eyes tonight

I pray that you will see the light

That’s shining from the stars above”

Jag tryckte mig mot väggen med ihop pressade ögon, tog kraft i benen och reste mig upp på ostabila fötter. Jag vacklade snyftandes fram till dörren, föll emot den med en duns med fann balansen ännu en gång. Det gjorde så ont. Inte för att jag ramlade till, utan för att han sjunger. Hur han sjunger ut sina känslor i en enda låt.

Plötsligt slutade gitarrspelandet och jag backade ett steg. Liam hade hört att jag dunsat emot ytterdörren, så han öppnade.

De blanka, känslosamma ögonen såg smärtsamt på mig. Jag kunde se att detta inte var lätt för honom, det var som tortyr för honom också, inte bara för mig.

Han menar det verkligen, tänkte jag och grät. Han menar vartenda ord han sjunger.

”Julia…” viskade han tveksamt och tog ett försiktigt steg framåt.

Jag tvekade inte längre. Jag rusade mot honom, kastade mig i hans armar och han tryckte mig emot sig hårt. Jag andades in den söta doften av honom, samtidigt som jag lät tårarna göra mörkare ringar på hans T-shirt. Liam snyftade till bakom min rygg, men släppte inte taget om mig. Han lossade inte ens på greppet lite, utan kramade mig som om att det gällde liv och död – om han släppte mig skulle jag vara borta föralltid.

”I mean it. Every word I sang, I mean it…” började han och jag nickade. Han behövde inte säga mer.

Jag förstod.

_______

 

Mer uppdatering som ni ser! Kommentera och sprid för mer! :)

Fågelkvitter var det första jag hörde på morgonen. Jag stönade tyst, sträckte på mig innan jag försiktigt öppnade ögonen och möttes av solljus från fönstret, som vi inte dragit för kvällen innan. Jag gnuggade mig trött i ögonen och vred på huvudet. Niall låg inte kvar i sängen längre och han var inte kvar på rummet. Jag satte mig upp, rättade till den stora, gröna hockeytröjan. Jag fick plötsligt ett uns panik. Vad hade hänt igårkväll? Minnet svek mig… Jag tänkte tyst. Liam. Vi bråkade… jag gick ut, hade stött på Niall, som hade ljugit för Liam när jag var i hans rum. Sedan somnade vi bara. Jag suckade lättat när jag mindes allt. En klump i magen på grund av bråket, men lättnaden för att det inte hänt något annat med Niall. Jag reste mig upp från den stora sängen, satte mina bara fötter på det kalla trägolvet och sträckte på mig ännu en gång. Försiktigt tassade jag in i badrummet, såg mig själv i den stora spegeln ovanför handfatet. Håret var väldigt rufsigt, annars såg det ganska okej ut. Jag drog fingrarna genom håret, försökte få det lite mer under kontroll och lyckades till viss del. Jag gick tillbaka till sovrummet, klädde på mig mina mjukisbyxor men behöll Nialls tröja på, innan jag gick fram till dörren och lyssnade. Det var tyst ute i korridoren, jag hörde inget, så jag gläntade försiktigt på dörren och kikade ut. Precis som jag trott var det tomt. Inga av sovrumsdörrarna var öppna och jag konstaterade att de sov. Den sista personen jag skulle vilja stöta på nu vore Liam, eftersom han tror att jag är hemma. Eller att jag har dragit ifrån lägenheten.

Min mage kurrade och jag lade handen på den, innan jag försiktigt smög ut och stängde sovrumsdörren efter mig. Jag tassade långsamt och tyst ut till vardagsrummet för att sedan smyga vidare in i köket. Jag öppnade köksdörren och möttes av en matig lukt. Pannkakor.

”Morning!” kvittrade Niall och log stort mot mig. Han var klädd i endast grå mysbyxor och en röd keps. Jag log snett tillbaka mot honom.

”Hey. Aren’t the other guys awake yet?” frågade jag oroligt och han skakade på huvudet.

”No, I don’t think they’ll wake up anytime soon… Do you even know what time it is?” skrattade han och jag höjde förvånat på ögonbrynen och sökte med blicken efter en klocka. Hoppsan.

”It’s a quarter past seven?! Why are you awake?!”

“Well… I thought you needed some breakfast before you leave… Your stomach kept me awake all night; I think you were hungry when you slept”

Niall blinkade retsamt mot mig och jag flinade medans jag slog mig ner på en av barstolarna som fanns där. Han vände sig om mot spisen igen, fixade och trixade innan han belåtet ställde ner en tallrik med tre pannkakor dränkta i sirap och blåbär. Jag log tacksamt mot honom, började med stor aptit glufsa i mig.

”Wow. I’ve never seen a girl eating like… a man before”

Niall daskade till mig på huvudet och jag lipade mot honom.

”Shut up”

Efter några minuter var jag proppmätt och lutade mig tillbaka i barstolen.

”Thank you Niall. This was really kind of you”

Han log ett snett leende tillbaka mot mig innan han rättade till kepsen.

”Of course. Now, sneak away before Liam sees you”

Jag nickade, hoppade ner från stolen och tassade ut ur köket.

”Julia?”

Helvete. Mitt hjärta stannade till för en sekund, jag kände hur jag blev helt kall.

Framför mig stod Liam, med ett förvirrat och sårat ansiktsuttryck, med rufsigt hår, rödsprängda ögon iklädd boxershorts.

Jag kände hur tårarna ville tränga fram, men jag såg bort från honom.

”I don’t wanna talk to you, Liam” svarade jag och började gå runt honom men han högg tag i min arm.

”Julia, please, listen to me… yesterday, it…”

“didn’t mean anything to you, I know” avbröt jag, slet mig loss och gick snabbt iväg till hallen, tog på mig skorna. Jag hade inte tid att hämta mina saker eller fixa iordning mig. Jag var tvungen att dra direkt, jag kunde inte vara kvar.

”Stop it!” Liam höjde rösten emot mig. ”It ment a lot, okay? You’re not just a girl… You’re a girl I’m in love with”

Jag skakade på huvudet, kände hjärtat bulta och tårarna välla upp i mina ögon.

”Liam please stop it…” viskade jag, tog min mobil från byrån som stod bredvid mig och vände mig om.

”Julia. Please, I love you. I don’t love Danielle, I love you!”

Han nästan skrek nu. Jag lät tårarna falla, jag orkade inte hålla emot dem längre.

”Bye Liam” svarade jag innan jag gick ut, stängde dörren och föll gråtandes ihop mot väggen bredvid dörren.

 

_____

 

vad tycker ni?`

Jag vet att det varit kass uppdatering senaste tiden men det ska ändras! Nu går jag snart ut nian, har inga läxor kvar vilket betyder mer bloggning här från min sida!

PUSS PÅ ER!

 

Glöm inte att kommentera och dela! :)

Liam såg på mig en lång stund, han hade fortfarande inte släppt taget om mig, utan höll fortfarande sina händer på mina höfter. Jag rodnade, och stirrade ner i marken. Fan. Varför hade jag sagt att jag älskade honom? Jag hade ju inte ens känt honom länge. Men han sa ju trots allt att han var kär i mig, visst?

”Julia…” viskade han, och hans grepp om mina höfter hårdnade. Jag vågade inte möta hans blick, men han lyfte på sin hand och lade pekfingret under min haka, tvingade upp mitt ansikte och mina ögon mötte hans.

Han studerade mig, från pannan och ner till hakan, som om jag var en tavla. Han såg väldigt bekymrad ut, tankfull helt enkelt, där han stod.

”I’m sorry” svarade jag tyst och rodnade ännu mer, men Liam skakade på huvudet och gav mig ett osäkert leende.

”Don’t be”

Herregud, det fanns inte ord för hur dum jag kände mig.

”You shouldn’t feel dumb, you just said what you feel, right?” sa Liam och jag nickade mot hans bröst.

“Exactly. And that was exactly what Danielle did, she said she loved my after just two days”

Mina ådror frös till is. Danielle? Vad i helsike hade hon med det här att göra?

Då slog det mig. Jag hade varit blind, dum, korkad, allt. Självklart. Att jag inte vetat detta. Och nu står jag här, som en idiot mitt i ett rum med hans händer omkring mig, som egentligen hoppas på att jag är någon annan.

Jag slet mig bort, och Liam såg förvånat på mig medans jag klädde på mig mysbyxorna och t-shirten igen. Jag kämpade mot tårarna, pressade ihop munnen till ett streck för att inte säga något dumt. Spände hela ansiktet för att inte visa honom mina känslor.

”Julia…?” frågade han nervöst. Han stod som ett frågetecken i rummet, men jag ville inte se honom.

”I’m just a rebound, aren’t I?” fräste jag sårat, kände hur en tår rullade längst kinden men jag torkade envist bort den med handflatan.

Liam drog ett chockat andetag.

”No… Julia, no… I didn’t mean it like that…” började han.

“You did. You’re not over her yet. You want me to be like her, but guess what? I’m not like her! She dumped you, not long ago. You were crushed, of course you’re not over her yet! I’m such a dumb little girl, and you knew that and thought that I’d be perfect! Just perfect for a fucking rebound!”

Jag market inte ens själv att jag börjat skrika ju mer jag pratade. Liams ögon blev större och större ju mer han hörde, och mina tårar sprutade. Jag hade gett upp med att hålla igen dem och mina andra känslor, så jag släppte dem. Ilskan, besvikelsen… Han sårade mig djupt, den stunden.

Liam stod blickstilla med rufsigt hår och en öppen mun, som om han ville säga något men inte fick fram orden.

Jag skakade på huvudet, snyftade och gick ut ur rummet, smällde igen dörren efter mig. Direkt kom Niall utspringande ifrån sitt rum mitt emot Liams, och såg chockat på mig. Han var nyvaken, det kunde man säga. Håret stod åt alla håll, ögonen var halvt öppna och han var klädd i endast boxershorts.

”Julia? What are you doing? What’s happening?” frågade han med en orolig och krasslig morgonröst, trots att det var mitt i natten.

”I’m going home” snyftade jag och sneglade på klockan, som visade halv tre.

”No, not now, you can’t leave alone…” protesterade Niall och såg vilsen ut.

Jag ryckte på axlarna. Vad skulle jag annars göra, liksom?

”Come on. You can sleep in my room”

Niall tog ett stadigt grepp runt mina axlar, föste in mig i hans rum. Det var som om han redan hade förstått vad som hänt, fast i själva verket visste han ingenting. Jag gick lydigt in i hans rum, som var blåmålat och med en dubbelsäng i rummet, precis som Liams.

”I’ll just tell Liam you went home” sa Niall och mina ögon tårades. Inte för att han skulle berätta för Liam, utan mer för att han var så underbar, en sån underbar vän.

Han stängde dörren om mig, och genom väggen hörde jag hur Liam och han pratade.

”Liam, what’s going on? Julia just left, what are you doing?!” frågade Niall högt, han ville förmodligen att jag skulle höra.

”What?! She went home?! NOW?! How could you let her do that, Niall? Anything can happen to her out there!” svarade Liam med irriterad röst.

“That doesn’t matter. She can’t be more hurt than she already is”

Med de orden, lämnade Niall Liam och smög in till mig igen. Jag gick för att sätta mig på sängkanten, och Niall låste dörren och gick efter. Han satte sig ner bredvid mig.

”Now, tell me. What happened?” frågade han och försökte se så lugn ut som möjligt.

Jag snörvlade, skakade på huvudet, och såg ner på mina kalla, darrande händer.

”H-he just used me…”

Niall drog ett djupt andetag.

”He RAPED you?!?!?” halvskrek han och jag hyssjade mot honom.

”No, he didn’t. He’s not over Danielle yet, he’s just using me as a rebound…” förklarade jag tyst och såg ner på mina knäskålar.

Det blev tyst i rummet ett tag, innan Niall öppnade munnen.

”Let me get you something”

Han reste sig, låste upp dörren och gick ut, innan han några minuter senare kom in med ett glas cola och en stor chokladkaka.

Han stängde dörren bakom sig, och vände sig mot mig med ett försiktigt leende.

”My mum always told me, that if a girl were sad, I should bring her chocolate because that’s a girl’s best friend…”

Jag försökte le tillbaka, men gjorde förmodligen bara en ful grimas. Det var så gulligt av honom.

”Thank you Niall, but I don’t think I want to eat anything right now…”

Han nickade förstående, ställde grejerna på ett skrivbord vid dörren och nickade mot sängen.

”We should get some sleep. Do you want to sleep on the floor, share the bed with me or should I sleep on the floor?”

Jag ryckte på axlarna. “We can share, if you don’t mind”

Niall log mot mig, nickade och jag reste mig upp för att ta av mjukisbyxorna och tröjan. Jag drog snabbt av mig tröjan och insåg i det ögonblicket vad jag hade under. Niall såg förvånat på mig, innan han flinade. Han gick fram till sin byrå, plockade fram en ishockey tröja och kastade på mig.

”You might wanna change to this first” sa han och blinkade. Jag log mot honom. Han gjorde mig lite gladare, fick mig att tänka på annat.

Jag gick in i hans badrum som han hade i sitt rum innan jag kom ut med den på tok för stora tröjan och kröp ner i andra änden av sängen.

”Goodnight, Julia. Sweet dreams” sa Niall.

“Night Niall. And thank you for everything.”

Det var för mörkt för att jag skulle kunna se honom, men man kunde nästan känna i luften hur han gav ifrån sig ett leende.

”You’re more than welcome. Night”

 

____________

 

KOMMENTERA OCH SPRID FÖR MER!

 

min twitter är @LouisBabyCarrot och min PERSONLIGA twitter är @VivaLaEbba :)

Puss!

Fick mig även en pratstund med Paul, som jag tänkte dela med mig lite av.

Jag hade natten innan, skrivit ett sex sidors långt brev till killarna, MEN OCKSÅ ett eget, personligt brev till Paul. När jag och min kompis var på väg till killarnas studio, fick jag för mig att Paul behövde en ros. Jag hade hört alla rykten om att de skulle åka hem på grund av de galna fansen, så jag sprang in i en blomsteraffär, köpte en ros och sprang sedan till studion. Vi kom dit, stod där i ca 5-10 minuter, innan Paul kom ut ur studion. Alla ropade "kolla, där är Paul!". Han gick upp för gatan, och jag och min kompis plus några andra tjejer gick efter, fast på andra sidan gatan. Vi gick försiktigt mot honom, men han höjde handen och sa "Please, girls. Not now, I'm on the phone. I'll speak to you later" och vi nickade, medans vi ställde oss och väntade på att han skulle prata klart. Jag var jättenervös där jag stod med hans brev och ros. Tillslut lade han på och började långsamt gå ner mot studion igen, så vi gick över gatan till honom. De andra tjejerna gick före oss, försökte ge honom lappar att ge till killarna. Men allt han sa var "I'll bring the boys out soon, you can give it later" osv. Jag trängde mig fram, skulle precis öppna munnen när jag räckte fram sakerna och fick samma svar, att killarna skulle komma ut senare så jag kunde ge det till dem. Wow, vad sträng han ser ut, tänkte jag. Jag stammade lite, innan jag fick fram orden.

"But Paul, these are for you..." sa jag nervöst och då hände det gulligaste någonsin. Pauls stenansikte, som var fruktansvärt allvarligt, mjuknade och hans ögon glittrade till en aning medans han fick en lite rödaktig färg i ansiktet.

"Oh... Wow thank you" sa han och tog glatt emot rosen och brevet, där det tydligt stod "To: Paul. From: Ebba".

Han såg på kuvertet en stund, innan han såg på mig igen.

"The boys will make so much fun of me now when I've got this" sa han och hjärtat hoppade över ett slag. Han blinkade till mig, vände sig om och gick ner till studion, UTAN att ta de andras lappar som var till killarna. Sen stod jag bara där och log som ett fån.

Senare, när Paul ropade om var killarna skulle vara, träffade jag honom igen. Jag fick en highfive, och jag sa "I gave you the rose!"

Paul såg då på mig, log och sa "I know"

"Please Paul, read the letter too!" sa jag, kanske lite desperat och han nickade.

"I will"

Sedan föste han iväg mig till de andra.

Men åh, verkligen. Paul är seriöst en av de sötaste livvakterna någonsin.

Vi väntade och väntade, och tillslut körde det fram en silvrig bil däruppe. Paul gick först, sedan kom killarna ut och skriket blev öronbedövande. Men herrejösses, så perfekta de var. Helt galet. De hade finnar. Och de såg bättre ut med finnarna än de bortredigerade bilderna.

Det var helt amazing.

Killarna stod i bara ca 7 minuter innan de åkte ner till studion igen och vi såg inte en skymt av dem.

Någon timme senare, när mer än hälften av fansen gått därifrån hände något.

Plötsligt hoppade någon ut, Zayn var det närmare bestämt, med en starwarshjälm på huvudet och dansade mitt på den avspärrade gatan. Fansen som var kvar skrek, medans han skakade loss med armarna över huvudet. Paul hämtade honom, tog in honom i studion igen. Ytterligare en timme senare, kom nästa person ut med starwarshjälmen, också dansandes! Vi vet dock inte vem av dem det var, men vi tror det var Niall eller Harry.

Efter det var jag tvungen att ta tåget hem, så vi drog därifrån. Killarna stack till hotellet vid två på natten.

Det var första dagen vi mötte dem.

har inte uppdaterat för jag har knappt suttit vid datorn, har haft mycket för mig och sådär. MEN, nu ska ni alla få höra. Ni vet att killarna är i Sverige nu, eller hur? JA, jag har sett dem två dagar i rad nu, jag har pratat med Paul också! Sett Savan med, haft grymma personer omkring mig.

Tänker lägga upp videos, bilder och skriva hur det var ikväll!

Ska även försöka skriva mer på novellen, men jag kan inte lova något ;)

PUSS PÅ ER!

Efter ungefär tio minuter stod jag där med det ljusblå nattlinnet i spets och försökte desperat dra ner det över knäna.

”Skärp dig” klagade Lina och klängde på sig de grå mjukisbyxorna över. Jag suckade och slog ut med armarna.

”Fattar du hur konstigt det här känns?”

Lina höll fast min blick i sin, innan hon öppnade munnen.

”Varför är det konstigt? Du gillar honom, han gillar dig. Det är inget konstigt med det!”

”Nej, men det är olagligt att… ja… Han är arton, Lina!”

”Jag sa aldrig att du skulle ligga med honom” svarade Lina enkelt och höjde pekfingret mot mig med ett belåtet leende på läpparna. Jag stönade, började dra på mig mysbyxorna och linnet över det andra, innan jag vände mig mot spegeln.

Jag gapade mot mig spegelbild. Håret såg ut som ett skatbo, mascaran hade runnit av vattnet som Liam hällt på mig och sugmärket var stort och flammande rött, men även lila.

Jag vände mig mot Lina, pekade menande på mitt skatbo till hår och hon skrattade.

”Jag ville inte säga något” skrattade hon och plockade upp en hårborste ur sin väska och började borsta mitt hår medans jag stod med sminkborttagningen och tvättade bort allt, för att sedan kleta på nytt smink.

Efter ytterligare 20 minuter, när håret var vanligt, sminket på plats, pyjamasarna på, tänderna borstade, så gick vi ut till killarna igen. De log när de såg oss, men den enda som inte var där var Harry. Lina gick iväg för att leta efter honom medans jag slog mig ner i soffan bredvid Niall. Han var svettig efter allt springande, men man såg också hur trött han var. Ögonen var halvt slutna, hans mun lite öppen och han andades långsamt. Hade han inte haft ögonen lite öppna, hade jag trott att han sov.

Jag sneglade på Liam, som låg och zappade på teven efter något vettigt att titta på, men det var svårt att hitta något klockan ett på natten i Sverige.

En högljudd snarkning hördes bakom mig, och jag vände mig förvånat om. I hörnet av rummet satt Zayn, med knäna uppdragna till hakan och pannan på knäna och sov. Lutad mot hans axel satt Louis, även han sov. Jag log lite åt dem, kände hur sömnen började smyga sig på mig. Niall snarkade lätt och lutade sig mot mig, och jag strök håret ur hans panna. Vilket mjukt hår han hade, egentligen. Som en liten bebis. Och har var ju nästan som en, alltid hungrig och glad.

”Julia…”

Jag vände blicken mot Liam, som plötsligt sagt mitt namn och nu såg han på mig med de stora, bruna, trötta ögonen.

”Should we go to bed?” frågade han och jag kände hur det sög till i magen. Aldrig att han skulle få se mig i dessa kläder jag hade under… men jag hade ju inget annat.

Men ändå nickade jag, ställde mig försiktigt upp för att inte väcka Niall, och följde efter Liam in i hans sovrum. Varken Lina eller Harry såg vi på vägen, de hade förmodligen gått och lagt sig redan.

”Uhm, do you wanna sleep in your own bed or would you like to share mine?” frågade Liam nervöst och kliade sig i nacken. Jag rodnade, och ryckte på axlarna.

“It’s better if I, uhm, sleep in your bed. Because then you don’t have to get a bed and stuff…”

Liam nickade instämmande och gick fram till sängen, tog tag i överkastet och drog av det från sängen. Täcket var blått med vita ränder på.

Liam ställde sig vid sängkanten, och drog av sig tröjan. Den solbrände, muskulösa ryggen visades och jag kunde inte låta bli att titta när han stod vänd bort ifrån mig. Han var så… perfekt, på alla sätt och vis. Han började dra av sig byxorna också, och visade upp ett par svarta, löst sittande shorts som han uppenbarligen hade som kallsonger. De såg mer ut som badbyxor.

Liam vände sig plötsligt mot mig, såg på mig, och jag synade hans välbyggda kropp uppifrån och ner.

”Come on” sa han och jag slet blicken från hans magmuskler och insåg att jag också skulle klä av mig.

Jag såg mig nervöst omkring, vilket Liam måste ha märkt.

”Fine. I’ll turn around”

Han vände sig flinandes om, så att han återigen stod med ryggen mot mig. Jag tog snabbt av mig byxorna, sedan linnet, och lät dem ligga i en hög på golvet. Jag såg ner på mig själv, rättade till det lilla nattlinnet och strök luggen ur pannan på mig.

”Hey, by the way…”

Liam vände sig helt utan förvarning om för att säga någonting, utan att tänka sig för, och avbröt sig direkt när han fick syn på mig. Hans mun var halvöppen, ögonen for upp och ner längst min kropp, studerade spetsnattlinnet.

Han såg mig sedan i ögonen, såg hur min nervositet spred sig i hela kroppen, innan han log ett varmt leende och gick fram mot mig. Han lade sina varma händer på mina höfter och drog mig emot sig, innan han lätt kysste mina läppar.

”Julia, you’re only 14…” viskade han och jag nickade med pannan mot hans näsa.

”But I can’t help the fact that I’m falling in love with you”

Hans fortsättning fick mitt hjärta att hoppa over ett slag. Han var kär i mig, en fjortonårig vanlig tjej från Sverige. Hur stor är chansen?

”I love you” slank det ur mig, innan jag ens hann tänka och Liam drog ett djupt andetag.

Attans.

_________

 

Ohlalaaaaaa ;)

Jag såg mig omkring i köket, men handen över halsen som Liams läppar nyligen lämnat. Jag behövde något att täcka det med, för jag ville verkligen inte visa det nu.

Efter att ha stått och snurrat i köket i flera minuter, insåg jag att det inte fanns någon väg ut. Jag hade ett täckstift i min och Linas väska, men den var i hallen och för att komma dit måste jag gå förbi dem i vardagsrummet. Jag suckade, och förstod att jag bara var tvungen att vara diskret med det, lägga håret över det och så.

Jag gick fram till dörren, stirrade in i det vita träet och drog ett djupt andetag, innan jag öppnade den och möttes av sex par nyfikna ögon. Okej, fem då, Liam visste ju.

Jag vinkade åt dem, flinade och gick snabbt och satte mig bredvid Liam.

”OH MY GOD” vrålade Harry och pekade på mig med öppen mun som var uppdragen i ett leende. Han stirrade på mig med uppspärrade ögon.

Jag såg frågade på honom, innan jag förstod att håret för sugmärket flyttat på sig. Jag lade generad tillbaka håret, dolde märket men det för försent. Harry satt redan och hoppade i soffan.

”You’ve got a hickey!” skrattade han och jag rodnade, sneglade på Liam som flinade lite halvt och rodnade.

”I don’t…” protesterade jag och försökte förvirrat komma på en bortförklaring. Lina såg frågande på mig med ett höjt ögonbryn, men jag låtsades inte om det. ”I fell on the bench” ljög jag.

”And you hit your NECK?” konstaterade Louis och jag blev avslöjad.

Jag viftade med handen, röd som en tomat i ansiktet var jag. Tack till Niall dock, som helt plötsligt tog tag i popcornskålen och kastade den på Harry. Harry skrek till, Lina likaså som satt bredvid. De hade popcorn överallt – i håret, på kläderna, I kläderna…

”Oh no you didn’t…” varnade Harry och tog upp en kudde och kastade på Niall. Niall frustade till av skratt, och kastade samma kudde tillbaka men träffade istället Zayn. Plötsligt hade Tredje Världskriget startat, med kuddar och popcorn som vapen. Vi rusade omkring i hela lägenheten, med popcorn och kuddar. Louis hade tillsammans med Liam rusat iväg och hämtat kannor med vatten, och det blev blött överallt.

Jag rusade in i ett av sovrummen, jag var inte säker på vems det var eftersom det var så mörkt, men jag stängde in mig i en av garderoberna som var en walk-in closet. Jag stod där några minuter, med ett flin på mitt ansikte och andades, hörde hur alla utanför skrek och slogs. Skratt hördes, Linas fnitter blandat med skrik.

Plötsligt öppnades dörren till garderoben, och en skepnad gled in och drog snabbt igen dörren. Det var för mörkt för att se vem det var, men en kall vätska for över mitt huvud och rann ner längst hela min kropp. Jag skrek till och hörde ett skratt. Liam.

Två händer placerades runt min midja och han drog mig intill sig.

”Wet?” frågade han och jag hörde hur det lät. Jag skrattade till och han suckade. ”I didn’t mean THAT way… You dirty minded girl”

Han viskade det sista i mitt öra, och en rysning for i min kropp och gav mig gåshud. Han röst var varm mot min kind, som lätt som en smekning. Jag kände hans doft, han luktade riktigt gott. Lite tropiskt på något sätt.

”Yeah… I’m wet. I mean my clothes are wet because you poured water all over me” påpekade jag och lade min hand på hans axel. Han skrattade, men tystnade fort igen. Jag kunde fortfarande inte se honom. Hans händer drogs längst min midja.

”It’s quite sexy, though… I mean. Your shirt is really tight now…” viskade han och jag rodnade i mörkret.

Liams ansikte närmade sig mitt, hans läppar pressades ännu en gång mot mina, med samma glöd som i köket tidigare, med en längtan. Som om han längtat efter mina läppar.

Jag kysste honom tillbaka, kände hur hjärtat nästan flög ur bröstkorgen. Det pirrade i magen och jag blev helt varm.

Han avslutade kyssen och lutade sig tillbaka utan att släppa taget om mig.

”You wanna change clothes, babe?” frågade han och jag log innan jag nickade. Han svarade inte, och jag insåg att han inte kunde se mig i mörkret.

”Yeah…” svarade jag generat och han tog min hand och drog ut mig ur garderoben.

Där ute möttes vi av Lina och Harry, som stod framför sängen med armarna om varandra. De blundade medans deras läppar möttes, och jag och Liam sneglade flinande på varandra. Han harklade till, och Harry och Lina nästan kastade sig iväg från varandra.

”Stör vi?” frågade jag till Lina och blinkade. Hon rodnade och nickade.

”Tyvärr gör ni det, ja. Men det är lugnt, vi fortsätter när ni gått. Vad har hänt med dig, förresten?” frågade hon och synade mig uppifrån och ner. Hon menade såklart mina dyblöta kläder.

”Han hällde vatten på mig…”

”Åh, kinky” Lina blinkade, och både Liam och Harry vred på huvudet.

”What is kinky?” frågade Liam och jag och Lina skakade på huvudet och skrattade.

”Never mind” svarade hon.

”Du Lina, står väskan kvar i hallen? Jag måste byta om…” sa jag och slog ut med armarna.

”Ja, den är kvar där. Du kan bära in den i badrummet, jag måste också byta om”

Lina pekade på en fläck på klänningen där Niall tydligen spillt läsk när han sprang efter Zayn.

Jag nickade, förklarade för Liam att vi skulle gå och byta om. Han nickade, gav mig en snabb kindpuss innan jag och Lina försvann iväg.

Lina hämtade väskan medans jag gick in i det vitkaklade, lyxiga badrummet. Det tog inte lång tid förens hon kom tillbaka.

”Pyjamas?” frågade hon samtidigt som hon låste dörren om oss och jag nickade.

Hon öppnade väskan, rotade runt i några sekunder och plockade upp mycket kläder.

”Men gud, hur mycket pyjamaser har du med dig, kvinna?!” utbrast jag förskräckt och hon skakade på huvudet med ett flin.

”Detta är mitt, och detta är ditt”

Hon räckte mig en hög, och jag lade ner den på golvet och lyfte upp översta plagget. Det var ett babyblått nattlinne, som slutade halvvägs på låren. Men det var inte ett vanligt sådant. Detta var i spets, som man kunde se igenom, med vitt ludd längst ner på kanten. Över brösten var det spets över ett tjockare babyblått tyg, så man inte skulle se igenom. Mellan brösten satt en vit rosett.

”Lina… Vad i helvete är det här?!” vrålade jag och såg på henne i panik.

Lina ryckte på axlarna och flinade.

”Tyckte vi båda kunde se lite… bra ut”

Hon höll upp ett likadant nattlinne fast ett rosa som hon skulle ha på sig. Jag slog mig för pannan, böjde mig ner och tog upp nästa grej. Ett par matchande trosor.

”LINA! Jag tänker inte ha på mig DINA trosor heller!”

”Chilla, jag har inte använt de där! Allt det där är till din födelsedag, blå är inte min färg” skrattade hon. Jag stönade, böjde mig ner efter nästa plagg. Denna gång var det en vanlig pyjamas. Grå mysbyxor, vitt linne.

”Åh bra, kan jag ta detta istället?” frågade jag lättat men Lina skakade på huvudet.

”Nejnej, det där ska du ha ÖVER det andra. Bara Liam ska få se det sexiga när ni går och lägger er”

Lina blinkade mot mig och jag stirrade på henne.

”LINA. Vi är 14!”

”Och? Jag låg med Micke. Du vet, Micke B i somras?”

”VA?! Vänta, va? Hade du sex med honom?!”

Lina nickade belåtet och började klänga på sig det rosa nattlinnet.

Åh herre.

Hur skulle detta nu gå? Ska jag ligga med Liam? Nej. Jag är 14. Han är 18. Nej.

Det är ju fel.

Egentligen.

Men.

Åh.

 

_______

 

Like it? Vad ska Julia göra egentligen? vad ska hon välja? KOMMENTERA! ;)

Måste lära mig att uppdatera här, det är riktigt illa! Ska sätta igång med ett kapitel nu, sen får jag för fasen ta och skärpa till mig!

För er som undrar vad jag håller på med på fritiden och onödigt, kan följa min personliga twitter : @VivaLaEbba

SKA SKRIVA NU OKOKOK

Efter lite slit satt tillslut alla på golvet och väntade på att filmen skulle börja. Det luktade popcorn i hela lägenheten, eftersom Louis och Zayn fått för sig att poppa tre påsar popcorn, så nu satt de där med fyra skålar som vi skulle äta upp.

Jag och Liam hade fortfarande inte flyttat på oss, utan vi satt kvar vid fåtöljen. Lina satt emellan Niall och Harry, och bredvid Harry satt Zayn och Louis satt bredvid Niall. Man blev nästan lite full i skratt där Lina satt mitt emellan alla killarna.

Niall flinade mot mig.

”Ready?” frågade han och blinkade, och jag skakade trotsigt på huvudet. Zayn räckte mig en kudde, som jag lade i knäet ifall det skulle bli för läskigt.

Liam lutade sig plötsligt närmare mig, viskade i mitt öra.

”It’s okay, I’m here. I’ll keep you safe, babe” viskade han och hans varma andedräkt kittlade min kind. Jag nickade försiktigt och han lutade sig tillbaka igen, lade en arm om mina axlar och jag kände mig redan säkrare.

Filmen gick igång, och det var ingen liten skräckfilm som Niall hade varit. Folk blev söndersågade med motorsågar, uppslitna med kedjor och mycket mer. Jag var tvungen att trycka kudden mot ansiktet flera gånger för att inte skrika, allt blod gjorde mig illamående. Liams arm låg tryggt kvar på mina axlar, kramade mig lite hårdare när jag blev rädd. Jag sneglade på Lina, som satt med händerna för ansiktet men kisade mellan fingrarna och kved.

”Fyfan… fyfan…”

Harry log lite, tog en av hennes händer och kramade den hårt. Hon satte hela andra handen för, kisade fortfarande mellan fingrarna.

Niall satt avslappnat med Louis och kommenterade hela filmen.

”LOOK! Oh my, that’s so fake. That can’t happen, that’s surreal” konstaterade de gång på gång under de läskigaste stunderna i filmen. Jag blängde på dem, de visste egentligen att det inte hjälpte ett dugg.

Tillslut var filmen klar, och eftertexterna rullade. Jag hade varit på gränsen till att gråta, men jag hade inte gjort det tack vare Liam, som gett mig ett leende och strykt min kind vid varje ögonblick jag hoppade till av rädsla.

”So, who’s up for another one?” frågade Harry glatt och klappade händerna som ett litet barn. Jag skakade på huvudet.

”I need a few second sto breathe”

Harry flinade mot mig och nickade, och jag reste mig upp och gick ut i köket för att ta ett glas vatten. Jag öppnade en av de vita luckorna, plockade fram ett glas och började hälla upp vatten. Liam hade verkligen varit underbar mot mig under den här filmen, skyddat mig och allt. Förstår inte hur Danielle kunde släppa honom… Och jag är förvånad hur Liam verkade komma över henne så fort, dessutom.

Jag drack några klunkar av det friska vattnet, innan jag insåg att jag inte skulle få i mig hela, så jag hällde i resten i diskhon. Plötsligt började jag fantisera om mördaren i filmen. Tänk om han skulle dyka upp här, nu. Med en kniv. Hjärtat började banka i min bröstkorg, och jag andades lugnt, försökte lägga band på den stigande paniken.

”You okay?”

Jag skrek till och vände mig förskräckt om, blev riktigt rädd av Liam som plötsligt stod i dörröppningen. Han log mot mig och stängde dörren bakom sig.

”It’s fine, Julia. It’s just me”

Jag suckade av lättnad. Hjärtat bankade fortfarande fort och adrenalinet var halvt på väg.

Liam gick fram till mig där jag stod vid diskbänken, och kom så nära att jag var tvungen att backa tills jag slog i bänken.

Han synade mitt ansikte, strök en rufsig hårslinga ur mitt ansikte. Jag såg blygt ner på mina fötter, men Liam placerade sitt pekfinger under min haka och tvingade upp mitt ansikte så att mina ögon mötte hans. Jag visste inte hur många gånger jag sett in i de där vackra ögonen och smält varje gång.

”You’re beautiful” viskade han och den varma andedräkten slog emot mig. Han släppte inte mina ögon med blicken.

Jag log, rodnade, men kom inte på något smart att säga. Liam log ett snett leende tillbaka, innan hans ansikte närmade sig mitt. Den här gången tänkte jag inte förlora något. Jag mötte snabbt hans varma läppar, som genast pressades mot mina med en längtan jag aldrig känt förut. Mina händer flög upp till hans nacke, och jag stod på tå. Liams händer hamnade på min rygg, innan de långsamt gled ner till mina höfter. Jag rös i beröringen, och kände hur hans varma tunga mötte min. Hans grepp om mina höfter hårdnade, och i en snabb rörelse lyfte han upp mig på köksbänken och ställde sig mellan mina ben, utan att avsluta kyssen. Han kysste mig med iver, lät händerna vandra längst mina höfter och mina lår.

Jag visste att någon snart skulle komma in och fråga vad vill höll på med, så jag tvingade mig själv att avsluta kyssen trots att jag inte alls ville.

”They will wonder what we’re doing” viskade jag anfått och Liam frustade till och log snett mot mig.

”I don’t care”

Han kysste mig snabbt igen, lät läpparna vandra ner på halsen och sedan upp igen. Jag ryste, hela kroppen fick gåshud.

”Liam, we should go back…” sa jag tvekande, ville att han skulle protestera, men istället nickade han.

”You’re right”

Han backade undan ett steg, så att jag kunde hoppa ner från bänken. Han flinade mot mig.

”What?” frågade jag och höjde på ögonbrynet. Hade jag något på kinden…?

”You may wanna cover that up first” sa Liam bara innan han vände sig om och gick ut genom köksdörren. Jag såg frågande efter honom, innan jag plockade upp en sked ur en låda och speglade mig själv. Nej, inget på kinden… Jag synade mig själv, innan jag stönade. På halsen var ett stort, blodrött sugmärke efter honom.

___________

 

Vad tyckte ni om det där? ;)

 

Lovelovelove xx

Jag och Lina gick långsamt in i vardagsrummet, men kunde inte låta bli att skratta när vi fick syn på se glada killarna. Louis och Harry hade på sig varsin One Piece, Louis var grå och Harrys var beigeaktig.

”I know, we look like huge babies, but… We think this is god damn cool” flinade Louis och blinkade emot oss och Harry nickade instämmande. Niall garvade lite, och satte sig framför teven för att sätta i en av DVD-skivorna.

Liam satt i en av de svarta fåtöljerna och log mot mig. Han var så snygg, trots att han hade på sig gråa mjukisbyxor och en ganska tight, vit T-shirt. Jag log tillbaka, eller försökte, men förmodligen gjorde jag någon halvskum grimas som inte var speciellt charmig. Jag var bara så nervös för skräckfilmer.

”You guys look gorgeous tonight” sa Harry menande, men tittade bara på Lina när han sa det. Lina sken upp, rodnade en aning innan hon gick och satte sig bredvid Harry, tätt intill.

Harry hade ju såklart rätt, Lina såg riktigt snygg ut i sin bruna, halvlånga klänning med silvriga smycken till. Jag sneglade ner på mina egna tråkiga kläder. Gult linne och ljusa jeansshorts. Inte mycket att jubla för.

”I totally agree with you Harry” instämde Liam plötsligt, och såg på mig och log. Jag kände mig plötsligt inte som en potatis längre, utan jag flinade stolt och såg mig omkring. Platserna var upptagna, soffan var full för jag visste att Niall skulle sätta sig där.

Liam måste ha sett min förvirring om sittplatser, så han hoppade ner på golvet och lutade sig mot fåtöljen, innan han klappade med handen bredvid sig. Jag gick lydigt och satte mig bredvid, och log lite generat.

”We should lay tons of pillows on the floor and sit there instead!” utropade Niall som matat in en skiva I DVD:n. Jag fruktade min död.

Gänget i soffan nickade, och rusade in i sovrummen efter kuddar. Jag och Liam satt tysta kvar, nära varandra. Jag kunde känna hans lår emot mitt, hur värmen spred sig upp i min kropp. Hans ena hand strök mig längst nedre delen av ryggen, innan den lade sig bekvämt på min höft. Jag rös till av välbehag, och Liam såg frågande på mig. Jag besvarade blicken med ett litet leende. Han log tillbaka, blottade nästan alla tänder, och såg mig djupt in i ögonen. Han kunde se igenom mig, han kunde se precis vad jag tänkte och kände just då. Jag rodnade. Jag hoppas han inte tränger sig in i min hjärna just nu, tänkte jag och rodnade.

Liams lade plötsligt sin högra hand på min kind, och lät tummen smeka mina kindben. Jag kunde inte låta bli, utan blundade av den sköna smekningen. Hans hand var så lätt, varm och mjuk. Han lät fingrarna vandra ner mot min käke, ner för min hals, innan han lade handen i min nacke. Hans ansikte närmade sig mitt, och jag lutade mig fram. Läpparna möttes i en lätt beröring som knappt märktes, det var som att det kittlade till i läppen, men för mig var det som en blixt igenom kroppen.

”Guys, come on, we haven’t even started…” klagade Louis när han och resten av gänget kom tillbaka med ett tiotal kuddar.

Liam och jag lutade oss tillbaka snabbt, rodnade och sneglade på varandra. Värmen från hans läppar dröjde sig kvar på mina.

Lina flinade och blinkade mot mig, innan hon hjälpte Niall med att sprida ut kuddarna på golvet.

___________

 

Kanske blir lite mer "sexy" moments, eller vad säger ni om det? Skulle ni gilla det? ;)

KOMMENTERA! xx