”Why not?” Louis sken upp och började räkna på fingrarna.

”We can watch horror movies, eat sweets, chill, cook pasta…”

Jag tvekade. Jag visste inte om min mamma skulle tillåta att jag sov hos fem killar jag känt i ett dygn. Lina kunde redan, det var solklart. Hennes mamma är aldrig hemma, hon är alltid på jobbet och hennes pappa dog när hon var några månader gammal i ett krig i Dubai. Hon är ofta ensam, vilket gör att jag och hon alltid sover hemma hos henne om vi ska sova hos någon.

”But I don’t know if my mum would like that…” började jag men Lina avbröt mig snabbt.

”Of course she will, because she’ll think that you’re sleeping at my house!” sa hon och log genialiskt och Harry sken upp.

“Yes, exactly!”

Jag rynkade på pannan. Jag ville ju verkligen sova hos dem, de var väldigt roliga och på det sättet övertygande. Dessutom, Liams hand som fortfarande låg på mitt lår gjorde det hela ännu mer övertygande. Jag ville verkligen.

”But I have no clothes…” sa jag och suckade. Jag behövde ju pyjamas och kläder till imorgon.

”You can borrow some of mine! We can go to my house after this and get some clothes”

Lina höjde på ett ögonbryn, och jag förstod att hon trodde att jag försökte säga att jag inte ville sova hos dem.

”You’re right… Okay, let’s do it!” jag log och killarna log tillbaka, till och med Zayn som hade tagit av sig hörlurarna för ett ögonblick.

Sedan kom jag på en grej som Louis hade räknat upp.

”One thing… No horror movies, please. I’m so scared of those movies…” erkände jag och rodnade. Louis garvade åt mig, och Niall stämde in.

”There’s nothing to be scared of, it’s all fake” flinade Niall och Liam nickade bakom mig.

“I know, but still, it scares me. I hate horror movies” suckade jag.

Niall och Louis protesterade, de skulle prompt se sina skräckfilmer och började prata om vilka som var de läskigaste och bästa.

Plötsligt kom Paul in i rummet.

”Boys, it’s time. Go out there, and have fun” sa han och jag reste mig automatiskt från Liams knä. Killarna ställde sig upp, rättade till kläderna och började gå ut. Liam log mot mig, innan han försvann runt hörnet där dörren mot signeringen fanns.

”Ni tjejer är de lyckligaste någonsin, ni måste vara det” suckade Diana och kastade sig ner i soffan, utmattat. ”Ni är de enda svenska tjejerna som kommit så nära dem, någonsin. Ingen har fått en kyss, ingen har fått sitta i någons knä… bara ni”

Jag och Lina flinade mot varandra. Jo, visst var vi lyckligt lottade.

Men jag var trots det orolig för kvällen, hur allt skulle bli. Mörker, skräckfilm och Liam.

Åh hjälp.

________

KOMMENTERA! :) x