Efter lite slit satt tillslut alla på golvet och väntade på att filmen skulle börja. Det luktade popcorn i hela lägenheten, eftersom Louis och Zayn fått för sig att poppa tre påsar popcorn, så nu satt de där med fyra skålar som vi skulle äta upp.

Jag och Liam hade fortfarande inte flyttat på oss, utan vi satt kvar vid fåtöljen. Lina satt emellan Niall och Harry, och bredvid Harry satt Zayn och Louis satt bredvid Niall. Man blev nästan lite full i skratt där Lina satt mitt emellan alla killarna.

Niall flinade mot mig.

”Ready?” frågade han och blinkade, och jag skakade trotsigt på huvudet. Zayn räckte mig en kudde, som jag lade i knäet ifall det skulle bli för läskigt.

Liam lutade sig plötsligt närmare mig, viskade i mitt öra.

”It’s okay, I’m here. I’ll keep you safe, babe” viskade han och hans varma andedräkt kittlade min kind. Jag nickade försiktigt och han lutade sig tillbaka igen, lade en arm om mina axlar och jag kände mig redan säkrare.

Filmen gick igång, och det var ingen liten skräckfilm som Niall hade varit. Folk blev söndersågade med motorsågar, uppslitna med kedjor och mycket mer. Jag var tvungen att trycka kudden mot ansiktet flera gånger för att inte skrika, allt blod gjorde mig illamående. Liams arm låg tryggt kvar på mina axlar, kramade mig lite hårdare när jag blev rädd. Jag sneglade på Lina, som satt med händerna för ansiktet men kisade mellan fingrarna och kved.

”Fyfan… fyfan…”

Harry log lite, tog en av hennes händer och kramade den hårt. Hon satte hela andra handen för, kisade fortfarande mellan fingrarna.

Niall satt avslappnat med Louis och kommenterade hela filmen.

”LOOK! Oh my, that’s so fake. That can’t happen, that’s surreal” konstaterade de gång på gång under de läskigaste stunderna i filmen. Jag blängde på dem, de visste egentligen att det inte hjälpte ett dugg.

Tillslut var filmen klar, och eftertexterna rullade. Jag hade varit på gränsen till att gråta, men jag hade inte gjort det tack vare Liam, som gett mig ett leende och strykt min kind vid varje ögonblick jag hoppade till av rädsla.

”So, who’s up for another one?” frågade Harry glatt och klappade händerna som ett litet barn. Jag skakade på huvudet.

”I need a few second sto breathe”

Harry flinade mot mig och nickade, och jag reste mig upp och gick ut i köket för att ta ett glas vatten. Jag öppnade en av de vita luckorna, plockade fram ett glas och började hälla upp vatten. Liam hade verkligen varit underbar mot mig under den här filmen, skyddat mig och allt. Förstår inte hur Danielle kunde släppa honom… Och jag är förvånad hur Liam verkade komma över henne så fort, dessutom.

Jag drack några klunkar av det friska vattnet, innan jag insåg att jag inte skulle få i mig hela, så jag hällde i resten i diskhon. Plötsligt började jag fantisera om mördaren i filmen. Tänk om han skulle dyka upp här, nu. Med en kniv. Hjärtat började banka i min bröstkorg, och jag andades lugnt, försökte lägga band på den stigande paniken.

”You okay?”

Jag skrek till och vände mig förskräckt om, blev riktigt rädd av Liam som plötsligt stod i dörröppningen. Han log mot mig och stängde dörren bakom sig.

”It’s fine, Julia. It’s just me”

Jag suckade av lättnad. Hjärtat bankade fortfarande fort och adrenalinet var halvt på väg.

Liam gick fram till mig där jag stod vid diskbänken, och kom så nära att jag var tvungen att backa tills jag slog i bänken.

Han synade mitt ansikte, strök en rufsig hårslinga ur mitt ansikte. Jag såg blygt ner på mina fötter, men Liam placerade sitt pekfinger under min haka och tvingade upp mitt ansikte så att mina ögon mötte hans. Jag visste inte hur många gånger jag sett in i de där vackra ögonen och smält varje gång.

”You’re beautiful” viskade han och den varma andedräkten slog emot mig. Han släppte inte mina ögon med blicken.

Jag log, rodnade, men kom inte på något smart att säga. Liam log ett snett leende tillbaka, innan hans ansikte närmade sig mitt. Den här gången tänkte jag inte förlora något. Jag mötte snabbt hans varma läppar, som genast pressades mot mina med en längtan jag aldrig känt förut. Mina händer flög upp till hans nacke, och jag stod på tå. Liams händer hamnade på min rygg, innan de långsamt gled ner till mina höfter. Jag rös i beröringen, och kände hur hans varma tunga mötte min. Hans grepp om mina höfter hårdnade, och i en snabb rörelse lyfte han upp mig på köksbänken och ställde sig mellan mina ben, utan att avsluta kyssen. Han kysste mig med iver, lät händerna vandra längst mina höfter och mina lår.

Jag visste att någon snart skulle komma in och fråga vad vill höll på med, så jag tvingade mig själv att avsluta kyssen trots att jag inte alls ville.

”They will wonder what we’re doing” viskade jag anfått och Liam frustade till och log snett mot mig.

”I don’t care”

Han kysste mig snabbt igen, lät läpparna vandra ner på halsen och sedan upp igen. Jag ryste, hela kroppen fick gåshud.

”Liam, we should go back…” sa jag tvekande, ville att han skulle protestera, men istället nickade han.

”You’re right”

Han backade undan ett steg, så att jag kunde hoppa ner från bänken. Han flinade mot mig.

”What?” frågade jag och höjde på ögonbrynet. Hade jag något på kinden…?

”You may wanna cover that up first” sa Liam bara innan han vände sig om och gick ut genom köksdörren. Jag såg frågande efter honom, innan jag plockade upp en sked ur en låda och speglade mig själv. Nej, inget på kinden… Jag synade mig själv, innan jag stönade. På halsen var ett stort, blodrött sugmärke efter honom.

___________

Vad tyckte ni om det där? ;)

Lovelovelove xx