Efter ungefär tio minuter stod jag där med det ljusblå nattlinnet i spets och försökte desperat dra ner det över knäna.

”Skärp dig” klagade Lina och klängde på sig de grå mjukisbyxorna över. Jag suckade och slog ut med armarna.

”Fattar du hur konstigt det här känns?”

Lina höll fast min blick i sin, innan hon öppnade munnen.

”Varför är det konstigt? Du gillar honom, han gillar dig. Det är inget konstigt med det!”

”Nej, men det är olagligt att… ja… Han är arton, Lina!”

”Jag sa aldrig att du skulle ligga med honom” svarade Lina enkelt och höjde pekfingret mot mig med ett belåtet leende på läpparna. Jag stönade, började dra på mig mysbyxorna och linnet över det andra, innan jag vände mig mot spegeln.

Jag gapade mot mig spegelbild. Håret såg ut som ett skatbo, mascaran hade runnit av vattnet som Liam hällt på mig och sugmärket var stort och flammande rött, men även lila.

Jag vände mig mot Lina, pekade menande på mitt skatbo till hår och hon skrattade.

”Jag ville inte säga något” skrattade hon och plockade upp en hårborste ur sin väska och började borsta mitt hår medans jag stod med sminkborttagningen och tvättade bort allt, för att sedan kleta på nytt smink.

Efter ytterligare 20 minuter, när håret var vanligt, sminket på plats, pyjamasarna på, tänderna borstade, så gick vi ut till killarna igen. De log när de såg oss, men den enda som inte var där var Harry. Lina gick iväg för att leta efter honom medans jag slog mig ner i soffan bredvid Niall. Han var svettig efter allt springande, men man såg också hur trött han var. Ögonen var halvt slutna, hans mun lite öppen och han andades långsamt. Hade han inte haft ögonen lite öppna, hade jag trott att han sov.

Jag sneglade på Liam, som låg och zappade på teven efter något vettigt att titta på, men det var svårt att hitta något klockan ett på natten i Sverige.

En högljudd snarkning hördes bakom mig, och jag vände mig förvånat om. I hörnet av rummet satt Zayn, med knäna uppdragna till hakan och pannan på knäna och sov. Lutad mot hans axel satt Louis, även han sov. Jag log lite åt dem, kände hur sömnen började smyga sig på mig. Niall snarkade lätt och lutade sig mot mig, och jag strök håret ur hans panna. Vilket mjukt hår han hade, egentligen. Som en liten bebis. Och har var ju nästan som en, alltid hungrig och glad.

”Julia…”

Jag vände blicken mot Liam, som plötsligt sagt mitt namn och nu såg han på mig med de stora, bruna, trötta ögonen.

”Should we go to bed?” frågade han och jag kände hur det sög till i magen. Aldrig att han skulle få se mig i dessa kläder jag hade under… men jag hade ju inget annat.

Men ändå nickade jag, ställde mig försiktigt upp för att inte väcka Niall, och följde efter Liam in i hans sovrum. Varken Lina eller Harry såg vi på vägen, de hade förmodligen gått och lagt sig redan.

”Uhm, do you wanna sleep in your own bed or would you like to share mine?” frågade Liam nervöst och kliade sig i nacken. Jag rodnade, och ryckte på axlarna.

“It’s better if I, uhm, sleep in your bed. Because then you don’t have to get a bed and stuff…”

Liam nickade instämmande och gick fram till sängen, tog tag i överkastet och drog av det från sängen. Täcket var blått med vita ränder på.

Liam ställde sig vid sängkanten, och drog av sig tröjan. Den solbrände, muskulösa ryggen visades och jag kunde inte låta bli att titta när han stod vänd bort ifrån mig. Han var så… perfekt, på alla sätt och vis. Han började dra av sig byxorna också, och visade upp ett par svarta, löst sittande shorts som han uppenbarligen hade som kallsonger. De såg mer ut som badbyxor.

Liam vände sig plötsligt mot mig, såg på mig, och jag synade hans välbyggda kropp uppifrån och ner.

”Come on” sa han och jag slet blicken från hans magmuskler och insåg att jag också skulle klä av mig.

Jag såg mig nervöst omkring, vilket Liam måste ha märkt.

”Fine. I’ll turn around”

Han vände sig flinandes om, så att han återigen stod med ryggen mot mig. Jag tog snabbt av mig byxorna, sedan linnet, och lät dem ligga i en hög på golvet. Jag såg ner på mig själv, rättade till det lilla nattlinnet och strök luggen ur pannan på mig.

”Hey, by the way…”

Liam vände sig helt utan förvarning om för att säga någonting, utan att tänka sig för, och avbröt sig direkt när han fick syn på mig. Hans mun var halvöppen, ögonen for upp och ner längst min kropp, studerade spetsnattlinnet.

Han såg mig sedan i ögonen, såg hur min nervositet spred sig i hela kroppen, innan han log ett varmt leende och gick fram mot mig. Han lade sina varma händer på mina höfter och drog mig emot sig, innan han lätt kysste mina läppar.

”Julia, you’re only 14…” viskade han och jag nickade med pannan mot hans näsa.

”But I can’t help the fact that I’m falling in love with you”

Hans fortsättning fick mitt hjärta att hoppa over ett slag. Han var kär i mig, en fjortonårig vanlig tjej från Sverige. Hur stor är chansen?

”I love you” slank det ur mig, innan jag ens hann tänka och Liam drog ett djupt andetag.

Attans.

_________

Ohlalaaaaaa ;)