Ungefär en halvtimme senare satt vi varma i soffan och var helt slutkörda efter kuddkriget. Jag satt ännu en gång bredvid Liam i den stora soffan, och Lina satt bredvid mig och bredvid henne satt Harry. Jag kunde se på hennes ansikte att hon inte skulle byta det mot något i världen.

”So, how come you guys met?” frågade Lina och såg på var och en av oss. Jag flinade och förklarade att Liam gjort att jag missat bussen, att jag sedan fått en ny mobil, umgåtts med honom i två timmar, blivit utbjuden och så. Linas ögon blev bara större och större ju mer jag berättade. När jag tillslut var färdigt, suckade Lina och lutade sig bakåt.

”You are so lucky!” klagade hon och kastade huvudet bakåt.

”But you are with us now?” sa Niall försiktigt och Lina nickade lyckligt. Jag tittade på Harry för ett ögonblick, såg hur han inte kunde slita ögonen från Lina. Han hade ett urgulligt men samtidigt fånigt leende på läpparna, och han stirrade på hennes läppar medans hon pratade. Plötsligt lyfte han en hand, och började leka med det långa morotsfärgade håret. Lina tystnade, och såg förvånat ner på Harrys händer som snurrade håret runt fingrarna.

”Your hair is amazing…” mumlade han förundrat och studerade håret. Lina fnissade nervöst och fick en rosa charmig färg på sina bleka, fräkniga kinder.

”Oh, thank you...”

”Is that your natural colour?” frågade Zayn och Lina nickade. Killarna såg förvånat på henne, och alla började studera hennes hår.

Plötsligt kände jag en arm runt min midja, och jag vände på huvudet och möttes av Liams glittriga, bruna ögon. Han log mot mig, på ett sätt som han inte riktigt hade gjort förut. Jag log frågande tillbaka, och han drog mig närmre sig. Värmen från hans kropp spred sig som eld och metall i min kropp. Jag kände hur jag rodnade, och drog ner lite av mig hår som ett skynke för ansiktet. Jag ville inte att han skulle se hur röd jag var.

Liam skrattade till, så tyst att de andra inte hörde, innan han tog sitt pekfinger och placerade håret bakom örat istället.

Jag såg på honom, tänkte inte på hur röd jag var i ansiktet fortfarande. Han var vacker, det måste jag erkänna. Riktigt, jävla vacker var han.

Han blinkade mot mig och jag fnittrade till som en liten skolflicka lite för högt, innan jag slog handen för munnen och Louis började gapskratta.

”Julia, what kind of laugh was that?!” skrattade han och Niall stämde in.

Jag kände Linas blick, hon visste precis vad det var för skratt. Det var mitt jag-vet-inte-varför-jag-skrattar-men-du-är-gullig-skratt.

Jag log smått, och lutade mig bakåt, hade helt glömt bort att Liam var där, och lade mig med huvudet på hans bröstkorg. Jag ville inte sätta mig upp igen, det skulle bara bli pinsamt, så jag låtsades som om det var med flit.

Inte för att jag inte gillade det, men…

Nej. Nej, Julia. Skärp dig.

___________

Kort del ikväll, men jag har asmycket läxor just nu så nästa del kommer inte förens på fredag!

Ledsen för det tjejer!

Puss xx