Lina hade blivit mycket bekväm i situationen med killarna, konstigt nog. Istället för att vara världens fangirl, satt hon nu mycket avslappnad på mattan och skrattade åt något Louis sa. Det verkade nästan som om hon känt dem i större delen av sitt liv. Jag såg på de andra killarna. Harry halvlåg nu ner i soffan efter att Lina lämnat sin plats, Niall satt i fåtöljen och sov, Louis satt i en röd sittsäck som stod ganska malplacerad mitt på golvet, och Zayn låg på soffans ryggstöd. Liam satt i soffans högra hörn och lutade sig bakåt, och jag satt framför honom. Han hade fortfarande inte flyttat på sin arm, utan hade fortfarande ett stadigt grepp om min höft, trots att det säkert gått en timme. Jag hatade att behöva erkänna att jag gillade det. Nej, jag gillade det inte, jag älskade det.

”Guys, we should do something” sa Zayn plötsligt och jag vände på huvudet. Han hade på något sätt fått tag i en limegrön tennisboll, som han nu låg och kastade ovanför sig i brist på annat att göra. Lina nickade bestämt och Niall snarkade till där han halvlåg.

”I know one thing we can do” inflikade Louis och nickade flinande mot Niall. Harry flög glatt upp från soffan, gick fram till Louis och viskade något i hans öra. Louis ögon blev större under tiden som Harry viskade, och han flinade glatt. De smög ut i köket, och kom tillbaka någon minut senare med sprutgrädde. De smög sig fram till Niall, som sov så sött med en halvöppen mun. De såg flinande på varandra ett ögonblick, och jag kunde se hur Lina höll för munnen och försökte dölja ett högt skratt. Då tog de av locket på grädden, satte änden i Nialls mun och tryckte hårt på knappen. Hans mun fylldes av grädde på bara någon sekund, och han satte sig snabbt upp och började hosta. Grädde flög runt i rummet, Lina fick i håret och på sin blåa topp, och Harry fick på sina jeans och sin t-shirt. Niall frustade till och började skratta emellan hostattackerna.

”Oh I’m so sorry!” sa han när han fick syn på Lina som hade vita fläckar i håret och på kläderna.

”Don’t worry, it wasn’t your fault!” sa Lina och såg menande på Harry som flinade oskyldigt.

”You can’t wear those clothes! Come here, you can borrow some of mine!” sa Harry och jag höjde frågande på ögonbrynen. Värst vad han blev en gentleman!

Lina såg även hon förvånat på Harry, innan hon såg på mig med stora ögon som om hon frågade om han var allvarlig, och om hon fick för mig. Jag nickade menande åt henne att gå iväg, och hon ställde sig lydigt upp och följde efter Harry mot hans sovrum.

”I need to change too…” klagade Niall och slog till Louis på överarmen. Louis skrattade åt honom, innan Niall torkade sig runt munnen och kletade av på Louis tröja. Louis stirrade på honom, och sedan ner på sin tröja igen.

”Niall, what are you doing?! Now I need to change too!”

Niall skrattade hånfullt och började springa mot sovrummet för att byta om, med Louis efter sig som jagade honom. Zayn suckade och ställde sig upp från ryggstödet där han legat, och började själv lunka iväg mot sitt eget sovrum, utan att säga ett ord, och plötsligt var det bara jag och Liam kvar i vardagsrummet.

Jag vände mig försiktigt mot honom, och överrumplades över hur nära hans ansikte plötsligt var mitt. Jag rodnade, men brydde mig inte om att vända bort ansiktet den här gången. Det var som om han kunde se rakt igenom mig med de där underbara ögonen. Hans varma andeträckt kittlade min näsa och kind och han gav mig ett litet leende.

Jag log smått tillbaka, och han började luta sig närmre mig. Han placerade sin hand i min korsrygg, innan han lyfte den andra handen och satte ett finger under min haka och på så sätt tvingade upp mitt ansikte mot hans.

Liam lutade sig framåt ännu mer, jag kunde till och med känna värmen från hans ansikte, när plötsligt Louis kom in i rummet.

”AH OH MY GOD, LIAM, WHAT THE HELL?!” vrålade han och Liam och jag flög upp ur soffan på samma gång och vände oss på Louis.

Han stirrade mellan oss och skakade flinande på huvudet.

”I was just joking. I was going to tell you that Lina and Harry went to get some food. Niall’s hungry again” suckade han och jag blev förvånad över att jag inte ens hört att de hade gått. Eller att de inte hade sett oss heller för den delen.

Liam nickade generat och flinade, innan Louis vände på klacken och viftade med handen över axeln.

”Keep doing what you were doing, I won’t disturb you”

Jag sneglade på Liam som sneglade på mig, och det blev en väldigt pinsam tystnad.

____________

Ledsen för sen uppdatering, har haft annat för mig :)

Puss!