Frågorna och konsekvenserna flöt på, men roligast var det när vi tvingade Louis att ge Zayn ett sugmärke och Zayn protesterade för fullt. Tillslut hade vi fått tvinga ner Zayn på golvet för att Louis skulle kunna ge honom sugmärket på halsen, som hade blivit stort och illrött.

”Damn you, Tomo. This will take weeks to get off!” klagade Zayn och gned sig om halsen. Louis skrattade skadeglatt åt honom.

Plötligt öppnade Lina munnen.

“Aren’t you guys supposed to be somewhere? Like, a signing or something?”

Hon höjde på sitt vänstra ögonbryn och såg på killarna. Liam släppte tillslut greppet om min midja och flög upp ur soffan.

”We’re supposed to be at a signing in 30 minutes!” vrålade han och rusade iväg mot sovrummet för att byta sina mjukisbyxor mot något finare. Det tog bara sekunder, innan alla killarna försvann ur rummet för att byta om.

”Det gick fort” påpekade Lina förvånat. ”Jag var helt hundra på att killar var långsamma!”

Jag ryckte flinande på axlarna, en lång och bred man plötsligt klev in i vardagsrummet. Han var klädd i kostym, hörsnäcka och såg väldigt… farlig ut.

”What are you girls doing here?” frågade han allvarligt med en mörk röst. Honom skulle man inte vilja möta i en tom gränd.

”Uhm, we got invited…” sa jag tyst och rodnade.

”Right, that’s what all the girls says” skrattade han utan humor och började gå fram mot oss. Jag förstod genast att det var deras livvakt.

”Hey, it’s fine, it’s fine!”

Niall kom utspringande med en röd tröja halvt dragen över huvudet och ställde sig framför vakten. ”They’re with us” sa han och drog ner tröjan över den blottade magen.

Vakten fnös till.

”Fine. You guys remember that you’ve got a signing in like 20 minutes?”

Niall nickade lite grann. “Uhm, we kinda forgot… But we will hurry!”

Lina och jag sneglade på varandra, visste inte om vi kunde slappna av eller inte. Vakten

Stirrade fortfarande lite föraktfullt på oss, även fast Niall sagt att det var okej.

Det tog inte lång tid innan resten av killarna blev klara, och började packa lite saker i en gemenskam väska. Jag och Lina stod helt bortkomna mitt i vardagsrummet och jag visste inte vad vi skulle göra. Skulle vi åka med dem? Ska vi gå hem? Ska vi lämna dem ifred..?

”Uhm, if you’d like, you can come with us” sa Liam och log, precis som om han just läst mina tankar. Jag såg på Lina, som sken upp och nickade ivrigt. Hennes ögon var fästa på Harry och hans ögon på henne. De två passade inte alls varandra till utseendet, men till sättet att vara så var de perfekta för varandra. Som handen i handsken.

”Yeah, that would be fun” svarade jag och log tillbaka. Liams djupa ögon glittrade av lycka mot mig och kinderna rynkades en aning runt hans leende läppar. Så. Söt. Jag rodnade lite, och såg ner på mina fötter.

”Come on, you flirty boy. We’re late!” klagade Louis och petade Liam på axeln. Liam nickade och gick ut i hallen för att ta på sig sina skor, innan vi alla gick ut ur hotellrummet. Jag blev nervös direkt. Hur skulle fansen utanför ta det? Att två helt vanliga tjejer som gick med killarna, två svenska tjejer dessutom. Lina verkade vara helt okej med hur hon skulle uppföra sig, men jag hade panik. Vad skulle jag säga? Tänk om de blev sura på mig?

Vi gick in i hissen och dörrarna stängdes. Hissen började röra sig neråt långsamt, och plötsligt stod Liam bredvid mig. Han såg på mig, verkade kunna se rakt igenom min själ. Jag kände mig väldigt blottad, och förstod att han såg att jag var nervös. Han fattade snabbt tag i min hand, flätade ihop våra fingrar och kramade den hårt. Helt ärligt, så kände jag hur fjärilarna i magen fick ett tuppryck, innan de dog och föll ihop i botten av min mage.

Liam log stöttande mot mig och jag kände mig direkt bättre till mods, och log tillbaka. Sedan sneglade jag på Lina, som glatt stod och pratade med Harry.

Hur sjutton kunde hon vara så lugn?!

____

Mer imorgon! :) x