”S-sorry, I thought I said that… Or atleast made that clear…” började Liam och jag visste inte om jag skulle gråta, skratta eller någonting.

Jag hade känslor för honom. Det var inget jag tvivlade på. Men hur var det, kände jag honom tillräckligt för att kunna dejta honom? Han är ju från England, hur sjutton ska det ändå funka?

”Julia?”

Liam såg oroligt på mig med de tindrande ögonen. Jag drog ett djupt andetag för att svara, när chauffören plötsligt bromsade in.

”We’re here” hojtade han och Liam öppnade automatiskt bildörren, slängde en uräktande blick till mig och gick ut ur bilen. Jag gick efter honom, och möttes av hundratals tjejer som skrek i falsett. Jag kisade i det starka solljuset. Det var sen eftermiddag, men solen sken starkt på den blå himmelen.

Liam gick genom en gång som de byggt upp mot ingången till ett stort, grått gammalt hus. Fansen skrek efter honom, kastade sig mot honom. En tjej trycktes mot staketet, hennes mage var intryckt i den hårda metallen och jag kunde se hur hon blev blek i ansiktet. Hennes ögon fladdrade omkring.

”Liam!” vrålade jag och han vände sig i dörröppningen och såg förvånat på mig. Jag pekade på tjejen, och han tvärvände och rusade mot henne. Hon såg förundrande på honom ett ögonblick, medans han lugnt men snabbt tog tag runt hennes rygg och lyfte henne över staketet. Vakterna bakom honom lade händer på hans axlar för att försöka få honom att backa och lyfta ner fanet, men han vände irriterat på huvudet och väste något ohörbart mot dem. Vakterna backade undan, och Liam satte ner tjejen. De andra fansens armar var överallt, försökte röra honom.

Tjejen som Liam nu satt ner på marken, stod på stadiga ben och såg sig omkring. Hon var rädd. Hon såg på mig med en hjälplös blick, och jag gick fram mot henne, lade armen runt hennes axlar och stöttade henne med in i den gråa stenbyggnaden. Hennes blonda hår hade blivit ganska tovigt, hennes mascara låg utkletat runt de ljusblå ögonen efter alla tårar, och kinderna var röda. Hon var fortfarande blek och kändes varm.

Jag stöttade henne in efter Liam som omtänksamt höll upp den bruna ekdörren för oss så vi kunde gå in. Bakom oss hörde vi hur den andra bilen stannade, men vi stängde dörren och skriken därute blev som kvävda. Man kunde bara höra lite av skriken, men det var inget man tänkte på. Det nästan ringde i öronen.

Jag stöttade tjejen fram till en mossgrön soffa som stod placerad mitt i rummet, där det förmodligen var tänkt att killarna skulle sitta och göra lite intervjuer senare. Hon såg sig förvirrat omkring, innan hennes blick fastnade på Liam som stod snett bakom mig.

”Oh my god” viskade hon och satte sina skakiga händer framför munnen. Hon verkade ha insett var hon befann sig.

Jag satte mig på huk nedanför henne, för att se att hon var okej. Hon var förmodligen några år äldre än mig, kanske 16 eller 17. Men ändå slet hon blicken från Liam och såg på mig med tårfyllda ögon.

”T-thank you s-so much…” snyftade hon och jag log mot henne.

”Ingen fara” svarade jag och hon lyfte förvånat på ögonbrynen.

”Är du svensk? Vi som stod därute var helt hundra procent säkra på att du var Liams flickvän, men eftersom han har Danielle så…”

Jag vred på huvudet när tjejen sa Danielles namn, och såg hur Liams ansikte förvreds i en obegriplig grimas. Han förstod inte svenska, men namn kunde han helt klart uppfatta.

”Jag… öh… Danielle och Liam är inte tillsammans längre” förklarade jag kort och hon såg chockad ut.

”Vad hände därute?” fortsatte jag istället och tjejen suckade.

”Borde jag förklara på engelska så att Liam förstår också?” hon pausade innan hon uttalade hans namn. Jag nickade och hon började prata.

”I was standing there, I’ve been outside this house for 5 hours now, and I had no water, and when you guys showed, all the girls started to run and push each other… I was telling them to stop, because the fence really hurt, but they didn’t… I thought I was going to faint but then you saw me”

Hon såg tacksamt på mig medans en tår rann ner för hennes kind. Jag såg i ögonvrån hur Liam tog några steg fram och satte sig på huk bredvid mig och lade handen på min axel.

”What’s your name, babe?” frågade Liam tjejen och hon såg förälskat på honom.

”Diana” viskade hon och Liam log mot henne.

”Diana. What do you say about staying with us for a few hours?”

Diana stirrade på Liam, som flinade mot henne. Hans leende var jättesött, och hans kinder rynkades av det stora leendet. Tänderna blänkte vitt och kunde nästan blända någon.

”Oh my god… Can I? Really? YES PLEASE!”

Hon slängde sig fram och gav Liam en stor kram. Han skrattade och kramade henne tillbaka.

Jag log. Han gjorde verkligen mycket för sina fans, likaså de andra.

________

Mer imorgon! :)

GLÖM INTE ATT SPRIDA OCH KOMMENTERA DENNA BLOGG! Puss xx