Det tog en liten stund till innan Diana var färdig inne på toan, hon behövde samla sig innan hon gick ut och träffade Niall.

Tillslut gick vi i alla fall ut till de andra, och killarna satt ner i den fula soffan och väntade på oss. Liam gav mitt ett brett leende när hans blick mötte min, och jag såg i ögonvrån hur Diana tog ett djupt andetag och Niall sken upp.

”Hey, are you okay babe?” frågade Niall och sträckte fram handen mot Diana. Diana gick tyst fram och tog hans hand och nickade nervöst. Hon kunde inte slappna av speciellt mycket, men det var bättre än förut. Jag tittade frågande på Liam. Hade han sagt till Niall att Diana ville flirta med honom, eller hade han inte sagt något? Eller var Niall bara med på noterna; han kanske ville bli flirtad med. Liam mötte min blick, flinade och klappade med händerna i sitt knä. Jag tvekade. Jag tyckte personligen att jag vägde några kilon för mycket, så tänk om jag skulle vara jättetung så att han inte orkade mig. Jag rodnade nästan av bara tanken och jag kände Liams frågande blick. Jag tryckte envist bort tanken i mitt huvud. Nej, det stämmer inte. Han vill ju faktiskt att jag ska sitta i hans knä.

Jag lunkade försiktigt bort till Liam och satte mig i hans knä. Han verkade inte göra några som helst tecken på att jag var tung, vilket gjorde mig lite förvånad.

Lina stod kvar på golvet och såg på sitt armbandsur innan hon svor högt.

”Vad är det?” frågade jag förvånat och Lina suckade irriterat.

”Min danskurs börjar om tio minuter! Jag kommer aldrig att hinna!” klagade hon och Harry bröt in.

”What?”

”My dance lesson is starting in 10 minutes and I’ll miss it” upprepade sig Lina och Harry flinade åt henne innan han svarade.

”You can dance for me”

Louis och Niall brast ut i ett stort gapskratt och Lina stirrade med öppen mun på Harry. Som om hon inte väntat sig en sådan där kommentar från honom.

”You’re such a dirty minded boy” konstaterade Lina och suckade dramatiskt. Harry flinade nöjt och såg på Louis som skakade på huvudet och flinade tillbaka mot honom.

Zayn satt i hörnet av soffan och lyssnade på musik, verkade liksom vilja vara ifred. Jag sneglade på honom, och han såg snabbt på mig men lät blicken lika fort vandra ner till iPoden han höll i handen. Han ville verkligen inte prata, inte med någon av oss. Det märktes väldigt tydligt.

”So, Diana… How old are you?” frågade Niall och Diana slog sig ner på golvet framför soffan.

”I’m 16” svarade hon glatt och log mot Niall som var snabb på att besvara leendet. När de satt så nära varandra, passade de så bra ihop. De var verkligen urgulliga tillsammans!

”So do…” började Niall fråga men Louis avbröt honom.

”Do you have a boyfriend?” frågade han snabbt och flinade mot Niall, som smällde in en armbåge i hans midja. Louis skrattade förtjust och Niall suckade irriterat.

Diana skrattade till innan hon skakade på huvudet och Harry slog till Niall på huvudet.

”GET IN!”

Niall stirrade med en blick som verkade betyda tyst-eller-jag-dödar-dig mot Harry, men han brydde sig inte utan flinade belåtet.

Jag skrattade åt dem och kände hur Liams hand smög sig upp på mitt lår, och värmen från handen tog sig snabbt igenom klänningen som jag fortfarande hade på mig.

”Lina, vad är klockan?” frågade jag plötsligt och vände huvudet på Lina som nu satt på soffans armstöd. Hon kikade på armbandsuret.

”Klockan är snart 6, vadå då?”

Harry och Louis frustade till och Lina suckade.

”Guys, for real…”

Jag nickade fundersamt. Dagen hade verkligen sniglat sig förbi men ändå gått väldigt fort… Och det var någonting som jag läste i tidningen imorse som jag skulle komma ihåg men jag vet inte vad det var…

”Oh damn it!” skrek jag plötsligt och kände hur Liams ben under mig hoppade till av förvåning.

”Julia…?” Niall såg frågande på mig.

”The bus” klagade jag och slog mig själv i huvudet. ”I can’t get home later because there’s no bus… they stopped all the traffic in my area at 4 pm…”

“You can stay at my house?” sa Lina och log och jag log tacksamt mot henne, men Harry skakade bestämt på huvudet.

”You guys are staying with us”

“What?!”

Lina och jag såg på varandra, och Diana såg mellan oss med ett avundsjukt men förvånat ansiktsuttryck. Sova hemma hos dem? Själva?

__________

FORTSÄTTNING FÖLJER! ;) x

Plötsligt kom resten av bandet plus Lina, och när de öppnade dörren hörde man ännu en gång alla skrikande fans som gjort att man nästan blev hörselskadad.

Diana flög upp från soffan.

”OH MY GOD!” skrek hon och killarna stannade upp och stirrade på henne.

”Liam… Who’s this? And what is she doing here?” frågade Harry fundersamt och såg på Liam. Liam förklarade kortfattat och Harrys ansiktsuttryck mjuknade.

Diana hade dock börjat flippa ur.

”Oh my god, Niall, I LOVE YOU” pep hon och Niall flinade och rättade till sin lila OBEY – keps.

”I love you too babe” sa han och gick fram till henne och gav henne en kram. Dianas ögon glittrade.

”Niall är din favorit, va?” frågade Lina och gick fram och skakade hand med Diana. Hon nickade till svar.

”Skoja inte. Jag är så himla kär i honom… Åh”

Hennes ögon tårades ännu en gång och hon gav mig en stor kram.

”Tack, tack så mycket för det här”

Jag log, kände hur det växte i hjärtat. Jag blev så glad av att göra andra människor glada, speciellt sådant här. Jag kramade henne tillbaka hårt, och det kändes så rätt trots att jag inte kände henne. Vi tog ett steg tillbaka, flinade mot varandra. Niall stod bredvid Diana, och lade en stöttande arm runt hennes axlar. Hon såg drömmande på honom och man kunde tro att hon skulle kasta sig över honom vilken sekund som helst.

”So, are you staying? Because that would be fun!” sa Niall och log mot henne. Diana nickade och försökte lugnt le tillbaka, utan något bra resultat. Det blev mer en grimas, och med allt utkladdat smink såg det rätt lustigt ut.

Niall drog med tummen under hennes ögon, tog bort det värsta av den svarta mascarageggan.

”I should go and re-do my make-up” mumlade Diana nervöst medans hon bet sig i läppen, och Niall skakade envist på huvudet. Jag och Lina såg förvirrat på varandra en sekund, innan vi vände blickarna tillbaka på Niall.

”No make-up. You’re beautiful without make-up too”

Diana smälte, det såg man. Jag var helt säker på att hennes ben skulle ge vika, men hon dallrade bara till men föll inte. Hon fnissade nervöst och en rosaaktig färg spred sig över hennes ljusa kinder.

Plötsligt kände jag en varm hand på min korsrygg, och jag vände på huvudet. Liam stod bakom mig och såg rakt in i mina ögon med ett leende på läpparna. Jag log tillbaka mot honom och han gav mig en snabb kyss på hjässan. Jag kände värmen från hans läppar ända in i huvudet. Kan man få fjärilar i huvudet?

”Följer ni med till toan?” frågade Diana och vände sig mot mig och Lina. Vi nickade, och Liam tog bort sin hand och lät mig gå iväg med tjejerna till toan.

Det var ett stort badrum, onödigt stort och lyxigt med bubbelbad, dusch och bastu. Två handfat, spegelvägg, vitt kakel med röda figurer här och där.

Diana gick raka vägen fram till spegeln och suckade.

”Herregud, vad jag ser ut!”

Hon tog upp sin svarta handväska hon haft på armen hela tiden, och rotade fram en rosa sminkväska. I den hade hon sminkborttagning, som hon skonsamt tvättade ansiktet med. Jag ställde mig lutad mot väggen till vänster om Diana, medans Lina fällde ner locket på toastolen och satte sig ner. Det var en jobbig tystnad, men när Diana sköljt av det vita skummet i ansiktet och torkat sig, vände hon sig mot mig. Hon var verkligen jättesöt. Hennes blå ögon såg ännu större ut utan smink, och de svarta ögonfransarna som ramade in dem visade sig egentligen vara blonda. Några fräknar hade hon också lyckats gömma under några lager puder, men de hade nu kommit fram.

”Hur möttes du och Liam?” frågade hon och lade huvudet på sned. Jag såg hur Lina kikade fram bakom Diana, med en lika undrande blick. Hur kunde vi ha träffats och blivit så bra ihop?

”Öh…” började jag, kändes som en riktigt bra början. Toppen Julia, tänkte jag innan jag fortsatte:

”Han sprang in i mig, hade sönder min mobil, han sprang in i mig senare igen, gjorde att jag missade bussen, köpte en ny mobil till mig, umgicks med mig några timmar… Sedan flöt det bara på liksom…”

”Sedan blev ni kära?”

Diana suckade avundsjukt och jag rynkade pannan. Kära och kära… vi fattade tycke för varandra, kan man helt klart säga. Men kär? Jag tror inte jag kände honom tillräckligt väl för att säga att jag var helt kär i honom.

”Önskar att det där hände mig och Harry” suckade Lina och stöttade huvudet i handflatan.

”Men du fick kyssa honom!” påpekade jag och Diana vände sig gapande mot Lina.

”KYSSTE Harry dig?!”

Lina flinade och rodnade, men såg ändå väldigt stolt ut.

”Ja, det gjorde han. Han bjöd på en riktig hångelstund, faktiskt…”

Diana gjorde ifrån sig ett exhalterat pip och vände sig mot spegeln igen och plockade upp en hårborste för att kamma igenom det toviga blonda hårsvallet.

”Jag vill verkligen att Niall ska tycka om mig… men det finns så många andra tjejer i världen som är mycket snyggare, sötare än mig”

Diana såg olyckligt på sig själv i spegeln.

Snacka om att jag kände igen mig.

”Hörru, kolla på mig. Hej, jag är en vanlig svensk brud från ingenstans, men ändå fick jag träffa Liam och se vad som har hänt sedan dess! Jag har inget speciellt utseende, ser normal ut, nästan jobbigt normal, men ändå hände detta mig”

Jag log mot henne medans jag pratade, såg hur hoppet i hennes ögon växte.

”Du har rätt” svarade Diana och Lina flinade mot henne. ”Jag kan om jag vill” fortsatte hon och gjorde en high-five med Lina.

Jag plockade flinandes upp min iPhone ur fickan, tog fram Liams nummer och skickade ett sms till honom.

”Warning. Diana loves Niall and she’s going to flirt with him. Tell him that, so he won’t get a chock”

Messet skickades iväg med en pling och ett svar kom tillbaka lika fort igen.

”Good to know. I’ll tell him that, babe x”

Jag log fånigt mot mobilskärmen.

Babe.

______________________

Vad tycker ni ska hända? Förslag? :) x

”S-sorry, I thought I said that… Or atleast made that clear…” började Liam och jag visste inte om jag skulle gråta, skratta eller någonting.

Jag hade känslor för honom. Det var inget jag tvivlade på. Men hur var det, kände jag honom tillräckligt för att kunna dejta honom? Han är ju från England, hur sjutton ska det ändå funka?

”Julia?”

Liam såg oroligt på mig med de tindrande ögonen. Jag drog ett djupt andetag för att svara, när chauffören plötsligt bromsade in.

”We’re here” hojtade han och Liam öppnade automatiskt bildörren, slängde en uräktande blick till mig och gick ut ur bilen. Jag gick efter honom, och möttes av hundratals tjejer som skrek i falsett. Jag kisade i det starka solljuset. Det var sen eftermiddag, men solen sken starkt på den blå himmelen.

Liam gick genom en gång som de byggt upp mot ingången till ett stort, grått gammalt hus. Fansen skrek efter honom, kastade sig mot honom. En tjej trycktes mot staketet, hennes mage var intryckt i den hårda metallen och jag kunde se hur hon blev blek i ansiktet. Hennes ögon fladdrade omkring.

”Liam!” vrålade jag och han vände sig i dörröppningen och såg förvånat på mig. Jag pekade på tjejen, och han tvärvände och rusade mot henne. Hon såg förundrande på honom ett ögonblick, medans han lugnt men snabbt tog tag runt hennes rygg och lyfte henne över staketet. Vakterna bakom honom lade händer på hans axlar för att försöka få honom att backa och lyfta ner fanet, men han vände irriterat på huvudet och väste något ohörbart mot dem. Vakterna backade undan, och Liam satte ner tjejen. De andra fansens armar var överallt, försökte röra honom.

Tjejen som Liam nu satt ner på marken, stod på stadiga ben och såg sig omkring. Hon var rädd. Hon såg på mig med en hjälplös blick, och jag gick fram mot henne, lade armen runt hennes axlar och stöttade henne med in i den gråa stenbyggnaden. Hennes blonda hår hade blivit ganska tovigt, hennes mascara låg utkletat runt de ljusblå ögonen efter alla tårar, och kinderna var röda. Hon var fortfarande blek och kändes varm.

Jag stöttade henne in efter Liam som omtänksamt höll upp den bruna ekdörren för oss så vi kunde gå in. Bakom oss hörde vi hur den andra bilen stannade, men vi stängde dörren och skriken därute blev som kvävda. Man kunde bara höra lite av skriken, men det var inget man tänkte på. Det nästan ringde i öronen.

Jag stöttade tjejen fram till en mossgrön soffa som stod placerad mitt i rummet, där det förmodligen var tänkt att killarna skulle sitta och göra lite intervjuer senare. Hon såg sig förvirrat omkring, innan hennes blick fastnade på Liam som stod snett bakom mig.

”Oh my god” viskade hon och satte sina skakiga händer framför munnen. Hon verkade ha insett var hon befann sig.

Jag satte mig på huk nedanför henne, för att se att hon var okej. Hon var förmodligen några år äldre än mig, kanske 16 eller 17. Men ändå slet hon blicken från Liam och såg på mig med tårfyllda ögon.

”T-thank you s-so much…” snyftade hon och jag log mot henne.

”Ingen fara” svarade jag och hon lyfte förvånat på ögonbrynen.

”Är du svensk? Vi som stod därute var helt hundra procent säkra på att du var Liams flickvän, men eftersom han har Danielle så…”

Jag vred på huvudet när tjejen sa Danielles namn, och såg hur Liams ansikte förvreds i en obegriplig grimas. Han förstod inte svenska, men namn kunde han helt klart uppfatta.

”Jag… öh… Danielle och Liam är inte tillsammans längre” förklarade jag kort och hon såg chockad ut.

”Vad hände därute?” fortsatte jag istället och tjejen suckade.

”Borde jag förklara på engelska så att Liam förstår också?” hon pausade innan hon uttalade hans namn. Jag nickade och hon började prata.

”I was standing there, I’ve been outside this house for 5 hours now, and I had no water, and when you guys showed, all the girls started to run and push each other… I was telling them to stop, because the fence really hurt, but they didn’t… I thought I was going to faint but then you saw me”

Hon såg tacksamt på mig medans en tår rann ner för hennes kind. Jag såg i ögonvrån hur Liam tog några steg fram och satte sig på huk bredvid mig och lade handen på min axel.

”What’s your name, babe?” frågade Liam tjejen och hon såg förälskat på honom.

”Diana” viskade hon och Liam log mot henne.

”Diana. What do you say about staying with us for a few hours?”

Diana stirrade på Liam, som flinade mot henne. Hans leende var jättesött, och hans kinder rynkades av det stora leendet. Tänderna blänkte vitt och kunde nästan blända någon.

”Oh my god… Can I? Really? YES PLEASE!”

Hon slängde sig fram och gav Liam en stor kram. Han skrattade och kramade henne tillbaka.

Jag log. Han gjorde verkligen mycket för sina fans, likaså de andra.

________

Mer imorgon! :)

GLÖM INTE ATT SPRIDA OCH KOMMENTERA DENNA BLOGG! Puss xx

Hissdörrarna öppnades, och gälla skrik hördes i hela entrén. Ett femtiotal tjejer skrek deras namn, försökte desperat få en skymt av dem. Kamerablixtarna var överallt och jag kände mig illamående, förvirrad och malplacerad, men Liam släppte inte min hand utan höll den i ett stadigt grepp där jag gick bakom honom genom den skrikande folkmassan.

”Liam! Liam!” vrålade en tjej precis vid mitt öra. ”Is that your girlfriend?! What happened to Danielle?!” skrek hon vidare och jag vred bort huvudet, ville inte höra. Jag visste fortfarande hur mycket det smärtade Liam, även mig. Det hade gjort så ont att se honom så ledsen, och jag ville inte göra det igen. Det var hemskt.

Trycket från folkmassan ökade, och man blev kastad fram och tillbaka. Det var inte en speciellt trevlig upplevelse.

Efter cirka fem minuter, kom vi ut från hotellet och Liam började springa med mig efter sig. Vi rusade fram till en bil och han lät mig hoppa in före honom, men de andra kom inte utan Liam stängde snabbt dörren och chauffören började köra. Det var en riktigt flashig bil, med tonade rutor och svarta skinnsäten. Man såg inte heller föraren, då det var en svart skärm emellan.

”But what about the others?” frågade jag oroligt.

“They are in a car behind us” svarade Liam lugnt och log mot mig. Jag pustade ut.

”How can you guys deal with that everyday?” frågade jag och Liam ryckte på axlarna.

“It’s amazing, our fans are really dedicated”

Liam lade en hand på mitt knä och jag kände hur värmen spred sig i hela benet. Det var en riktigt skön känsla, dock.

”Julia, I need to tell you something” sa han plötsligt och såg rakt in i mina ögon med en allvarlig min. Jag lade automatiskt huvudet lite på snett men kunde inte slita blicken från hans ögon. Jag nickade, som ett tecken på att han skulle fortsätta prata.

”Do you think… that this will work?” frågade han nervöst och jag höjde frågande på ögonbrynen.

”This...?”

Jag förstod inte hur han menade, och jag såg hur han slet med att försöka kunna förklara det på ett någorlunda förståeligt sätt.

”We… Us. Like… I can feel it, Julia. We’ve got something, something special…”

Liam drog handen genom sitt hår och jag rodnade. Han menade alltså att vi hade något speciellt… På DET sättet… Jag visste inte. Ärligt talat, jag hade ingen aning om det kommer funka.

”If you mean our… like… relationship?” frågade jag och såg på hans hand, som fortfarande låg kvar på mitt knä. Han nickade och jag drog ett djupt andetag.

”I know, we don’t have a relationship like that right now, because I just told you that I want to date you, but…” började Liam men jag avbröt honom.

“D-date me?!”

Liam rodnade snabbt, en illröd färg spred sig över hans kinder. Herregud. Han ville dejta mig. Han ville…

Åh gud.

Vad sjutton skulle jag svara?!

____

Detta är ett tidsinställt inlägg då jag just nu är i Idre!

Kommer hem torsdag kväll, så vi får se när jag uppdaterar igen!

Puss på er, sluta inte läsa eller kommentera! :) xx

Frågorna och konsekvenserna flöt på, men roligast var det när vi tvingade Louis att ge Zayn ett sugmärke och Zayn protesterade för fullt. Tillslut hade vi fått tvinga ner Zayn på golvet för att Louis skulle kunna ge honom sugmärket på halsen, som hade blivit stort och illrött.

”Damn you, Tomo. This will take weeks to get off!” klagade Zayn och gned sig om halsen. Louis skrattade skadeglatt åt honom.

Plötligt öppnade Lina munnen.

“Aren’t you guys supposed to be somewhere? Like, a signing or something?”

Hon höjde på sitt vänstra ögonbryn och såg på killarna. Liam släppte tillslut greppet om min midja och flög upp ur soffan.

”We’re supposed to be at a signing in 30 minutes!” vrålade han och rusade iväg mot sovrummet för att byta sina mjukisbyxor mot något finare. Det tog bara sekunder, innan alla killarna försvann ur rummet för att byta om.

”Det gick fort” påpekade Lina förvånat. ”Jag var helt hundra på att killar var långsamma!”

Jag ryckte flinande på axlarna, en lång och bred man plötsligt klev in i vardagsrummet. Han var klädd i kostym, hörsnäcka och såg väldigt… farlig ut.

”What are you girls doing here?” frågade han allvarligt med en mörk röst. Honom skulle man inte vilja möta i en tom gränd.

”Uhm, we got invited…” sa jag tyst och rodnade.

”Right, that’s what all the girls says” skrattade han utan humor och började gå fram mot oss. Jag förstod genast att det var deras livvakt.

”Hey, it’s fine, it’s fine!”

Niall kom utspringande med en röd tröja halvt dragen över huvudet och ställde sig framför vakten. ”They’re with us” sa han och drog ner tröjan över den blottade magen.

Vakten fnös till.

”Fine. You guys remember that you’ve got a signing in like 20 minutes?”

Niall nickade lite grann. “Uhm, we kinda forgot… But we will hurry!”

Lina och jag sneglade på varandra, visste inte om vi kunde slappna av eller inte. Vakten

Stirrade fortfarande lite föraktfullt på oss, även fast Niall sagt att det var okej.

Det tog inte lång tid innan resten av killarna blev klara, och började packa lite saker i en gemenskam väska. Jag och Lina stod helt bortkomna mitt i vardagsrummet och jag visste inte vad vi skulle göra. Skulle vi åka med dem? Ska vi gå hem? Ska vi lämna dem ifred..?

”Uhm, if you’d like, you can come with us” sa Liam och log, precis som om han just läst mina tankar. Jag såg på Lina, som sken upp och nickade ivrigt. Hennes ögon var fästa på Harry och hans ögon på henne. De två passade inte alls varandra till utseendet, men till sättet att vara så var de perfekta för varandra. Som handen i handsken.

”Yeah, that would be fun” svarade jag och log tillbaka. Liams djupa ögon glittrade av lycka mot mig och kinderna rynkades en aning runt hans leende läppar. Så. Söt. Jag rodnade lite, och såg ner på mina fötter.

”Come on, you flirty boy. We’re late!” klagade Louis och petade Liam på axeln. Liam nickade och gick ut i hallen för att ta på sig sina skor, innan vi alla gick ut ur hotellrummet. Jag blev nervös direkt. Hur skulle fansen utanför ta det? Att två helt vanliga tjejer som gick med killarna, två svenska tjejer dessutom. Lina verkade vara helt okej med hur hon skulle uppföra sig, men jag hade panik. Vad skulle jag säga? Tänk om de blev sura på mig?

Vi gick in i hissen och dörrarna stängdes. Hissen började röra sig neråt långsamt, och plötsligt stod Liam bredvid mig. Han såg på mig, verkade kunna se rakt igenom min själ. Jag kände mig väldigt blottad, och förstod att han såg att jag var nervös. Han fattade snabbt tag i min hand, flätade ihop våra fingrar och kramade den hårt. Helt ärligt, så kände jag hur fjärilarna i magen fick ett tuppryck, innan de dog och föll ihop i botten av min mage.

Liam log stöttande mot mig och jag kände mig direkt bättre till mods, och log tillbaka. Sedan sneglade jag på Lina, som glatt stod och pratade med Harry.

Hur sjutton kunde hon vara så lugn?!

____

Mer imorgon! :) x

Lina satt fastfrusen i den svarta soffan medans Harry lunkade fram mot henne. Han böjde sig ner, tills hans ansikte var i jämnhöjd med hennes. Han log prövande mot henne, innan han lutade sig framåt och lät sina läppar nudda hennes.

Jag såg hur Lina nästan sprack, hur hon helt klart njöt. Det pirrade till i min mage av lycka, jag blev så glad över att se henne så lycklig!

Efter ungefär 20 sekunders non-stop hångel, avslutade Harry det hela men lät sin hand vila mot hennes kind några sekunder extra, medans han såg in i hennes ögon med ett charmigt leende på läpparna. Harry sträckte sedan på sig, och satte sig bredvid Zayn som tagit över sittsäcken. Harry såg väldigt nöjd med över sig själv, som fått Lina att se så chockad, omtumlad och lycklig ut.

”Harry, your go” sa Louis och pekade på Harry. Han gned sig om hakan, innan han pekade på mig. Jag höjde förvånat på ögonbrynen, var inte alls beredd på det.

”Truth or dare, Julia?”

Jag tvekade. Jag var rädd för vad de skulle välja om jag sa konsekvens, men jag var också rädd för de frågor de skulle kunna ställa. Jag sneglade på Lina, som nickade mot mig att köra igång, och jag flinade lite åt hennes illröda ansikte.

Jag vände blicken mot Harry igen som entusiastiskt såg på mig.

”Truth” sa jag efter en extra stunds tänkande.

”YES!” utbrast Louis och kastade sig mot Harry och började viska i hans öra.

Harrys leende blev större och större ju längre Louis viskade. Efter några sekunder vad han dock klar, och gick och satte sig i samma ställning i den svarta fåtöljen igen. Harry flinade.

”If you had to date anyone of us, who would it be? And no, you can’t say Lina!”

Harry hötte med fingret mot mig och jag suckade med en spelad besvikelse.

Sedan blev jag orolig. Jag visste precis vem jag ville dejta. Eller om jag var tvungen att dejta någon menar jag. Det är ju inte så att jag inte vill dejta honom, men det är ju inte så att jag vill… liksom.

”Uhm…” sa jag för att spara tid och såg på var och en av killarna.

Niall satt och pillade bort någonting från sitt pekfinger som verkade väldigt intressant, Louis satt skräddare och såg på mig, Zayn tittade fundersamt på Niall och verkade undra vad han höll på med, Harry flinade fortfarande mot mig och Liam satt kvar med den stödjande handen rund min midja. Jag var tvungen att erkänna att det faktiskt hjälpte lite, jag var inte lika nervös som jag skulle ha varit om inte han hade hållit sådär.

”Okay, so if I have to choose…” började jag försiktigt och tvekade. ”… I’d probably date Liam”

”AW, why not me?” frågade Niall med spelad sorg och jag skrattade generat.

”Because I like…” jag hindrade mig själv. Aldrig att jag tänkte säga det där. Aldrig, nej nej. Det var inte jag som pratade.

”Because I’ve known him longer than you guys” sa jag istället och räddade situationen. De alla nickade fundersamt och jag pustade lättat ut.

___________

KOMMENTERAAAAH :)

Vi satte oss ner i soffan igen, någon decimeter längre ifrån varandra än förut. Det var riktigt jobbigt tystnad mellan oss, och man kunde på sin höjd höra en knappnål falla.

”POTATO!”

Nialls röst hördes plötsligt från ett av sovrummen och jag kunde inte låta bli att brista i skratt.

”VAS HAPPENIN’ POTATO?!” vrålade Zayn och jag skrattade ännu mer. Liam började skratta med mig.

”I LIKE POTATOS!” skrek Louis och jag kände hur jag skrattade så att tårarna började strömma. Liam garvade bredvid mig, och jag älskade att han såg ut som en kramgo nallebjörn i ansiktet när han skrattade sådär mycket.

”CALM DOWN!” skrek Zayn till Louis och jag dog inombords. Hur kunde jag bli så säker på mig själv och umgås med dem på det sättet, som om vi känt varandra i över tio år? Fast i och för sig, de var som gamla vänner som man aldrig tröttnar på.

Jag tog mig samman efter skrattattacken, hörde hur de garvade fruktansvärt mycket inne i ett av sovrummen. Jag flinade mot Liam som gav mig ett stort flin tillbaka.

Vi satt i soffan väldigt länge, sa ingenting utan lyssnade på de skrikande killarna. Lina och Harry kom hem från att ha varit och köpt mat med två stora plastpåsar.

”Hi guys” hälsade Harry vänligt och gick in i köket med påsarna. Lina såg efter honom, och man kunde se hur hon nästan dreglade.

”Asså, Julia. Den där killen är så jävla snygg” suckade hon och satte sig i soffan bredvid mig. Jag kände Liams frågade blick från sidan men jag orkade inte förklara, så jag skrattade lite lätt åt henne och sedan var det inte mer med det. Harry kom tillbaka, slog sig ner i sittsäcken i rummet och stönade.

”My feet hurt so bad” klagade han och viftade lite på tårna i de gråa tubsockorna. Liam gjorde ett retfullt skratt och Harry blängde lekfullt på honom.

Niall, Louis och Zayn kom in i rummet. Niall och Louis knölade ner sig i soffan, trots att det blev trångt, och Zayn satte sig flinandes i Harrys knä. Harry skrattade, och Zayn satte ett finger i hans kind och vände sig mot oss andra.

”Look at these dimples” sa han fascinerat och Harry slog bort hans hand.

”Have you ever played truth or dare?” frågade Niall plötsligt och vände sig mot mig och Lina. Vi såg på varandra, innan vi nickade till svar. Sanning och konsekvens, jodå. Den hade man kört flera gånger, men inte med killar…

”Let’s do it!” sa Louis exalterad och satte sig skräddare i fåtöljen istället. ”Zayn, you go first!”

”Hm, okay” Zayn grubblade ett tag, innan han vände sig mot Harry.

”Harry, truth or dare?”

Harry flinade, när han svarade: ”Dare”

”Oh, you cool boy” retades Louis och Harry räckte ut tungan åt honom.

”Give Lina a snog” flinade Zayn och Harry höjde på ögonbrynen och såg på Lina.

Lina såg förstelnad ut, men nickade vagt.

”Sure…” sa Harry tveksamt och började röra sig mot Lina.

_____

Sämsta uppdateringen, men har så sjukt mycket prov och sådant just nu... Kommer inte uppdatera speciellt mycket, men jag ska verkligen försöka!

Hoppas ni fortfarande läser... Puss! x

Lina hade blivit mycket bekväm i situationen med killarna, konstigt nog. Istället för att vara världens fangirl, satt hon nu mycket avslappnad på mattan och skrattade åt något Louis sa. Det verkade nästan som om hon känt dem i större delen av sitt liv. Jag såg på de andra killarna. Harry halvlåg nu ner i soffan efter att Lina lämnat sin plats, Niall satt i fåtöljen och sov, Louis satt i en röd sittsäck som stod ganska malplacerad mitt på golvet, och Zayn låg på soffans ryggstöd. Liam satt i soffans högra hörn och lutade sig bakåt, och jag satt framför honom. Han hade fortfarande inte flyttat på sin arm, utan hade fortfarande ett stadigt grepp om min höft, trots att det säkert gått en timme. Jag hatade att behöva erkänna att jag gillade det. Nej, jag gillade det inte, jag älskade det.

”Guys, we should do something” sa Zayn plötsligt och jag vände på huvudet. Han hade på något sätt fått tag i en limegrön tennisboll, som han nu låg och kastade ovanför sig i brist på annat att göra. Lina nickade bestämt och Niall snarkade till där han halvlåg.

”I know one thing we can do” inflikade Louis och nickade flinande mot Niall. Harry flög glatt upp från soffan, gick fram till Louis och viskade något i hans öra. Louis ögon blev större under tiden som Harry viskade, och han flinade glatt. De smög ut i köket, och kom tillbaka någon minut senare med sprutgrädde. De smög sig fram till Niall, som sov så sött med en halvöppen mun. De såg flinande på varandra ett ögonblick, och jag kunde se hur Lina höll för munnen och försökte dölja ett högt skratt. Då tog de av locket på grädden, satte änden i Nialls mun och tryckte hårt på knappen. Hans mun fylldes av grädde på bara någon sekund, och han satte sig snabbt upp och började hosta. Grädde flög runt i rummet, Lina fick i håret och på sin blåa topp, och Harry fick på sina jeans och sin t-shirt. Niall frustade till och började skratta emellan hostattackerna.

”Oh I’m so sorry!” sa han när han fick syn på Lina som hade vita fläckar i håret och på kläderna.

”Don’t worry, it wasn’t your fault!” sa Lina och såg menande på Harry som flinade oskyldigt.

”You can’t wear those clothes! Come here, you can borrow some of mine!” sa Harry och jag höjde frågande på ögonbrynen. Värst vad han blev en gentleman!

Lina såg även hon förvånat på Harry, innan hon såg på mig med stora ögon som om hon frågade om han var allvarlig, och om hon fick för mig. Jag nickade menande åt henne att gå iväg, och hon ställde sig lydigt upp och följde efter Harry mot hans sovrum.

”I need to change too…” klagade Niall och slog till Louis på överarmen. Louis skrattade åt honom, innan Niall torkade sig runt munnen och kletade av på Louis tröja. Louis stirrade på honom, och sedan ner på sin tröja igen.

”Niall, what are you doing?! Now I need to change too!”

Niall skrattade hånfullt och började springa mot sovrummet för att byta om, med Louis efter sig som jagade honom. Zayn suckade och ställde sig upp från ryggstödet där han legat, och började själv lunka iväg mot sitt eget sovrum, utan att säga ett ord, och plötsligt var det bara jag och Liam kvar i vardagsrummet.

Jag vände mig försiktigt mot honom, och överrumplades över hur nära hans ansikte plötsligt var mitt. Jag rodnade, men brydde mig inte om att vända bort ansiktet den här gången. Det var som om han kunde se rakt igenom mig med de där underbara ögonen. Hans varma andeträckt kittlade min näsa och kind och han gav mig ett litet leende.

Jag log smått tillbaka, och han började luta sig närmre mig. Han placerade sin hand i min korsrygg, innan han lyfte den andra handen och satte ett finger under min haka och på så sätt tvingade upp mitt ansikte mot hans.

Liam lutade sig framåt ännu mer, jag kunde till och med känna värmen från hans ansikte, när plötsligt Louis kom in i rummet.

”AH OH MY GOD, LIAM, WHAT THE HELL?!” vrålade han och Liam och jag flög upp ur soffan på samma gång och vände oss på Louis.

Han stirrade mellan oss och skakade flinande på huvudet.

”I was just joking. I was going to tell you that Lina and Harry went to get some food. Niall’s hungry again” suckade han och jag blev förvånad över att jag inte ens hört att de hade gått. Eller att de inte hade sett oss heller för den delen.

Liam nickade generat och flinade, innan Louis vände på klacken och viftade med handen över axeln.

”Keep doing what you were doing, I won’t disturb you”

Jag sneglade på Liam som sneglade på mig, och det blev en väldigt pinsam tystnad.

____________

Ledsen för sen uppdatering, har haft annat för mig :)

Puss!

Ungefär en halvtimme senare satt vi varma i soffan och var helt slutkörda efter kuddkriget. Jag satt ännu en gång bredvid Liam i den stora soffan, och Lina satt bredvid mig och bredvid henne satt Harry. Jag kunde se på hennes ansikte att hon inte skulle byta det mot något i världen.

”So, how come you guys met?” frågade Lina och såg på var och en av oss. Jag flinade och förklarade att Liam gjort att jag missat bussen, att jag sedan fått en ny mobil, umgåtts med honom i två timmar, blivit utbjuden och så. Linas ögon blev bara större och större ju mer jag berättade. När jag tillslut var färdigt, suckade Lina och lutade sig bakåt.

”You are so lucky!” klagade hon och kastade huvudet bakåt.

”But you are with us now?” sa Niall försiktigt och Lina nickade lyckligt. Jag tittade på Harry för ett ögonblick, såg hur han inte kunde slita ögonen från Lina. Han hade ett urgulligt men samtidigt fånigt leende på läpparna, och han stirrade på hennes läppar medans hon pratade. Plötsligt lyfte han en hand, och började leka med det långa morotsfärgade håret. Lina tystnade, och såg förvånat ner på Harrys händer som snurrade håret runt fingrarna.

”Your hair is amazing…” mumlade han förundrat och studerade håret. Lina fnissade nervöst och fick en rosa charmig färg på sina bleka, fräkniga kinder.

”Oh, thank you...”

”Is that your natural colour?” frågade Zayn och Lina nickade. Killarna såg förvånat på henne, och alla började studera hennes hår.

Plötsligt kände jag en arm runt min midja, och jag vände på huvudet och möttes av Liams glittriga, bruna ögon. Han log mot mig, på ett sätt som han inte riktigt hade gjort förut. Jag log frågande tillbaka, och han drog mig närmre sig. Värmen från hans kropp spred sig som eld och metall i min kropp. Jag kände hur jag rodnade, och drog ner lite av mig hår som ett skynke för ansiktet. Jag ville inte att han skulle se hur röd jag var.

Liam skrattade till, så tyst att de andra inte hörde, innan han tog sitt pekfinger och placerade håret bakom örat istället.

Jag såg på honom, tänkte inte på hur röd jag var i ansiktet fortfarande. Han var vacker, det måste jag erkänna. Riktigt, jävla vacker var han.

Han blinkade mot mig och jag fnittrade till som en liten skolflicka lite för högt, innan jag slog handen för munnen och Louis började gapskratta.

”Julia, what kind of laugh was that?!” skrattade han och Niall stämde in.

Jag kände Linas blick, hon visste precis vad det var för skratt. Det var mitt jag-vet-inte-varför-jag-skrattar-men-du-är-gullig-skratt.

Jag log smått, och lutade mig bakåt, hade helt glömt bort att Liam var där, och lade mig med huvudet på hans bröstkorg. Jag ville inte sätta mig upp igen, det skulle bara bli pinsamt, så jag låtsades som om det var med flit.

Inte för att jag inte gillade det, men…

Nej. Nej, Julia. Skärp dig.

___________

Kort del ikväll, men jag har asmycket läxor just nu så nästa del kommer inte förens på fredag!

Ledsen för det tjejer!

Puss xx

Efter cirka 20 minuter var pizzan uppäten, kartongerna slängda och alla låg utslagna på soffan och var helt proppmätta. Jag låg och halvsov på Liams bröst, och Harry snarkade där han satt i en av de svarta fåtöljerna. Den enda personen som var vaken och inte ett dugg mätt var Niall, som fortfarande var helt taggad på att Lina skulle komma.

Jag stängde mina kisande ögon helt och kände hur jag precis började slumra in i en djup sömn när det plötsligt knackade på dörren. Jag flög upp, likaså gjorde de andra killarna. Även Harry ställde sig upp, vinglade till och drog handen genom det rufsiga håret.

”Quick, everyone! Hide!” väste Liam och de sprang åt olika håll i lägenheten.

Jag skakade flinande på huvudet, rättade till mina kläder och gick iväg för att öppna dörren.

Jag öppnade, och därutanför stod Lina iklädd en blå axelbandslös topp och vita shorts, kombinerat med ett par svarta, höga pumps.

”Hej!” hojtade hon och gav mig en kram. Jag hälsade glatt tillbaka och bjöd in henne i lägenheten.

”Wow, vilket ställe!” sa Lina förvånat och ställde sig mitt i vardagsrummet och snurrade runt, utan en aning att Harry hade gått omkring på precis samma ställe för mindre än en minut sedan.

”Jag vet, visst är det flott!” sa jag och satte mig i soffan. Jag klappade med handen bredvid mig och Lina satte sig.

”Verkligen” svarade hon och verkade fortfarande inte smällt det faktum att min mamma bokat detta rum åt oss två. Trodde hon.

”Förresten” sa hon plötsligt och vände sig mot mig. ”Det stod massor av skrikande tjejer vid huvudentrén, vet du vad det var om?”

Jag gjorde ett spelat förvånat ansiktsuttryck och skakade fundersamt på huvudet. Haha, om hon bara visste!

Jag kände plötsligt ett pekfinger i min rygg, och förstod att killarna nu var bakom soffan.

Jag räknade för mig själv i huvudet. 3… 2… 1…

”SURPRISE!!”

Killarna dök skrikandes upp bakom soffan och Lina flög upp och ställde sig och stirrade på dem.

”VAD I HELVETE…?! JULIA?!”

Hon stirrade chockat på mig, såg tillbaka på de flinande killarna och satte händerna för munnen.

”Oh my god, OH MY GOD, are you serious?! OH MY GOD!” började hon skrika och hoppade upp och ner på stället. Jag skrattade och hörde Nialls asgarv bakom mig.

”Lina, this is One Direction. Boys, this is Lina” sa jag artigt och flinade.

”Hi Lina!” sa de i kör och Lina pep till. Hon såg väldigt blek ut där hon stod med händerna för munnen.

Harry gick fram till henne, och Lina frös till. Hon stirrade på honom, som om han var ett magiskt väsen som bara funnits i hennes fantasier. Han tog hennes hand och såg henne djupt i ögonen.

”Nice to meet you, Lina” sa Harry och log ett charmigt leende. Jag såg hur Lina blev vit som ett spöke i ansiktet, innan hennes ögon började fladdra.

Jag ställde mig snabbt upp, rusade mot henne och tog emot henne precis när hon föll baklänges.

”What did I do?!” frågade Harry oroligt och jag lade försiktigt ner Lina på den mjuka heltäckningsmattan.

”You made her faint!” klagade jag och blinkade mot honom. Han skrattade, och resten av killarna kom fram och ställde sig i en ring runt Lina.

Hon började plötsligt  blinka lite, och kisade med ögonen. Hon flinade försiktigt.

”Is this a dream?” frågade hon och jag garvade åt henne. Man kunde nästan tro att hon tagit någon drog, hon lät helt hög!

Zayn skakade på huvudet och sa:

”No. You’re not sleeping. You’re here”

Lina såg oförstående på oss alla en stund, innan hon blev medveten om vad hon höll på med.

”Du är så körd!” väste hon hotfullt men flinade, och jag log triumferande tillbaka.

Killarna såg mellan mig och Lina några sekunder.

”I can’t believe I’m meeting you guys” viskade Lina och satte sig upp med en tår rinnandes längst kinden.

Harry var snabbt framme och drog med tummen under hennes öga. Hon såg drömmande på honom.

”It’s very nice to meet you too. Julia said that you were a big fan so we thought that it could be fun to surprise you!” förklarade Louis.

Lina såg tacksamt på mig.

“Du är bäst!” halvskrek hon och ställde sig försiktigt upp och gav mig en kram. Jag skrattade.

”Klart jag är!” svarade jag och kramade henne tillbaka.

Killarna gav ifrån sig ett ljudligt ”awww” och jag tog upp en kudde från soffan och kastade på Liam.

”Shut up” sa jag och blinkade. Han flinade och slog kudden i huvudet på Lina, som verkade mer bekväm i situationen än förut.

”Hey, what are you doing?” utbrast hon och fattade tag i den andra kudden som hon drämde tillbaka i Liams huvud.

”Sorry Liam, that girl is better and stronger than you” påpekade Louis och flinade. Liam slog kudden i huvudet på Louis.

Plötsligt hade vi startat ett stort kuddkrig som inte gick att få stop på. Vi hoppade runt i hela vardagsrummet och tjöt av lycka. Det var en otrolig stund, att få springa runt med sin bästa vän, med hennes idoler och mina nya vänner.

Underbart, helt enkelt.

_____

Vad tycker ni ska hända härnäst?

KOMMENTERA! :) xx

Kramen upphörde efter ett tag, och alla ställde sig och såg på varandra. Alla hade ett litet smått leende på läpparna.

”Hungry?” frågade Niall hoppfullt och såg på Liam. Harry skrattade.

”Niall’s the one who loves food” förklarade han för mig och jag nickade förståeligt och visste att Lina var precis likadan.

”Yeah, I’m starving” suckade Liam, verkade må lite bättre nu när vi alla var samlade.

”Pizza” konstaterade Zayn. Det var ingen fråga, utan han visste precis vad vi skulle orka med, och vi alla nickade instämmande.

Zayn , Harry och Louis gick iväg för att beställa pizzorna och Niall, jag och Liam stod kvar inne på Liams rum.

”Are you alright now, buddie?” frågade Niall och lade huvudet lite på sned. Hans blå ögon såg väldigt oroliga ut, men till min förvåning nickade Liam.

”Well, not happy, but I feel a lot better” svarade han ärligt och Niall gick fram till honom och gav honom en stor kram.

Jag log åt synen. Det hela var så gulligt, detta scenario. De höll om varandra ett tag, innan Niall backade undan och rynkade på näsan.

”You stink. Like, litterally, you smell so bad” klagade han och Liam garvade åt honom. ”Get in the shower. Now”

Niall pekade mot badrummet och Liam suckade men gick lydigt in i badrummet och låste dörren. Jag skrattade. Jag hade nog aldrig sett några killar som höll på såhär, kramas eller så. De killar som gick i min klass skulle bara kalla varandra för bög om man höll på så.  Jag tänkte på min klass, och kom plötsligt att tänka på Lina.

”Hey, Niall…” började jag och vände mig mot honom. Han såg frågande på mig och jag fortsatte. ”I’ve got a friend called Lina, and she told me she’s a huge fan of you guys… But the thing is, she doesn’t know I’ve met you all, she thinks I just ran in to Liam and then nothing more. So, uhm, would you all like to surprise her? If we can invite her to this place and she can meet you?”

Niall sken upp i ett stort leende.

”Of course! Come on, we need to tell the other boys!”

Han sprang ut ur rummet och jag rusade efter. Ute i soffan i vardagsrummet satt Louis, Harry och Zayn böjda över en svensk telefonkatalog.

”I don’t even understand this Swedish crap!” stönade Louis och slog sig för pannan. Han fick syn på mig och vinkade dit mig.

”You know how to order a pizza, right?” frågade han hoppfullt och jag nickade. Han gjorde ett ljudlöst “YES!” och gav mig telefonkatalogen. Jag slog upp rätt nummer, medans jag hörde hur Niall började berätta om Lina. Jag kunde höra killarnas mumlanden om att det skulle vara jättekul, sedan så började de smida massa planer.

Jag hittade tillslut ett nummer till en pizzeria med hemkörning, och jag tog upp min iPhone ur väskan som jag fortfarande hade på mig.

Killarna sa åt mig vad de ville ha för pizza, och jag fick säga det vidare till pizzerian och sa sedan adressen, innan jag lade på luren.

”Okay, Julia. We’ve got a plan” sa Harry och flinade. Jag höjde frågade på ett ögonbryn och Louis började förklara.

”Invite your friend, I’ll call the woman in the lobby and say that it’s okay, all of us hide, not you. Your friend gets here, you take her inside, you spend time together. You sit in the sofa, and BAM! All of us pops up behind the sofa and scares her. Okay?”

Louis såg väldigt entusiastisk ut där han satt och jag satte mig på armstödet på soffan innan jag nickade. Det kunde bli riktigt roligt att lura Lina, speciellt med en sådan här grej. Hon skulle få en riktig hjärtattack.

”Just a warning” sa jag och killarna vände sig mot mig. ”She is in love with one of you…”

Jag sa det med spelad dramatisk röst, och killarna gjorde alla en min som såg ut som skriet. Jag flinade åt dem.

”Harry, I’m sorry. She loves you, so much. So don’t be surprised if she wants you to kiss her or something”

Harry flinade och blottade de söta smilgroparna i kinderna, innan han skakade på huvudet.

”I’m used to that”

Zayn såg lite mer… ogillande ut. Han fick en konstig min när jag sa att hon var fruktansvärt kär i Harry. Men jag hann inte tänka mer på det, för plötsligt kommer Liam ut i bara handduk runt höfterna. Han var barbröstad, och håret låg stripigt över hans huvud och droppade ner på golvet.

”Guys… What are you talking about?” frågade han och jag kunde inte slita blicken från hans välbyggda överkropp. Tillslut tvingade jag mig själv att se ner på mina fingrar, och jag kände hur jag började rodna.

Harry började glatt förklara planen vi smidigt och Liam skrattade och tyckte att det lät riktigt kul.

”Julia”

Louis vände sig mot mig och jag blev genast spänd. Hade han sett mig rodna och stirra lite för mycket på Liam?

”Teach us some Swedish words we can use when the pizza comes!” sa han glatt och satte sig skräddare bredvid mig. Jag skrattade och nickade.

”Fine, what do you want to know?” frågade jag och de funderade allihopa.

“Thank you?” började Louis och jag svarade att det hette tack. Han uttalade det väldigt bra för att vara brittisk och jag applåderade medans han bugade.

”Bye?” hakade Niall på och jag svarade ”hejdå”.

Han uttalade det och brast sedan i skratt, det gjorde även vi andra. Blandningen av hans irländska dialekt och svenska var inte det bästa, men det funkade. Man hörde vad han sa.

Killarna fortsatte fråga massa frågor, ända tills det plingade på dörren och jag konstaterade att det var pizzan.

Louis rusade fram till dörren och sa: ”Let me handle the talk”

Niall brast i skratt, och Louis öppnade.

”Hej” sa pizzanbudet och jag hörde hur Louis svarade. Niall satt med handen tryck för munnen och försökte dölja sitt asgarv.

”Sådär, det blir 140 kronor”

”Ja, tack” svarade Louis artigt och jag blev imponerad över hur bra han uttalade orden. Jag såg hur pizzabudet såg lite förvirrat på honom när han hörde uttalet, men han sa inget. Han gav Louis pizzorna och Louis gav honom pengarna som jag räknat upp åt honom.

”Hejdå!” sa Louis glatt och stängde dörren.

Niall släppte sin hand och skrattade hejdlöst, och Harry småskrattade.

”Louis, the Swedish man with braces” sa han och blinkade mot Louis, som glatt drog i sina hängslen när han ställt ner pizzan på bordet framför oss.

Jag plockade fram mobilen igen, ringde Lina denna gång. Jag satte på högtalarna så att killarna kunde höra, och de satt nära telefonen.

”Hej Julia, vad vill du?” svarade Lina glatt i andra änden av telefonen.

”HEJ!” skrek Louis och Niall brast ännu en gång i ett skratt som han försökte dämpa.

”… Julia?” frågade Lina förvirrat och jag skrattade.

”Förlåt, jag fick… öh… ett ryck bara”

Jag gav Louis onda ögat på skoj, och han ryckte oskyldigt på axlarna.

”Du, jag har fått mamma att hyra ett hotellrum till bara oss två! Kom hit så kan vi bada bubbelbad och käka melon i massor!” lockade jag. Jag visste att Lina var svag för melon.

”Va?! Hur sjutton lyckades du med det? Åh, never mind, du är bäst ju! Vart är det? Jag kommer direkt!”

Jag förklarade vart hotellet låg, och vilket dörrnummer det var innan vi lade på.

Jag hade inte märkt att Liam gått iväg och klätt på sig, men plötsligt kom han tillbaka i en mörkblå t-shirt och mörka jeans.

Zayn ringde ner till damen i receptionen och sa att det skulle komma en tjej vid namn Lina som hon skulle släppa förbi utan att tala om vilka det var som bodde där. Jag hörde kvinnans mumlande i telefonen på avstånd.

Niall hoppade upp och ner av entusiasm.

”This is going to be so funny!” halvskrek han och hoppade som en duracellkanin upp och ner i soffan där han satt.

Vi skrattade åt honom, och högg snabbt in på pizzan som vi i all iver nästan glömt bort.

______

Ledsen att delen kom så sent, men jag har sovit på soffan ett tag, haha!

Hoppas ni gillar den fortfarande! :) xx